Stormen mot Lööf bygger på okunskap om företagande
17 januari,
2013
•
2 minuters läsning
Drevet går mot näringslivsminister Annie Lööf. Jag hade gärna varit med och mosat henne, om kritiken vore berättigad.
Det handlar om den kommande lagen om snabbare betalningar, som nu formats till ett politiskt rävspel på hög nivå. Lagförslaget bygger på ett två år gammalt EU-direktiv som riksdagen är skyldig att införa i svensk lag senast i mars 2013. Är det något som regeringen ska kritiseras för så är det senfärdighet.
Regeringen tillsatte en utredning som presenterades 4 april 2012. Förslaget byggde på remissyttranden från bland andra Svenskt Näringsliv och Företagarna. Landets journalister var måttligt intresserade. När lagrådsremissen överlämnades 19 oktober uppmärksammades det till en början bara av Driva Eget.
Nu är det fullt krig i spalterna och huvudnyhet på tre sidor i Dagens Industri. Lööf blir troligen överkörd. Kritiken gäller att lagen om 30 dagars betalningstid bara blir tvingade för offentlig sektor. I affärer mellan företag ska man kunna avtala om längre kredittid, om borgenären (leverantören) uttryckligen godkänner det. Vilket både Svensk Näringsliv och Företagarna accepterar.
Min tolkning är att det är både lagtekniskt och praktiskt omöjligt att lagstifta om 30 dagars betalningstid mellan företag. För det första skulle det inskränka på avtalsfriheten. För det andra är Sverige, som ett litet och extremt exportberoende land, utelämnat till olika betalningstider över hela världen. Flertalet små heltidsföretag finns med i storbolagens leverantörskedjor. Om det blir lag om 30 dagars betalning, finns risken att storföretagen går utomlands.
Sena betalningar är ett stort problem. Den nya lagen gör att storbolagen inte ensidigt kan tvinga till sig längre betalningstider. Idag utgår dekret från höga vederbörande. Småföretagare har inget att sätta emot. Vi förväntas agera bank utan ersättning, för att värna tjänstemännens bonus. Rimligt vore att vi får rätt att ta ut våra kreditkostnader. Dagens situation där storbolagen är inte har några lån utan skjuter över skuldsättningen på sina underleverantörer är orimlig.
Samtidigt borde regeringen titta över storbolagens egna kredittider. Exempel: Statliga Posten betalar aldrig snabbare än 30 dagar men kräver betalt på tio dagar av oss småföretagare.
Ska man anklaga Annie Lööf för något är att hon inte begriper sig på företagande. Men på den punkten är den absoluta majoriteten av landets politiker och journalister lika goda kålsupare. Knappt någon bryr sig om oss företagare, vi är bara ett slagträ i debatten och anskaffare av jobb åt marginaliserade grupper som storföretag och offentlig sektor inte vill veta av.
Det handlar om den kommande lagen om snabbare betalningar, som nu formats till ett politiskt rävspel på hög nivå. Lagförslaget bygger på ett två år gammalt EU-direktiv som riksdagen är skyldig att införa i svensk lag senast i mars 2013. Är det något som regeringen ska kritiseras för så är det senfärdighet.
Regeringen tillsatte en utredning som presenterades 4 april 2012. Förslaget byggde på remissyttranden från bland andra Svenskt Näringsliv och Företagarna. Landets journalister var måttligt intresserade. När lagrådsremissen överlämnades 19 oktober uppmärksammades det till en början bara av Driva Eget.
Nu är det fullt krig i spalterna och huvudnyhet på tre sidor i Dagens Industri. Lööf blir troligen överkörd. Kritiken gäller att lagen om 30 dagars betalningstid bara blir tvingade för offentlig sektor. I affärer mellan företag ska man kunna avtala om längre kredittid, om borgenären (leverantören) uttryckligen godkänner det. Vilket både Svensk Näringsliv och Företagarna accepterar.
Min tolkning är att det är både lagtekniskt och praktiskt omöjligt att lagstifta om 30 dagars betalningstid mellan företag. För det första skulle det inskränka på avtalsfriheten. För det andra är Sverige, som ett litet och extremt exportberoende land, utelämnat till olika betalningstider över hela världen. Flertalet små heltidsföretag finns med i storbolagens leverantörskedjor. Om det blir lag om 30 dagars betalning, finns risken att storföretagen går utomlands.
Sena betalningar är ett stort problem. Den nya lagen gör att storbolagen inte ensidigt kan tvinga till sig längre betalningstider. Idag utgår dekret från höga vederbörande. Småföretagare har inget att sätta emot. Vi förväntas agera bank utan ersättning, för att värna tjänstemännens bonus. Rimligt vore att vi får rätt att ta ut våra kreditkostnader. Dagens situation där storbolagen är inte har några lån utan skjuter över skuldsättningen på sina underleverantörer är orimlig.
Samtidigt borde regeringen titta över storbolagens egna kredittider. Exempel: Statliga Posten betalar aldrig snabbare än 30 dagar men kräver betalt på tio dagar av oss småföretagare.
Ska man anklaga Annie Lööf för något är att hon inte begriper sig på företagande. Men på den punkten är den absoluta majoriteten av landets politiker och journalister lika goda kålsupare. Knappt någon bryr sig om oss företagare, vi är bara ett slagträ i debatten och anskaffare av jobb åt marginaliserade grupper som storföretag och offentlig sektor inte vill veta av.
