Sverige - 2050-talets Kina?
30 januari,
2013
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
2 minuters läsning
En mycket god vän uttryckte sin illa dolda ilska över att företagen inte tar ansvar för sina medarbetare längre.
- De bryr sig inte om att behålla jobben på orten eller ens i Sverige. Så fort de får chansen att byta ut två svenska ingenjörer mot fyra indiska, så tar de den, utan att tänka det minsta på sina svenska trotjänare som varit lojala mot bolaget i 20 år!
- Det är för jävligt!
- Ja, sa jag, det är ju verkligen illa, inte bara att två svenska ingenjörer inte längre är vassare än den utländska konkurrensen, utan även att de är så mycket dyrare att företaget nu kan få tillgång till 4 skarpa hjärnor till priset av två!
- OM vi inte tar fighten mot företagen så kanske de flyttar alla jobb utomlands!! De tar ju inget ansvar alls för sina medarbetare längre! Vi har alltid varit lojala, nu måste vi ta i med hårdhandskarna och gå ut i strejk!!
- Jo, sa jag, det hjälper nog att få behålla jobben genom att skada företagets lönsamhet ännu mer. Inte nog med att ni inte längre är så bra att ni är lönsammare än utländska alternativ, nu skall ni dessutom visa ert missnöje, med er egen oförmåga att konkurrera, genom att skada bolagets lönsamhet än mer…jo, sa jag, det hjälper nog.
Vi blev, som ni säkert redan förstått, inte helt överens i den här dialogen.
Nog kan det finnas företag som inte bryr sig om sina medarbetare, men de är nog väldigt få.
Bra personal är avgörande för företagets framgång och det fattar alla,
men,
det är frukten av medarbetarnas prestationer som leder till lönsamhet, inte att de bara dyker upp på morgonen och stannar hela dagen.
Prestationskraven har ökat enormt de senaste åren och de ökar i samma takt på företagen som på dess medarbetare och det stora farliga hotet mot våra jobb är våra egna arbetsmarknadsregler!
Det trygghetssystem vi spenderat så många år på att bygga upp, som facken är så stolta över, är omoderna och börjar nu på alltför många sätt att direkt motarbeta företagens möjlighet att skapa lönsamhet!
Är vi inte är beredda att göra omfattande förändringar i det systemet, främst för våra små och medelstora företag, så får vi förlita oss på att Asiaterna inom några decennier lägger ut sin produktion till låglöneländer som Sverige som 2050 är, där Kina var då, när det började...
Vi hörs om en månad
//M
- De bryr sig inte om att behålla jobben på orten eller ens i Sverige. Så fort de får chansen att byta ut två svenska ingenjörer mot fyra indiska, så tar de den, utan att tänka det minsta på sina svenska trotjänare som varit lojala mot bolaget i 20 år!
- Det är för jävligt!
- Ja, sa jag, det är ju verkligen illa, inte bara att två svenska ingenjörer inte längre är vassare än den utländska konkurrensen, utan även att de är så mycket dyrare att företaget nu kan få tillgång till 4 skarpa hjärnor till priset av två!
- OM vi inte tar fighten mot företagen så kanske de flyttar alla jobb utomlands!! De tar ju inget ansvar alls för sina medarbetare längre! Vi har alltid varit lojala, nu måste vi ta i med hårdhandskarna och gå ut i strejk!!
- Jo, sa jag, det hjälper nog att få behålla jobben genom att skada företagets lönsamhet ännu mer. Inte nog med att ni inte längre är så bra att ni är lönsammare än utländska alternativ, nu skall ni dessutom visa ert missnöje, med er egen oförmåga att konkurrera, genom att skada bolagets lönsamhet än mer…jo, sa jag, det hjälper nog.
Vi blev, som ni säkert redan förstått, inte helt överens i den här dialogen.
Nog kan det finnas företag som inte bryr sig om sina medarbetare, men de är nog väldigt få.
Bra personal är avgörande för företagets framgång och det fattar alla,
men,
det är frukten av medarbetarnas prestationer som leder till lönsamhet, inte att de bara dyker upp på morgonen och stannar hela dagen.
Prestationskraven har ökat enormt de senaste åren och de ökar i samma takt på företagen som på dess medarbetare och det stora farliga hotet mot våra jobb är våra egna arbetsmarknadsregler!
Det trygghetssystem vi spenderat så många år på att bygga upp, som facken är så stolta över, är omoderna och börjar nu på alltför många sätt att direkt motarbeta företagens möjlighet att skapa lönsamhet!
Är vi inte är beredda att göra omfattande förändringar i det systemet, främst för våra små och medelstora företag, så får vi förlita oss på att Asiaterna inom några decennier lägger ut sin produktion till låglöneländer som Sverige som 2050 är, där Kina var då, när det började...
Vi hörs om en månad
//M
