Tänk om man kunde stänga av hjärnan ibland
13 augusti,
2009
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
2 minuters läsning
Jag heter Lisbet Olofsson och har alltför många intressen för att det ska vara bra för mig. Det innebär att jag ser affärsmöjlighet med allt, ser utvecklingsmöjligheter och bara det gör att jag inspireras så jag nästan går i spinn.
Häromdagen var jag på en större ?fikaträff? där det blev totalkaos vid fikabordet. Genast började jag i tanken på att strukturera upp hela försäljningen, vart kaffet skulle stå, hur de skulle ta betalt lättare etc. Det är skitjobbigt, önskar jag kunde stänga av denna del av hjärnan och få den att sluta gå igång på sånt här.
Det spelar ingen roll hur olönsam affärsidén är min hjärna kan inte skilja på det. Långt därbak pulserar det varma blodet i takt med ?tänk på Jukkasjärvi ishotell som blev en hit.?
Jag ombeds ofta att sitta med på möten för att man behöver lite nytänk och inspiration, men alltför sällan är man beredd att betala för det.
Så jag har en del att säga om obetalbara möten som när man ska ut och fika med bekanta och blir pumpad på information. Var går gränsen mellan betalbara råd och lite prat över en renstek?
Först ut på marknaden eller bland de första är också något som dränerar ut all kraft och energi från en även om alla andra blir renodlade kopior. Har varit för tidig med vissa idéer och marknaden har inte varit mogen för den och det är viktigt att inte nedslås av det hela och ge upp.
Uthållighet med en stor portion tjurighet är bra att ha. För man kan alltid plocka upp en gammal idé, putsa av den och prova igen, och om detta ska man tydligen skriva i nästa Driva Eget.
Fast ibland gäller ?kill your darlings?, alltså att inse att det man själv tycker är en kanongrej inte går hem alls.
Avsluta och göra något annat utan att gräma hål i bröstet för den skull. Mer om detta kommer i min blogg.
Jag driver en liten firma som heter HälsoZam i Robertsfors som ligger mitt mellan Umeå och Skellefteå.
Häromdagen var jag på en större ?fikaträff? där det blev totalkaos vid fikabordet. Genast började jag i tanken på att strukturera upp hela försäljningen, vart kaffet skulle stå, hur de skulle ta betalt lättare etc. Det är skitjobbigt, önskar jag kunde stänga av denna del av hjärnan och få den att sluta gå igång på sånt här.
Det spelar ingen roll hur olönsam affärsidén är min hjärna kan inte skilja på det. Långt därbak pulserar det varma blodet i takt med ?tänk på Jukkasjärvi ishotell som blev en hit.?
Jag ombeds ofta att sitta med på möten för att man behöver lite nytänk och inspiration, men alltför sällan är man beredd att betala för det.
Så jag har en del att säga om obetalbara möten som när man ska ut och fika med bekanta och blir pumpad på information. Var går gränsen mellan betalbara råd och lite prat över en renstek?
Först ut på marknaden eller bland de första är också något som dränerar ut all kraft och energi från en även om alla andra blir renodlade kopior. Har varit för tidig med vissa idéer och marknaden har inte varit mogen för den och det är viktigt att inte nedslås av det hela och ge upp.
Uthållighet med en stor portion tjurighet är bra att ha. För man kan alltid plocka upp en gammal idé, putsa av den och prova igen, och om detta ska man tydligen skriva i nästa Driva Eget.
Fast ibland gäller ?kill your darlings?, alltså att inse att det man själv tycker är en kanongrej inte går hem alls.
Avsluta och göra något annat utan att gräma hål i bröstet för den skull. Mer om detta kommer i min blogg.
Jag driver en liten firma som heter HälsoZam i Robertsfors som ligger mitt mellan Umeå och Skellefteå.
