Utan förebilder ser du inte att allt är möjligt
25 augusti,
2009
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
2 minuters läsning
När jag var liten så ville jag cykla!
VARFÖR?
Varför ville jag börja cykla? Jag är inte född med den direkt även om jag har förutsättningarna för röresler.
ANDRA CYKLADE!
Jag såg andra som cyklade, med lätthet trampade de runt hjulen och fort gick det. När de inte cyklade så satt de med den upp och ned, trillade hjulen och smörjde kugghjul. Satte flärpar, en bit hård papp mot hjulet med en klädnypa. Skaffade sig små attribut till sin cykel och "pimpade" den. De cyklade överallt, gjorde små tricks och kunde till och med cykla utan att hålla i sig.
FÖREBILDER
De blev mina förebilder som visade på att det var möjligt för mig att också kunna cykla. Om du kan så kan även jag.
FÖRSTA FÖRSÖKET
gick sådär. Jag försökte på något sätt komma mig upp på den. Jobbade som 17 men trillade bara omkull vilket pappa och mamma såg från köksfönstret. De såg att jag behövde hjälp och kom ut.
COACHADE
De coachade mig hur jag skulle göra och jag fick träna och träna. Någon sa att du kan prova att trampa lite så håller jag dig på rätt köl. Så jag trampade och allt började fungera.
- Pappa, pappa, kolla jag kan och försökte titta bak. Upptäcker till min förskräckelse att ingen pappa fanns där. Och ramlar!!!
TAPPA FOKUS
Direkt jag tappade fokus från de jag gjorde åkte jag i backen med skrubbsår och det borde vara nog till att avskräcka mig.
Nope, kan de andra så kan jag??.
VILJAN
Viljan fanns kvar. Målet att kunna cykla var större en lite skubbsår på knäna. Viljan att kunna cykla, frihet på två hjul och kan hon och han, så kan jag,
TRÄNA
Träna var det som gällde. När jag kom mig upp på cykeln, började kunna cykla som kom nästa problem att LÖSA , nämligen hur gör man för att stanna - bromsa!!!FÖRSTA FÖRSÖKET
gick sådär så jag upprepade hela proceduren IGEN.
Nu sätter några kaffet i vrångstrupen och tycker att jag är löjligt förenklande i en självklar process.
VISST BLIR DET ENKELT när man förklarar det på detta sätt, som en AHA-upplevelse.
Förebilder är vad som gör att vi förstår att ingenting är omöjligt så länge vi fokuserar på det vi verkligen VILL göra.
Så fort vi fokuserar bort från det viktiga så ramlar vi och får börja om igen.
NÄR MÅLET ÄR SÅ BRINNANDE TYDLIGT och önskvärt blir viljan starkare än skrubbsår på knäna, en felsatsning, en felbedömning och man hittar LÖSNINGAR efter vägen som håller idén levande.
Prova din idé, hur brinnande är den, hur mycket vill du dit? Känner du inte förväntan och den starka känslan mot målet så kan det vara fel mål för dig.
LYCKA TILL
VARFÖR?
Varför ville jag börja cykla? Jag är inte född med den direkt även om jag har förutsättningarna för röresler.
ANDRA CYKLADE!
Jag såg andra som cyklade, med lätthet trampade de runt hjulen och fort gick det. När de inte cyklade så satt de med den upp och ned, trillade hjulen och smörjde kugghjul. Satte flärpar, en bit hård papp mot hjulet med en klädnypa. Skaffade sig små attribut till sin cykel och "pimpade" den. De cyklade överallt, gjorde små tricks och kunde till och med cykla utan att hålla i sig.
FÖREBILDER
De blev mina förebilder som visade på att det var möjligt för mig att också kunna cykla. Om du kan så kan även jag.
FÖRSTA FÖRSÖKET
gick sådär. Jag försökte på något sätt komma mig upp på den. Jobbade som 17 men trillade bara omkull vilket pappa och mamma såg från köksfönstret. De såg att jag behövde hjälp och kom ut.
COACHADE
De coachade mig hur jag skulle göra och jag fick träna och träna. Någon sa att du kan prova att trampa lite så håller jag dig på rätt köl. Så jag trampade och allt började fungera.
- Pappa, pappa, kolla jag kan och försökte titta bak. Upptäcker till min förskräckelse att ingen pappa fanns där. Och ramlar!!!
TAPPA FOKUS
Direkt jag tappade fokus från de jag gjorde åkte jag i backen med skrubbsår och det borde vara nog till att avskräcka mig.
Nope, kan de andra så kan jag??.
VILJAN
Viljan fanns kvar. Målet att kunna cykla var större en lite skubbsår på knäna. Viljan att kunna cykla, frihet på två hjul och kan hon och han, så kan jag,
TRÄNA
Träna var det som gällde. När jag kom mig upp på cykeln, började kunna cykla som kom nästa problem att LÖSA , nämligen hur gör man för att stanna - bromsa!!!FÖRSTA FÖRSÖKET
gick sådär så jag upprepade hela proceduren IGEN.
Nu sätter några kaffet i vrångstrupen och tycker att jag är löjligt förenklande i en självklar process.
VISST BLIR DET ENKELT när man förklarar det på detta sätt, som en AHA-upplevelse.
Förebilder är vad som gör att vi förstår att ingenting är omöjligt så länge vi fokuserar på det vi verkligen VILL göra.
Så fort vi fokuserar bort från det viktiga så ramlar vi och får börja om igen.
NÄR MÅLET ÄR SÅ BRINNANDE TYDLIGT och önskvärt blir viljan starkare än skrubbsår på knäna, en felsatsning, en felbedömning och man hittar LÖSNINGAR efter vägen som håller idén levande.
Prova din idé, hur brinnande är den, hur mycket vill du dit? Känner du inte förväntan och den starka känslan mot målet så kan det vara fel mål för dig.
LYCKA TILL
