Vad gör man åt amatörer som ger en hel bransch dåligt rykte?
29 juli,
2013
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
2 minuters läsning
Vårt sommartrolleri går mot sitt slut. Vi håller budgeten vad gäller antalet besökare, men har i vanlig ordning åkt på några oförutsedda kostnader. Bland annat ledde strålkastarnas hetta till ymnigt svettande som havererade en mikrofonbom.
Vad som förvånar oss är sammansättningen av publiken. Vi riktar oss till turister i turistmetropolen Västervik. Men publiken är i huvudsak boende i Västervik och Vimmerby som kommer hit med släkt och vänner på besök.
Jag ser flera möjliga förklaringar. En är att Västerviks turistbyrå inledningsvis ignorerade oss, men jag tror att huvudorsaken ligger på ett annat plan.
Trolleri är en smal nisch inom underhållning. För de flesta inskränker sig sevärda trollkarlar till tre personer: För vuxna och familjer är det Labero som gäller, för barn Tobbe Trollkarl och Carl-Einar har skapat sin egen Häckner-nisch.
Utan att skryta så håller vår föreställning toppklass. Besökarna blir glatt överraskade och rekommenderar andra att besöka oss. Men mun-till-mun-metodet fungerar bara på dem som bor i närheten. En familj från Boden som tillbringar en vecka på camping i Västervik kanske berättar hur bra vi var när de kommer hem, men av det blir inga biljetter sålda i år.
Utöver de tre nämnda magikerna så har de flesta bara sett någon lokal trollande förmåga. I Sverige finns 5-600 aktiva magiker, om man ser till antalet medlemmar i landets trolleriföreningar. Flertalet har trolleriet som hobby och dessa amatörer är dels inte särskilt underhållande, dels är de stöpta i samma form. Alla kör samma trick och levererar samma skämt, inte sällan snodda av Labero. Jag vet inte hur många gånger jag sett amatörer spänna ögonen i en åskådare och säga "Bengt, stäng munnen". Precis som Master Labero.
Jag kan tänka mig att flertalet turister som ser vår affisch slås av samma tanke: Ännu en trollkarl på dussinet. Har man ett en så har man sett alla. Det är en tuff utmaning att bryta igenom den vallen. Och dyr.
Problemet att amatörer drar ned statusen för en hel sektor är inte begränsat till trolleri. Samma sak gäller musik, skrivande, grafisk formgivning, fotografering och så vidare. För den som har professionella ambitioner gäller det att vara skickligare än vad amatörerna tror sig vara. Och kunna bevisa det.
Vad som förvånar oss är sammansättningen av publiken. Vi riktar oss till turister i turistmetropolen Västervik. Men publiken är i huvudsak boende i Västervik och Vimmerby som kommer hit med släkt och vänner på besök.
Jag ser flera möjliga förklaringar. En är att Västerviks turistbyrå inledningsvis ignorerade oss, men jag tror att huvudorsaken ligger på ett annat plan.
Trolleri är en smal nisch inom underhållning. För de flesta inskränker sig sevärda trollkarlar till tre personer: För vuxna och familjer är det Labero som gäller, för barn Tobbe Trollkarl och Carl-Einar har skapat sin egen Häckner-nisch.
Utan att skryta så håller vår föreställning toppklass. Besökarna blir glatt överraskade och rekommenderar andra att besöka oss. Men mun-till-mun-metodet fungerar bara på dem som bor i närheten. En familj från Boden som tillbringar en vecka på camping i Västervik kanske berättar hur bra vi var när de kommer hem, men av det blir inga biljetter sålda i år.
Utöver de tre nämnda magikerna så har de flesta bara sett någon lokal trollande förmåga. I Sverige finns 5-600 aktiva magiker, om man ser till antalet medlemmar i landets trolleriföreningar. Flertalet har trolleriet som hobby och dessa amatörer är dels inte särskilt underhållande, dels är de stöpta i samma form. Alla kör samma trick och levererar samma skämt, inte sällan snodda av Labero. Jag vet inte hur många gånger jag sett amatörer spänna ögonen i en åskådare och säga "Bengt, stäng munnen". Precis som Master Labero.
Jag kan tänka mig att flertalet turister som ser vår affisch slås av samma tanke: Ännu en trollkarl på dussinet. Har man ett en så har man sett alla. Det är en tuff utmaning att bryta igenom den vallen. Och dyr.
Problemet att amatörer drar ned statusen för en hel sektor är inte begränsat till trolleri. Samma sak gäller musik, skrivande, grafisk formgivning, fotografering och så vidare. För den som har professionella ambitioner gäller det att vara skickligare än vad amatörerna tror sig vara. Och kunna bevisa det.
