Vad hade turismen varit utan alla gratisarbetare på evenemang?
8 juni,
2015
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
2 minuters läsning
Jag ska utveckla och nyansera min kritik av besöksnäringen. Eftersom den är så mångfacetterad ska jag begränsa mig till området som jag har erfarenhet av och kan: Sommarturismen.
Jag bor i en turistkommun där stora förhoppningar knyts till att besöksnäringen ska väga upp förlorade industrijobb. Vad som stör mig är att branschen är uppdelad i riktiga jobb och sånt som nån annan ska fixa så att turisterna kommer.
Evenemang har inget egenvärde. Ingen verkar tänka på att dessa även kan ge riktiga jobb. Deras uppgift är idag bara att skapa beläggning och försäljning i andra delar av näringen.
Vi försöker skapa ett vitt evenemang som är en del av vår försörjning. Projektet har pågått i sju år och det är som att köra huvudet i en vägg.
Mest irriterande är att F-skattsedeln anses visa att jag är oseriös. Jag har enligt lag ett enskilt vinstintresse, vilket hålls emot mig. Det utestänger mig från lokala och regionala stöd och i förlängningen från statliga bidrag avsedda för professionell scenkonst, vilka kräver lokal och regional medfinansiering.
Helst skulle jag slippa ansöka om stöd. Vår egen del av verksamheten, varietétältet och trolleriet, är till sista öret egenfinansierad. Jag har, beroende på konkurrensen, inte råd att stå risken för andra artisters gager och behöver stöd för att kunna utveckla verksamheten.
Mina konkurrenter är bland annat ideella föreningar med gratis arbetskraft och betydande bidrag. Nivåerna ligger i vissa fall högre per biljett än vårt biljettpris. Dessa ideella föreningar tar inte ens ut lagstadgad moms och behöver enligt lag inte ha bokföring. Följden blir att jag skälls för girig när vi begär 180 kr för vuxna och 90 kr för barn.
Grundproblemet är att underhållning inte ses som en seriös del av turistindustrin, utan bara som en marknadsföringsaktivitet. Följden blir stora bidrag, ideellt arbete och svartjobb, vilket gör det svårt att utveckla evenemang på affärsmässig grund.
Det här gäller även de allra största, från Way Out West till Vasaloppet. Bråvalla i Norrköping var förra året landets största festival med 56 000 besökare. Arrangör är ett stor tyskt företag. För att genomföra festivalen krävs 1 600 gratisarbetare, 1 000 av dem är volontärer och 600 medlemmar i föreningar. Föreningarna får ersättning, medlemmarna jobbar gratis (Källa: bravallafestivalen.se).
Evenemangen driver hela besöksnäringen under sommaren. Här i Västervik skapar bara de två största försäljning på runt 40 miljoner kronor i det omgivande samhället.
Det finns en aspekt som borde göra hela besöksnäringen orolig. Intresset för ideellt arbete minskar för varje år. Ungdomar vill ha betalt om de ska lyfta blicken från mobilen. Bara de allra häftigaste evenemangen lockar volontärer.
Eftersom evenemang har så stor betydelse, borde det ligga i hela branschens intresse att dessa blir en affärsdrivande del av besöksnäringen, som bär sina egna kostnader och skapar avlönade jobb.
Näringslivsbolaget i Västervik har tittat närmare på evenemangens betydelse för hela näringen. Mer om det finns att läsa här.
Jag bor i en turistkommun där stora förhoppningar knyts till att besöksnäringen ska väga upp förlorade industrijobb. Vad som stör mig är att branschen är uppdelad i riktiga jobb och sånt som nån annan ska fixa så att turisterna kommer.
Evenemang har inget egenvärde. Ingen verkar tänka på att dessa även kan ge riktiga jobb. Deras uppgift är idag bara att skapa beläggning och försäljning i andra delar av näringen.
Vi försöker skapa ett vitt evenemang som är en del av vår försörjning. Projektet har pågått i sju år och det är som att köra huvudet i en vägg.
Mest irriterande är att F-skattsedeln anses visa att jag är oseriös. Jag har enligt lag ett enskilt vinstintresse, vilket hålls emot mig. Det utestänger mig från lokala och regionala stöd och i förlängningen från statliga bidrag avsedda för professionell scenkonst, vilka kräver lokal och regional medfinansiering.
Helst skulle jag slippa ansöka om stöd. Vår egen del av verksamheten, varietétältet och trolleriet, är till sista öret egenfinansierad. Jag har, beroende på konkurrensen, inte råd att stå risken för andra artisters gager och behöver stöd för att kunna utveckla verksamheten.
Mina konkurrenter är bland annat ideella föreningar med gratis arbetskraft och betydande bidrag. Nivåerna ligger i vissa fall högre per biljett än vårt biljettpris. Dessa ideella föreningar tar inte ens ut lagstadgad moms och behöver enligt lag inte ha bokföring. Följden blir att jag skälls för girig när vi begär 180 kr för vuxna och 90 kr för barn.
Grundproblemet är att underhållning inte ses som en seriös del av turistindustrin, utan bara som en marknadsföringsaktivitet. Följden blir stora bidrag, ideellt arbete och svartjobb, vilket gör det svårt att utveckla evenemang på affärsmässig grund.
Det här gäller även de allra största, från Way Out West till Vasaloppet. Bråvalla i Norrköping var förra året landets största festival med 56 000 besökare. Arrangör är ett stor tyskt företag. För att genomföra festivalen krävs 1 600 gratisarbetare, 1 000 av dem är volontärer och 600 medlemmar i föreningar. Föreningarna får ersättning, medlemmarna jobbar gratis (Källa: bravallafestivalen.se).
Evenemangen driver hela besöksnäringen under sommaren. Här i Västervik skapar bara de två största försäljning på runt 40 miljoner kronor i det omgivande samhället.
Det finns en aspekt som borde göra hela besöksnäringen orolig. Intresset för ideellt arbete minskar för varje år. Ungdomar vill ha betalt om de ska lyfta blicken från mobilen. Bara de allra häftigaste evenemangen lockar volontärer.
Eftersom evenemang har så stor betydelse, borde det ligga i hela branschens intresse att dessa blir en affärsdrivande del av besöksnäringen, som bär sina egna kostnader och skapar avlönade jobb.
Näringslivsbolaget i Västervik har tittat närmare på evenemangens betydelse för hela näringen. Mer om det finns att läsa här.
