Varenda affärsidé som jag presenterat har blivit underkänd
20 oktober,
2013
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
2 minuters läsning
Jag har varit företagare i snart 25 år. Företagare på riktigt med hela min försörjning av verksamheten. Ur ett strikt privatekonomiskt perspektiv är det vansinne. Vill du bli rik, satsa på en tjänstemannakarriär eller några hundralappar i månaden på valfritt spel.
Men det finns en fördel som uppväger alla risker. Det är möjligheten att förverkliga sina egna idéer, istället för att de se dem massakrerade i en stor organisation.
Med facit i hand konstaterar jag att det var naivt av mig. För att kunna förverkliga dina idéer behöver du stöd från allehanda stora organisationer, inte minst från de så kallade näringsfrämjarna.
Varenda idé som jag har presenterat genom åren, utan undantag, har sågats på längden och tvären av allehanda tjänstemän som är av den åsikten att godkända affärsidéer beslutas i demokratisk ordning av arbetsgrupper, kommittéer och andra sammanslutningar, satta att bestämma över oss småföretagare.
Ett exempel ur högen: 1993 var jag delägare i en halvstor reklambyrå. Vår basverksamhet – att producera tryckoriginal – började minska. Min idé var att vi skulle profilera om byrån mot Internet. Det var definitivt ingen unik idé, trots att det bara var två år sedan HTML och HTTP blivit offentligt. Alla med lite insikt begrep redan då att Internet skulle bli stort, inklusive Jan Stenbeck som gjorde om sin tidning Z till Internetmagasin.
Men vad hjälpte det? Vi hade en kommunikationsminister som avfärdade nätet som en fluga. Och själv blev jag idiotförklarad, även av kompanjoner och medarbetare. Vår externa styrelseordförande försökte gjuta olja på vågorna genom att säga: "Det är bra med visioner, men nu ska vi tjäna pengar". Efter några år gick byrån i konkurs, men då hade jag lämnat företaget. När jag några år senare träffade vår forne styrelseordförande förklarade han att det där han kläckte ur sig på styrelsemötet, var det mest korkade han sagt i hela sitt liv.
Hur många av näringsfrämjarna, som idiotförklarade oss som trodde på Internet 1993-94, har bett om ursäkt? Och har de lärt sig läxan? Skulle inte tro det.
Hur tror du att rockmusiken skapades? Var det en arbetsgrupp inom kol- och stålunionen i Bryssel, föregångaren till EU, som beslutade att utveckla en ny musikstil bestående av 12 takter, tre ackord och sex toner, sju med bluesinfluens? Och var det kanske en underkommitté som bestämde vilka frisyrer som passade till denna musikform? Skulle inte tro det.
Och var det en kommitté som utvecklade Internet som vi känner nätet idag? Nej, det var en programmerare på forskningsinstitutet CERN som skapade protokollen för att underlätta informationsutbytet mellan forskarna. Skaparen heter Tim Berners-Lee.
Har politikerna och deras tjänstemän lärt sig läxan? Skulle inte tro det. De fortsätter att vräka ut miljarder skattekronor på att centralt besluta vad forskare, uppfinnare och småföretagare ska hitta på härnäst.
Men det finns en fördel som uppväger alla risker. Det är möjligheten att förverkliga sina egna idéer, istället för att de se dem massakrerade i en stor organisation.
Med facit i hand konstaterar jag att det var naivt av mig. För att kunna förverkliga dina idéer behöver du stöd från allehanda stora organisationer, inte minst från de så kallade näringsfrämjarna.
Varenda idé som jag har presenterat genom åren, utan undantag, har sågats på längden och tvären av allehanda tjänstemän som är av den åsikten att godkända affärsidéer beslutas i demokratisk ordning av arbetsgrupper, kommittéer och andra sammanslutningar, satta att bestämma över oss småföretagare.
Ett exempel ur högen: 1993 var jag delägare i en halvstor reklambyrå. Vår basverksamhet – att producera tryckoriginal – började minska. Min idé var att vi skulle profilera om byrån mot Internet. Det var definitivt ingen unik idé, trots att det bara var två år sedan HTML och HTTP blivit offentligt. Alla med lite insikt begrep redan då att Internet skulle bli stort, inklusive Jan Stenbeck som gjorde om sin tidning Z till Internetmagasin.
Men vad hjälpte det? Vi hade en kommunikationsminister som avfärdade nätet som en fluga. Och själv blev jag idiotförklarad, även av kompanjoner och medarbetare. Vår externa styrelseordförande försökte gjuta olja på vågorna genom att säga: "Det är bra med visioner, men nu ska vi tjäna pengar". Efter några år gick byrån i konkurs, men då hade jag lämnat företaget. När jag några år senare träffade vår forne styrelseordförande förklarade han att det där han kläckte ur sig på styrelsemötet, var det mest korkade han sagt i hela sitt liv.
Hur många av näringsfrämjarna, som idiotförklarade oss som trodde på Internet 1993-94, har bett om ursäkt? Och har de lärt sig läxan? Skulle inte tro det.
Hur tror du att rockmusiken skapades? Var det en arbetsgrupp inom kol- och stålunionen i Bryssel, föregångaren till EU, som beslutade att utveckla en ny musikstil bestående av 12 takter, tre ackord och sex toner, sju med bluesinfluens? Och var det kanske en underkommitté som bestämde vilka frisyrer som passade till denna musikform? Skulle inte tro det.
Och var det en kommitté som utvecklade Internet som vi känner nätet idag? Nej, det var en programmerare på forskningsinstitutet CERN som skapade protokollen för att underlätta informationsutbytet mellan forskarna. Skaparen heter Tim Berners-Lee.
Har politikerna och deras tjänstemän lärt sig läxan? Skulle inte tro det. De fortsätter att vräka ut miljarder skattekronor på att centralt besluta vad forskare, uppfinnare och småföretagare ska hitta på härnäst.
