Varför utkrävs inget ansvar för misslyckade näringslivsprojekt?
27 februari,
2014
•
2 minuters läsning
Jag har varit företagare i 24 år, på riktigt med hela min försörjning av verksamheten. Och härom dagen fick jag ett reklamutskick med en penna. 15 år stod det på den. Det är så länge mitt nuvarande bolag har funnits och under långa perioder varit hela familjens försörjning.
24 år är ett halvt arbetsliv. Hur många näringsfrämjande tjänstemän eller politiker kan matcha den erfarenheten? Knappt någon. Flertalet av dem har ingen tanke på att smutsa ned sig med personligt ansvar.
Däremot anser de sig kapabla att bestämma hur andra ska satsa sina pengar, lånade med personlig borgen och villan som säkerhet.
Den som är för lat, feg eller för arrogant för egen F-skattsedel borde ha en annan attityd.
Men nu är spelreglerna sådana att det är tjänstemännen och politikerna som bestämmer. Vill vi ha deras pengar så är det bara för oss att lyda.
Efter 24 år som företagare har jag ett facit på de så kallade experternas prestationer. Varenda affärsidé som jag presenterat för dem genom åren har blivit utdömd. Eller rättare sagt positivt mottagna, därefter jämförda med centralt beslutade program och slutligen utdömda.
Numera vet jag och kan bevisa att mina idéer undantagslöst har varit bättre än de centralt godkända. För tjänstemännen gör hela tiden samma misstag. Och fortsätter att trampa i samma klaver. De är alltid för sent ute och dyker upp med sina bidrag när den nya marknaden är etablerad. Min gissning är att de använder skattebetalarnas pengar för att köpa sig en plats på räkmackan.
I kommunen där jag bor finns ett mycket konkret facit. Under 2000-talet har det satsats runt 100 miljoner kronor i olika näringsfrämjande projektet. Resultatet motsvarar inte insatsen. Ett jätteprojekt utmynnade i ett företag som förra året omsatte 526 000, ett annat gav ett företag med säte Göteborg. Andra resultat är ett nytt recept på ketchup, god visserligen men inte värd 1,2 miljoner kronor. Och storsatsningen på bättre näringslivsklimat slutade med att kommunen halkade ned 10 placeringar på Svenskt Näringslivs ranking.
Och då kommer vi till det som stör mig mest. Inga utvärderingar görs, inget personligt ansvar utkrävs och miljonerna och miljarderna fortsätter att rulla.
24 år är ett halvt arbetsliv. Hur många näringsfrämjande tjänstemän eller politiker kan matcha den erfarenheten? Knappt någon. Flertalet av dem har ingen tanke på att smutsa ned sig med personligt ansvar.
Däremot anser de sig kapabla att bestämma hur andra ska satsa sina pengar, lånade med personlig borgen och villan som säkerhet.
Den som är för lat, feg eller för arrogant för egen F-skattsedel borde ha en annan attityd.
Men nu är spelreglerna sådana att det är tjänstemännen och politikerna som bestämmer. Vill vi ha deras pengar så är det bara för oss att lyda.
Efter 24 år som företagare har jag ett facit på de så kallade experternas prestationer. Varenda affärsidé som jag presenterat för dem genom åren har blivit utdömd. Eller rättare sagt positivt mottagna, därefter jämförda med centralt beslutade program och slutligen utdömda.
Numera vet jag och kan bevisa att mina idéer undantagslöst har varit bättre än de centralt godkända. För tjänstemännen gör hela tiden samma misstag. Och fortsätter att trampa i samma klaver. De är alltid för sent ute och dyker upp med sina bidrag när den nya marknaden är etablerad. Min gissning är att de använder skattebetalarnas pengar för att köpa sig en plats på räkmackan.
I kommunen där jag bor finns ett mycket konkret facit. Under 2000-talet har det satsats runt 100 miljoner kronor i olika näringsfrämjande projektet. Resultatet motsvarar inte insatsen. Ett jätteprojekt utmynnade i ett företag som förra året omsatte 526 000, ett annat gav ett företag med säte Göteborg. Andra resultat är ett nytt recept på ketchup, god visserligen men inte värd 1,2 miljoner kronor. Och storsatsningen på bättre näringslivsklimat slutade med att kommunen halkade ned 10 placeringar på Svenskt Näringslivs ranking.
Och då kommer vi till det som stör mig mest. Inga utvärderingar görs, inget personligt ansvar utkrävs och miljonerna och miljarderna fortsätter att rulla.
