Varning för affärsplan!
25 januari,
2014
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
2 minuters läsning
Alla småföretagare får samma råd: Jobba igenom din affärsplan.
Det är fel.
Tvärtom kan för mycket fokus på affärsplanen driva ditt företag i konkurs.
Hur vet jag det? För att jag är företagare sedan mer än 20 år. På riktigt, med hela min försörjning av verksamheten. Ytterst få näringsfrämjare har över huvud taget drivit eget företag, utan förlitar sig på läroböckerna.
Processen med affärsplan är utvecklad för storföretag. Där är den avgörande, beroende på alla skalfördelar som uppstår när alla marscherar i takt och dessutom åt samma håll.
För dig som liten företagare kan affärsplanen bli en fotboja som hindrar dig från att vara snabbfotad och flexibel. Dessutom har affärsplaner i likhet med budgetar en förmåga att bli självuppfyllande.
Låt mig ta ett exempel ur verkligheten, vår sommarverksamhet med trolleri. Vi är inne på sjätte säsongen och vet numera hur vår marknad ser ut. Och den är långt ifrån vad vi trodde från början.
Den till synes självklara målgruppen för trolleri är föräldrar i åldern 30-50 år som kommer med sina barn. Visst kommer de, men dumpar barnen i tältet och sätter sig själva på värdshuset och väntar ut föreställningen.
Det är svårt att få evenemang att gå runt på barnbiljetter. Därför drivs det mesta riktat mot barn av ideella krafter eller med bidrag.
Varför går det inte att få in föräldrarna? Jag vet för jag har frågat. De här åldersgrupperna har ingen relation till trolleri. De känner till fyra trollkarlar: Joe Labero, Tobbe Trollkarl, Carl-Einar Häckner och en tönt som de för länge sedan såg i skolan eller på dagis. Jag heter varken Joe, Tobbe eller Carl-Einar och hamnar i det fjärde facket.
För att hitta den verkliga målgruppen så krävs en tillbakablick i historien. För 100 år sedan var varieté den dominerande formen av underhållning. I Sverige levde varietén vidare in på 1960-talet, mycket tack vare folkparkerna. Trolleri hade gott anseende med många duktiga artister vilka riktade sig till alla åldrar. Sedan urartade det med porr och tingel-tangel.
Idag vet vi att vår primära målgrupp växte upp mellan 1930 och 1970. Det är dagens mor- och farföräldrar. De kommer i växande antal med sina barnbarn. Ofta är även mellangenerationen med, men väljer att sitta av tiden på värdshuset. Men de som efter tjat följt med har efteråt tyckt att föreställningen var mycket bättre än vad de väntat sig.
I sommar står vårt cirkustält på friluftsmuseet Gamla Linköping. Nu går vi rakt på vår primära målgrupp genom att återskapa en föreställning från den tid då varieté stod högt i kurs, som de äldre minns med välbehag och gärna vill visa sina barn och barnbarn.
Om jag stirrat mig blind på affärsplanen, hade jag fastnat vid 30-50-åringarna.
Det är fel.
Tvärtom kan för mycket fokus på affärsplanen driva ditt företag i konkurs.
Hur vet jag det? För att jag är företagare sedan mer än 20 år. På riktigt, med hela min försörjning av verksamheten. Ytterst få näringsfrämjare har över huvud taget drivit eget företag, utan förlitar sig på läroböckerna.
Processen med affärsplan är utvecklad för storföretag. Där är den avgörande, beroende på alla skalfördelar som uppstår när alla marscherar i takt och dessutom åt samma håll.
För dig som liten företagare kan affärsplanen bli en fotboja som hindrar dig från att vara snabbfotad och flexibel. Dessutom har affärsplaner i likhet med budgetar en förmåga att bli självuppfyllande.
Låt mig ta ett exempel ur verkligheten, vår sommarverksamhet med trolleri. Vi är inne på sjätte säsongen och vet numera hur vår marknad ser ut. Och den är långt ifrån vad vi trodde från början.
Den till synes självklara målgruppen för trolleri är föräldrar i åldern 30-50 år som kommer med sina barn. Visst kommer de, men dumpar barnen i tältet och sätter sig själva på värdshuset och väntar ut föreställningen.
Det är svårt att få evenemang att gå runt på barnbiljetter. Därför drivs det mesta riktat mot barn av ideella krafter eller med bidrag.
Varför går det inte att få in föräldrarna? Jag vet för jag har frågat. De här åldersgrupperna har ingen relation till trolleri. De känner till fyra trollkarlar: Joe Labero, Tobbe Trollkarl, Carl-Einar Häckner och en tönt som de för länge sedan såg i skolan eller på dagis. Jag heter varken Joe, Tobbe eller Carl-Einar och hamnar i det fjärde facket.
För att hitta den verkliga målgruppen så krävs en tillbakablick i historien. För 100 år sedan var varieté den dominerande formen av underhållning. I Sverige levde varietén vidare in på 1960-talet, mycket tack vare folkparkerna. Trolleri hade gott anseende med många duktiga artister vilka riktade sig till alla åldrar. Sedan urartade det med porr och tingel-tangel.
Idag vet vi att vår primära målgrupp växte upp mellan 1930 och 1970. Det är dagens mor- och farföräldrar. De kommer i växande antal med sina barnbarn. Ofta är även mellangenerationen med, men väljer att sitta av tiden på värdshuset. Men de som efter tjat följt med har efteråt tyckt att föreställningen var mycket bättre än vad de väntat sig.
I sommar står vårt cirkustält på friluftsmuseet Gamla Linköping. Nu går vi rakt på vår primära målgrupp genom att återskapa en föreställning från den tid då varieté stod högt i kurs, som de äldre minns med välbehag och gärna vill visa sina barn och barnbarn.
Om jag stirrat mig blind på affärsplanen, hade jag fastnat vid 30-50-åringarna.
