Vi lantisar viftar inte tillräckligt på svansen för överheten
9 juni,
2013
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
2 minuters läsning
Härom dagen informerade Dagens Nyheter sina läsare om att vi lantisar saknar visioner och lever kvar i en gammal värld där alla ska veta sin plats. Och att vi inte viftar tillräckligt på svansen när utsocknes kommer på besök.
Jag är stadsbarn. Vi flyttade ut på landet 2001, till en liten by mellan Västervik och Vimmerby. Trots att jag hittar på allehanda tokigheter, nu senast trolleri i ett cirkustält, är det aldrig någon av våra grannar som haft några invändningar. Tvärtom ställer hela byn upp för oss och vi får höra att det uppskattas att det händer något.
Men jag har upplevt de problem som beskrivs av DN, fast från andra hållet.
Myndigheter och organisationer med uppgift att hjälpa oss småföretagare underblåser en myt om att vanligt folk saknar idéer. Det är väldigt praktiskt, eftersom myndigheter och organisationer därmed kan söka EU-bidrag för att utveckla affärsidéer åt oss påstått idélösa. Det här är en industri som sysselsätter åtskilliga tjänstemän, konsulter och politiker.
Under projektets gång så kallar viktig-pettrarna i dess ledning oss lantisar till möten. Vi förväntas infinna oss, applådera och förverkliga projektets idéer med personlig borgen och villan i pant. Hur har de mage att parasitera på andra människors risktagande på det här sättet?
Jag har flera gånger gått i personlig borgen och satt vårt hem som säkerhet för lån. Jag har inga problem med det, så länge det handlar om att förverkliga mina egna idéer. Netto har vi satsat runt 500 000 kronor i trolleriprojektet. Vi är inne på femte året och hittills inte fått ett öre i bidrag. Tvärtom har idén blivit utdömd vid flera tillfällen.
Det förhåller sig så att det finns ett antal av överheten godkända affärsidéer för oss lantisar. Hit hör allt som rör mat, bo på lantgård, småskalig träförädling och spa. Trolleri i ett cirkustält finns inte med på listan och alltså är det en dålig idé, under inga omständigheter berättigad till bidrag.
Vad DN glömmer att berätta är att den så kallade entreprenören, som uttalar sig i artikeln, i själva verket arbetar i ett av alla dessa EU-finansierade projekt. Lantisarna har tydligen inte viftat tillräckligt på svansen, när han och kollegerna kommit dragande med sina visioner.
Hur vore det om näringsfrämjarna börjar lyssna på oss som vågar ta ansvar för vår försörjning med egen F-skattsedel och hjälper oss att förverkliga våra idéer?
Jag är stadsbarn. Vi flyttade ut på landet 2001, till en liten by mellan Västervik och Vimmerby. Trots att jag hittar på allehanda tokigheter, nu senast trolleri i ett cirkustält, är det aldrig någon av våra grannar som haft några invändningar. Tvärtom ställer hela byn upp för oss och vi får höra att det uppskattas att det händer något.
Men jag har upplevt de problem som beskrivs av DN, fast från andra hållet.
Myndigheter och organisationer med uppgift att hjälpa oss småföretagare underblåser en myt om att vanligt folk saknar idéer. Det är väldigt praktiskt, eftersom myndigheter och organisationer därmed kan söka EU-bidrag för att utveckla affärsidéer åt oss påstått idélösa. Det här är en industri som sysselsätter åtskilliga tjänstemän, konsulter och politiker.
Under projektets gång så kallar viktig-pettrarna i dess ledning oss lantisar till möten. Vi förväntas infinna oss, applådera och förverkliga projektets idéer med personlig borgen och villan i pant. Hur har de mage att parasitera på andra människors risktagande på det här sättet?
Jag har flera gånger gått i personlig borgen och satt vårt hem som säkerhet för lån. Jag har inga problem med det, så länge det handlar om att förverkliga mina egna idéer. Netto har vi satsat runt 500 000 kronor i trolleriprojektet. Vi är inne på femte året och hittills inte fått ett öre i bidrag. Tvärtom har idén blivit utdömd vid flera tillfällen.
Det förhåller sig så att det finns ett antal av överheten godkända affärsidéer för oss lantisar. Hit hör allt som rör mat, bo på lantgård, småskalig träförädling och spa. Trolleri i ett cirkustält finns inte med på listan och alltså är det en dålig idé, under inga omständigheter berättigad till bidrag.
Vad DN glömmer att berätta är att den så kallade entreprenören, som uttalar sig i artikeln, i själva verket arbetar i ett av alla dessa EU-finansierade projekt. Lantisarna har tydligen inte viftat tillräckligt på svansen, när han och kollegerna kommit dragande med sina visioner.
Hur vore det om näringsfrämjarna börjar lyssna på oss som vågar ta ansvar för vår försörjning med egen F-skattsedel och hjälper oss att förverkliga våra idéer?
