Akta dig för sådana som jag
19 oktober,
2012
•
6 minuters läsning
För ett par år sedan ledde olyckliga omständigheter i min omgivning till att jag fick ta över en bokföringsverksamhet, med några mycket små företag som kunder. Att jag saknade formell kompetens och branscherfarenhet bekymrade mig (och mina kunder) föga. Hur svårt kan det egentligen vara att göra ett bokslut, sa entreprenören i mig och grep möjligheten i flykten. Med en fil kand i företagsekonomi i botten och tio års bokföring i mitt eget företag, borde väl några företag till gå som en dans.
Konstigt nog hade entreprenören i mig rätt: det gick rätt så bra. Eller så var det inte så konstigt: när vi människor ser oöverstigliga problem framför oss, är det ofta bara en onödig förevändning för att vi ska slippa ge oss in i något ovant. Det okända är ju som bekant farligt bara så länge det är okänt och är det farligt på riktigt är det enklare att fly från om man känner till och förstår det. Det vore fel att påstå att jag inte har behövt lära mig mycket och att jag har mycket kvar att lära, men jag har ändå lyckats göra de flesta av mina kunder väldigt nöjda.
Just detta oroar mig. Inte bara att de är nöjda med och litar på mig, trots alla mina fel och brister, utan ännu mer att redovisningsbranschen i stort verkar präglas av en stark vilja att lita blint på den som sköter siffrorna.
Jag pratar inte om det faktum att bokföring och ekonomi är rena grekiskan för väldigt många. Det är verkligen ingen disciplin som passar alla, lika lite som du ska sätta en sån som jag på att bygga ett hus eller skilja ätliga från giftiga svampar. Det krävs en särskild talang och ett visst tänkande för att hålla koll på debet och kredit. Det underlättar för resten av näringslivet att det finns dem som har den talangen och är villiga att hålla ordning på ekonomin åt alla dem som är bättre på något annat, på samma sätt som jag är evigt tacksam för att jag har en försäkringsmäklare, som hjälper mig med det som måste vara det tråkigaste någon har lyckats komma på i hela universum.
Många betraktar bokföring och deklarationer som något som katten har släpat in och som därför måste undvikas till varje pris. Lättnaden över att någon annan tar hand om denna parasit till verksamhet vet ibland inga gränser. Det är här det blir fel.
Ekonomin är trots allt livsnerven i ett företag. Utan pengar, ingen verksamhet, åtminstone på lång sikt. Jag säger inte att det är det område som en företagare ska lägga mest tid och energi på, men att lägga det helt i händerna på någon som inte brinner för företaget och dessutom i realiteten lämna över allt ekonomiskt beslutsfattande på den personen, är en större risk än de flesta inser.
Det vore en sak om bokföring och skatter vore ett helt neutralt område där det bara fanns ett rätt sätt att agera. Många entreprenörer verkar tro att det är så. Många konsulter verkar vilja få företagare att tro att det är så. Jag är ledsen, men så är det verkligen inte. Bokföring är väl så fullt av försåtmineringar, fallgropar och ideologi, som alla andra delar av företagandet.
Ta bara en så "enkel" sak som val av företagsform. När jag har frågat mina kunder och andra företagare varför de har valt som de har gjort, har de ofta hänvisat till ett tvärsäkert uttalande av den rådgivare de har anlitat, av typen: "Handelsbolag är den värsta företagsformen, den ska man alltid undvika". Jag har själv flera gånger blivit utsatt för övertalningsförsök, framför allt av revisorer, om att jag borde bilda aktiebolag, istället för den enskilda firma som har tjänat mig väl i 16 år. I själva verket är valet av företagsform allt annat än enkelt och det finns inga universallösningar som passar alla (i en kommande krönika hoppas jag kunna återkomma till hur hela det här systemet borde och skulle kunna förenklas dramatiskt). Det är därför viktigt att den/de som startar ett företag, inte bara lyssnar på råd, utan framför allt funderar på vad det är för typ av verksamhet som startas och vad som är viktigt för den/de som startar den. Det finns massor av sätt att driva företag och massor av olika anledningar att göra det och bara entreprenören själv kan veta vad som är rätt för henne/honom.
Samma sak med periodiseringsfonder och annat skoj man kan göra i ett bokslut. Alla skulle väl svara ja på frågan om man vill ha så lite skatt som möjligt, men det är lätt att glömma bort att det oftast är med förbehållet att skattesänkningen inte ska få negativa konsekvenser i framtiden. Den som har försökt vara smartare än Skatteverket har insett att det nu för tiden är i det närmaste omöjligt, vilket vi ska vara tacksamma för. Att man kan lura Skatteverket och skattebetalarna med rent kriminella metoder är en helt annan sak, men det är en väg som alla företagare jag känner skyr som pesten. "Gör vad du vill, bara det är lagligt", är en fras jag ofta får höra.
Vad som görs eller inte görs i bokslutet kommer återigen an på vad du som entreprenör vill göra med ditt företag och ditt liv. Reducera därför inte beslutet till en fråga om hur bra en rådgivare läser lagtexter och skatteförordningar. Ta kommandot, även om du inte fattar ett dyft av balansräkningar och deklarationer. Låt inte heller "revisorn" krångla till redovisningen åt dig. Bokslutstransaktioner som är fullständigt självklara och väldigt lönsamma i ett större företag, kanske inte bara är obegripliga för det mindre företagets ledare, de kanske inte ens ger så mycket utbyte att de är värda papperet de är skrivna på. I värsta fall leder de till krångel och onödiga kostnader i framtiden.
"Revisor" förresten - där har du själva sinnebilden för tendensen att upphöja bokföringsnissen till Olympens höjder. När jag för några år sedan ledde ett projekt där vi intervjuade företagsledare om styrelsearbete, hävdade påfallande många att "revisorn" sitter med i styrelsen. Detta förbryllade mig eftersom en revisor enligt lag inte får ha några närmare bindningar till ett företag som hon/han reviderar. Förklaringen kom när jag själv började med bokföring och blev kallad "revisor" av mina kunder. Det finns i de breda folklagren uppenbarligen bristfällig kunskap om vad en revisor är och vad denne gör.
Vem som helst kan sätta upp en bokföringsfirma och börja jaga kunder som inte vill knacka konteringar själva. Revisor är en yrkestitel med höga krav på utbildning och erfarenhet, som inte får användas lättsinnigt. Revisorns uppgift är att granska mitt och andra siffernissars jobb, så att ägare, långivare, personal och andra intressenter kan känna sig trygga. Jag må vara duktig på bokföring, åtminstone vill jag tro det själv, men så duktig som en revisor, det är jag verkligen inte.
Kanske ligger här lösningen på dilemmat. Kalla bokföringskonsulten vid dennes rätta namn och avdramatisera dennes jobb. Sätt gärna varje riktig revisor på piedestal - det är ganska riskfritt eftersom de flesta inte ens behöver anlita någon längre - men plocka ner konto-knackaren på jorden så att ni kan ha en jämbördig dialog om siffrorna. Det är ditt företag och det är något av det finaste du har. Visa det genom att styra det dit du vill!
Konstigt nog hade entreprenören i mig rätt: det gick rätt så bra. Eller så var det inte så konstigt: när vi människor ser oöverstigliga problem framför oss, är det ofta bara en onödig förevändning för att vi ska slippa ge oss in i något ovant. Det okända är ju som bekant farligt bara så länge det är okänt och är det farligt på riktigt är det enklare att fly från om man känner till och förstår det. Det vore fel att påstå att jag inte har behövt lära mig mycket och att jag har mycket kvar att lära, men jag har ändå lyckats göra de flesta av mina kunder väldigt nöjda.
Just detta oroar mig. Inte bara att de är nöjda med och litar på mig, trots alla mina fel och brister, utan ännu mer att redovisningsbranschen i stort verkar präglas av en stark vilja att lita blint på den som sköter siffrorna.
Jag pratar inte om det faktum att bokföring och ekonomi är rena grekiskan för väldigt många. Det är verkligen ingen disciplin som passar alla, lika lite som du ska sätta en sån som jag på att bygga ett hus eller skilja ätliga från giftiga svampar. Det krävs en särskild talang och ett visst tänkande för att hålla koll på debet och kredit. Det underlättar för resten av näringslivet att det finns dem som har den talangen och är villiga att hålla ordning på ekonomin åt alla dem som är bättre på något annat, på samma sätt som jag är evigt tacksam för att jag har en försäkringsmäklare, som hjälper mig med det som måste vara det tråkigaste någon har lyckats komma på i hela universum.
Många betraktar bokföring och deklarationer som något som katten har släpat in och som därför måste undvikas till varje pris. Lättnaden över att någon annan tar hand om denna parasit till verksamhet vet ibland inga gränser. Det är här det blir fel.
Ekonomin är trots allt livsnerven i ett företag. Utan pengar, ingen verksamhet, åtminstone på lång sikt. Jag säger inte att det är det område som en företagare ska lägga mest tid och energi på, men att lägga det helt i händerna på någon som inte brinner för företaget och dessutom i realiteten lämna över allt ekonomiskt beslutsfattande på den personen, är en större risk än de flesta inser.
Det vore en sak om bokföring och skatter vore ett helt neutralt område där det bara fanns ett rätt sätt att agera. Många entreprenörer verkar tro att det är så. Många konsulter verkar vilja få företagare att tro att det är så. Jag är ledsen, men så är det verkligen inte. Bokföring är väl så fullt av försåtmineringar, fallgropar och ideologi, som alla andra delar av företagandet.
Ta bara en så "enkel" sak som val av företagsform. När jag har frågat mina kunder och andra företagare varför de har valt som de har gjort, har de ofta hänvisat till ett tvärsäkert uttalande av den rådgivare de har anlitat, av typen: "Handelsbolag är den värsta företagsformen, den ska man alltid undvika". Jag har själv flera gånger blivit utsatt för övertalningsförsök, framför allt av revisorer, om att jag borde bilda aktiebolag, istället för den enskilda firma som har tjänat mig väl i 16 år. I själva verket är valet av företagsform allt annat än enkelt och det finns inga universallösningar som passar alla (i en kommande krönika hoppas jag kunna återkomma till hur hela det här systemet borde och skulle kunna förenklas dramatiskt). Det är därför viktigt att den/de som startar ett företag, inte bara lyssnar på råd, utan framför allt funderar på vad det är för typ av verksamhet som startas och vad som är viktigt för den/de som startar den. Det finns massor av sätt att driva företag och massor av olika anledningar att göra det och bara entreprenören själv kan veta vad som är rätt för henne/honom.
Samma sak med periodiseringsfonder och annat skoj man kan göra i ett bokslut. Alla skulle väl svara ja på frågan om man vill ha så lite skatt som möjligt, men det är lätt att glömma bort att det oftast är med förbehållet att skattesänkningen inte ska få negativa konsekvenser i framtiden. Den som har försökt vara smartare än Skatteverket har insett att det nu för tiden är i det närmaste omöjligt, vilket vi ska vara tacksamma för. Att man kan lura Skatteverket och skattebetalarna med rent kriminella metoder är en helt annan sak, men det är en väg som alla företagare jag känner skyr som pesten. "Gör vad du vill, bara det är lagligt", är en fras jag ofta får höra.
Vad som görs eller inte görs i bokslutet kommer återigen an på vad du som entreprenör vill göra med ditt företag och ditt liv. Reducera därför inte beslutet till en fråga om hur bra en rådgivare läser lagtexter och skatteförordningar. Ta kommandot, även om du inte fattar ett dyft av balansräkningar och deklarationer. Låt inte heller "revisorn" krångla till redovisningen åt dig. Bokslutstransaktioner som är fullständigt självklara och väldigt lönsamma i ett större företag, kanske inte bara är obegripliga för det mindre företagets ledare, de kanske inte ens ger så mycket utbyte att de är värda papperet de är skrivna på. I värsta fall leder de till krångel och onödiga kostnader i framtiden.
"Revisor" förresten - där har du själva sinnebilden för tendensen att upphöja bokföringsnissen till Olympens höjder. När jag för några år sedan ledde ett projekt där vi intervjuade företagsledare om styrelsearbete, hävdade påfallande många att "revisorn" sitter med i styrelsen. Detta förbryllade mig eftersom en revisor enligt lag inte får ha några närmare bindningar till ett företag som hon/han reviderar. Förklaringen kom när jag själv började med bokföring och blev kallad "revisor" av mina kunder. Det finns i de breda folklagren uppenbarligen bristfällig kunskap om vad en revisor är och vad denne gör.
Vem som helst kan sätta upp en bokföringsfirma och börja jaga kunder som inte vill knacka konteringar själva. Revisor är en yrkestitel med höga krav på utbildning och erfarenhet, som inte får användas lättsinnigt. Revisorns uppgift är att granska mitt och andra siffernissars jobb, så att ägare, långivare, personal och andra intressenter kan känna sig trygga. Jag må vara duktig på bokföring, åtminstone vill jag tro det själv, men så duktig som en revisor, det är jag verkligen inte.
Kanske ligger här lösningen på dilemmat. Kalla bokföringskonsulten vid dennes rätta namn och avdramatisera dennes jobb. Sätt gärna varje riktig revisor på piedestal - det är ganska riskfritt eftersom de flesta inte ens behöver anlita någon längre - men plocka ner konto-knackaren på jorden så att ni kan ha en jämbördig dialog om siffrorna. Det är ditt företag och det är något av det finaste du har. Visa det genom att styra det dit du vill!
