Så fixade Caroline & Jens sitt drömliv i Thailand
23 november,
2016
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
6 minuters läsning
De bytte Blekinge mot en paradisö i Thailand. Nu driver Caroline och Jens Grönqvist en av öns mest populära restauranger.
Vågorna fräser långsamt in mot den bananformade stranden med det passande namnet Relax bay. Längre upp prasslar smala palmblad mot varandra. När solklotet målar skymningshimlen orangeröd går Caroline och Jens Grönqvist barfota ner mot vattnet. De tar en liten paus i sin arbetskväll och njuter av sitt nya liv som de har skapat på den lilla thailändska ön Lanta.
– Det vi har byggt upp här har lärt oss att allt är möjligt, säger Caroline, som är arbetsklädd i shorts och ett svart linne prytt med den egna restaurangen och resortens palmkantade logotyp.
Hon och Jens träffades i Karlskrona för tio år sedan. Caroline hade förlorat sin man i en bilolycka när äldste sonen Jamie, i dag elva år gammal, bara var några veckor gammal. Men så fann Caroline kärleken igen och tillsammans med Jens fick hon sonen Oliver.
Hemma i Sverige levde de ett vanligt svenskt vardagsliv med hus, hund och varsitt bra arbete som personalutvecklare respektive gymnasielärare. Ändå kände de att något fattades i deras inrutade vardag.
– Vi var trötta på Sverige och det tråkiga vädret, så vi ville prova att bo någon annanstans. Vårt enda tvivel var om barnen skulle trivas. Med facit i hand vet vi att de älskar det, men sådant vet man ju inte alltid innan man åker, säger Caroline.
Paret valde Koh Lanta, en liten ö i Andamanhavet, där det finns två små svenska skolor. De hade semestrat på ön ett par år tidigare och blivit förälskade i det lugna tempot.
Skolan gjorde det möjligt att vara borta länge tillsammans med barnen.
– Det kändes lite galet att säga upp oss från två så bra jobb och vi hade ju ingen aning om hur stora inkomster vi skulle ha i Thailand. Men vi tänkte att vi i värsta fall får flytta tillbaka till Sverige, ta ett sämre jobb och arbeta oss upp igen, säger Jens.
Tankarna började arbeta intensivt med vad de skulle kunna försörja sig på. Starta glasskiosk, kanske?
– Men sedan började vi räkna på hur många glassar vi skulle behöva sälja per dag för att överleva, tur att det inte blev så, skrattar Caroline.
Av en slump hittade de en annons om att tio bungalows och en restaurang var till salu på Koh Lanta. Det tog inte lång stund innan paret hade bestämt sig, tagit lån på huset i Sverige – och flyttat till Thailand. Det var för fem år sedan.
Det blev en tuff start med många utmaningar och överraskningar med komplicerad byråkrati. Men också glädjetoppar med många nöjda gäster på resorten med namnet Papillon.
Som utlänning i Thailand kan man bara äga 49 procent av sin verksamhet, resten måste ägas av en thailändsk partner. Caroline säger att hon och Jens förväntade sig lite enklare regler ”eftersom Thailand är känt som ett ganska avslappnat land där man lever för dagen”.
– Vi blev förvånade över hur galna de är i dokumentation och stämplar, skrattar Caroline.
Ett annat problem är att inga myndigheter samarbetar – och att informationen till företagare ibland kan tryta rejält.
Medan vi i Sverige är vana vid att våra myndigheter skickar ut en räkning när något ska betalas är det inte lika tydligt i Thailand.
– För något år sedan skulle vi ansöka om en licens som helt plötsligt behövdes, då fick vi veta att vi skulle betala en ”provins-skatt” retroaktivt för flera år tillbaka. Det hade ingen sagt, utan det var något vi själva borde ha tagit reda på enligt myndigheten. Det gäller att inte ha för stort kontrollbehov, då blir man tokig här i Thailand, säger Caroline.
Andra oväntade hinder blev diverse kulturkrockar. Något som förvånade Caroline och Jens var att nästan ingen i deras personal tog några egna initiativ.
– Det bottnar sig i att man inte får lära sig att tänka själva i den traditionella thailändska skolan, eleverna gör bara exakt vad läraren säger till dem. När vi sedan började utmana dem genom att ställa motfrågor som ”hur skulle du vilja lösa det här?” blev de väldigt förvirrade först och vi fick alltid svaret ”jag vet inte, vad tycker du att jag ska göra?” Det tog minst ett halvår innan de började lösa problem på egen hand, men det gick bättre och bättre ju mer uppmuntran de fick förstås, säger Jens.
Men allt löste sig – trots att det tog mycket tid och innebar ett minst sagt annorlunda företagarliv. Först halvåret i Thailand bodde hela familjen i en liten, trång bungalow. Efter hårt jobb hade de råd att flytta till en lägenhet.
– Det kändes galet lyxigt. Tredje året kunde vi hyra en fin poolvilla med tre sovrum, då kunde vi börja leva ett helt normalt och bekvämt liv igen, säger Caroline.
I samma veva började drömmarna bubbla igen. Caroline och Jens hade spanat in en undanskymd strandplätt på lugna stranden Relax bay.
Till slut gav samtalen med markägaren resultat. De sålde första stället och för ett år sedan öppnade de Lazy Days, med nio bungalows och en välbesökt restaurang, som snabbt fått gott rykte bland turister och boende på Koh Lanta.
Men även här har hindren ibland fått dem att nästan ge upp. Bland annat fick Caroline och Jens avboka alla sina gäster den första öppna månaden eftersom elen inte hade kommit igång.
– Vi var inne på sista kronorna och hade inte klarat många dagar till. Jag har nog aldrig varit så lycklig som när elen kom igång och det är nog inte ofta man som svensk gråter av lycka över att få elektricitet, skrattar Caroline.
I dag är svårigheterna nästan glömda. Restaurangen, som stoltserar med vällagat kött och fisk, är ständigt fullsatt och gästerna står på kö varje kväll.
Under högsäsong, november till och med mars, innebär det jobb dygnet runt för Caroline och Jens. Barnen är ständigt med och leker på stranden, träffar kompisar eller tar det lugnt i en liten hydda med skydd mot solen när skolan har slutat på eftermiddagen.
Allt hårt jobb som paret lägger ner på sin verksamhet i Thailand betyder dock att de kan ha en fem månader lång semester i Sverige när lågsäsongen tar över deras tropiska paradis, med monsunvindar och regnperiod.
– Vi orkar lägga ner så mycket jobb när vi vet att vi har en härlig semester att se fram emot.
Caroline kramar om sin äldste son, som just har kommit från skolan till restaurangen.
– Även om vi har fått jobba väldigt hårt vårt första år här på Lazy Days så har vi väldigt mycket mer tid med våra barn här än vi hade i Sverige. De är alltid med oss.
Solen sjunker ner i havet och cikadorna börjar knirra i djungeln. Caroline och Jens barfotapaus på stranden är slut, nu väntar ännu ett par timmar av hårt jobb innan de får några timmars sömn. När solen går upp igen börjar de servera frukost. Och nu börjar de fundera på att starta något annat, någon annanstans i världen. Spanien kanske? Eller Australien?
– Det är en härlig känsla att hela världen ligger helt öppen. Vi har aldrig ångrat vårt beslut och även om det inte alltid är enkelt att driva företag här har det varit en fantastisk resa och erfarenhet.
Vågorna fräser långsamt in mot den bananformade stranden med det passande namnet Relax bay. Längre upp prasslar smala palmblad mot varandra. När solklotet målar skymningshimlen orangeröd går Caroline och Jens Grönqvist barfota ner mot vattnet. De tar en liten paus i sin arbetskväll och njuter av sitt nya liv som de har skapat på den lilla thailändska ön Lanta.
– Det vi har byggt upp här har lärt oss att allt är möjligt, säger Caroline, som är arbetsklädd i shorts och ett svart linne prytt med den egna restaurangen och resortens palmkantade logotyp.
Hon och Jens träffades i Karlskrona för tio år sedan. Caroline hade förlorat sin man i en bilolycka när äldste sonen Jamie, i dag elva år gammal, bara var några veckor gammal. Men så fann Caroline kärleken igen och tillsammans med Jens fick hon sonen Oliver.
Hemma i Sverige levde de ett vanligt svenskt vardagsliv med hus, hund och varsitt bra arbete som personalutvecklare respektive gymnasielärare. Ändå kände de att något fattades i deras inrutade vardag.
– Vi var trötta på Sverige och det tråkiga vädret, så vi ville prova att bo någon annanstans. Vårt enda tvivel var om barnen skulle trivas. Med facit i hand vet vi att de älskar det, men sådant vet man ju inte alltid innan man åker, säger Caroline.
Paret valde Koh Lanta, en liten ö i Andamanhavet, där det finns två små svenska skolor. De hade semestrat på ön ett par år tidigare och blivit förälskade i det lugna tempot.
Skolan gjorde det möjligt att vara borta länge tillsammans med barnen.
– Det kändes lite galet att säga upp oss från två så bra jobb och vi hade ju ingen aning om hur stora inkomster vi skulle ha i Thailand. Men vi tänkte att vi i värsta fall får flytta tillbaka till Sverige, ta ett sämre jobb och arbeta oss upp igen, säger Jens.
Tankarna började arbeta intensivt med vad de skulle kunna försörja sig på. Starta glasskiosk, kanske?
– Men sedan började vi räkna på hur många glassar vi skulle behöva sälja per dag för att överleva, tur att det inte blev så, skrattar Caroline.
Av en slump hittade de en annons om att tio bungalows och en restaurang var till salu på Koh Lanta. Det tog inte lång stund innan paret hade bestämt sig, tagit lån på huset i Sverige – och flyttat till Thailand. Det var för fem år sedan.
Det blev en tuff start med många utmaningar och överraskningar med komplicerad byråkrati. Men också glädjetoppar med många nöjda gäster på resorten med namnet Papillon.
Som utlänning i Thailand kan man bara äga 49 procent av sin verksamhet, resten måste ägas av en thailändsk partner. Caroline säger att hon och Jens förväntade sig lite enklare regler ”eftersom Thailand är känt som ett ganska avslappnat land där man lever för dagen”.
– Vi blev förvånade över hur galna de är i dokumentation och stämplar, skrattar Caroline.
Ett annat problem är att inga myndigheter samarbetar – och att informationen till företagare ibland kan tryta rejält.
Medan vi i Sverige är vana vid att våra myndigheter skickar ut en räkning när något ska betalas är det inte lika tydligt i Thailand.
– För något år sedan skulle vi ansöka om en licens som helt plötsligt behövdes, då fick vi veta att vi skulle betala en ”provins-skatt” retroaktivt för flera år tillbaka. Det hade ingen sagt, utan det var något vi själva borde ha tagit reda på enligt myndigheten. Det gäller att inte ha för stort kontrollbehov, då blir man tokig här i Thailand, säger Caroline.
Andra oväntade hinder blev diverse kulturkrockar. Något som förvånade Caroline och Jens var att nästan ingen i deras personal tog några egna initiativ.
– Det bottnar sig i att man inte får lära sig att tänka själva i den traditionella thailändska skolan, eleverna gör bara exakt vad läraren säger till dem. När vi sedan började utmana dem genom att ställa motfrågor som ”hur skulle du vilja lösa det här?” blev de väldigt förvirrade först och vi fick alltid svaret ”jag vet inte, vad tycker du att jag ska göra?” Det tog minst ett halvår innan de började lösa problem på egen hand, men det gick bättre och bättre ju mer uppmuntran de fick förstås, säger Jens.
Men allt löste sig – trots att det tog mycket tid och innebar ett minst sagt annorlunda företagarliv. Först halvåret i Thailand bodde hela familjen i en liten, trång bungalow. Efter hårt jobb hade de råd att flytta till en lägenhet.
– Det kändes galet lyxigt. Tredje året kunde vi hyra en fin poolvilla med tre sovrum, då kunde vi börja leva ett helt normalt och bekvämt liv igen, säger Caroline.
I samma veva började drömmarna bubbla igen. Caroline och Jens hade spanat in en undanskymd strandplätt på lugna stranden Relax bay.
Till slut gav samtalen med markägaren resultat. De sålde första stället och för ett år sedan öppnade de Lazy Days, med nio bungalows och en välbesökt restaurang, som snabbt fått gott rykte bland turister och boende på Koh Lanta.
Men även här har hindren ibland fått dem att nästan ge upp. Bland annat fick Caroline och Jens avboka alla sina gäster den första öppna månaden eftersom elen inte hade kommit igång.
– Vi var inne på sista kronorna och hade inte klarat många dagar till. Jag har nog aldrig varit så lycklig som när elen kom igång och det är nog inte ofta man som svensk gråter av lycka över att få elektricitet, skrattar Caroline.
I dag är svårigheterna nästan glömda. Restaurangen, som stoltserar med vällagat kött och fisk, är ständigt fullsatt och gästerna står på kö varje kväll.
Under högsäsong, november till och med mars, innebär det jobb dygnet runt för Caroline och Jens. Barnen är ständigt med och leker på stranden, träffar kompisar eller tar det lugnt i en liten hydda med skydd mot solen när skolan har slutat på eftermiddagen.
Allt hårt jobb som paret lägger ner på sin verksamhet i Thailand betyder dock att de kan ha en fem månader lång semester i Sverige när lågsäsongen tar över deras tropiska paradis, med monsunvindar och regnperiod.
– Vi orkar lägga ner så mycket jobb när vi vet att vi har en härlig semester att se fram emot.
Caroline kramar om sin äldste son, som just har kommit från skolan till restaurangen.
– Även om vi har fått jobba väldigt hårt vårt första år här på Lazy Days så har vi väldigt mycket mer tid med våra barn här än vi hade i Sverige. De är alltid med oss.
Solen sjunker ner i havet och cikadorna börjar knirra i djungeln. Caroline och Jens barfotapaus på stranden är slut, nu väntar ännu ett par timmar av hårt jobb innan de får några timmars sömn. När solen går upp igen börjar de servera frukost. Och nu börjar de fundera på att starta något annat, någon annanstans i världen. Spanien kanske? Eller Australien?
– Det är en härlig känsla att hela världen ligger helt öppen. Vi har aldrig ångrat vårt beslut och även om det inte alltid är enkelt att driva företag här har det varit en fantastisk resa och erfarenhet.
