Nu har jag pratat rätt mycket om att sälja artiklar till nya uppdragsgivare. Men sedan gäller det att fortsätta sälja fler artiklar till samma tidningar. Gör mer jobb för dina existerande kunder, alltså. Det är ofta mycket lättare eftersom du redan har en fot inne, och därför spar du både tid och blir mer lönsam på köpet.

När du sedan har pitchat egna idéer ett tag (och levererat bra artiklar) kommer de att börja kontakta dig i stället med löpande uppdrag. Detta sparar ännu mer tid – och det är nu du kan börja dra in de stora pengarna.

Därför gäller det att verkligen få redaktörerna att gilla dig och dina texter. Jag säger inte att jag är alla redaktörers älskling men eftersom jag har jobbat som redaktör och numera ger ut min egen tidning vet jag rätt väl vad som uppskattas.

Därför skulle jag vilja ge ett knep som är väldigt, väldigt effektivt. Gör du det kan du räkna med att ligga långt före många andra frilansare. Här kommer det:

SÄTT PÅ DIG REDAKTÖRSGLASÖGONEN

Eller:

LÄR DIG SE HELHETEN

Låt mig förklara: Man märker väldigt tydligt vilka frilansjournalister som jobbat som redaktörer - de har nämligen en härlig förmåga att lämna texter som inte bara är bra och också helt och hållet klara. Med "klara" menar jag att allt finns för att artikeln bara ska kunna publiceras rätt upp och ner, utan redigering, särskilt mycket korrläsning, rubriksättning, nya rutor osv. Skribenterna kan se helheten, kort och gott.

Tiden är nämligen (tyvärr) borta då redaktörens jobb var att "fixa till" journalisternas texter. Idag förväntas de vara publicerbara direkt, annars väljer man kanske hellre en annan skribent. Tufft, men sant.

Behöver du då söka jobb som redaktör för att vara en bra frilansjournalist? Absolut inte! Det enda du behöver göra är att lära dig göra en text helt och hållet färdig. Redaktören ska helt enkelt inte behöva ändra eller fråga om en enda grej i din artikel. Okej om han/hon tycker att vissa saker ska skrivas på ett annat sätt (de har ju också åsikter) – det händer hela tiden och går inte att undvika – men utöver det ska artikeln vara helt klar att publicera.

"Men det är redan mina texter!" Säger du kanske. Och det är i så fall bra. Men för att verkligen veta om så är fallet kommer här några frågor att ställa dig själv innan du skickar in en text:

– Är rubriken bra och slagkraftig? Och framförallt: Är den i stil med tidningens andra rubriker? T ex skiljer sig Driva Eget sätt att skriva rubriker totalt från andra företagartidningar, vilket en observant läsare kan se.

– Är mellanrubrikerna bra? Ofta är det något man kanske bara trycker dit i sista stund, och så får redaktören skriva om. Frågan är också: har tidningen ens mellanrubriker? Många har det inte idag.

– Är den här texten exakt vad uppdragsgivaren beställde? Finns alla de komponenter med som hon/han bad om? Jag brukar spalta upp de saker som redaktören sagt eller mejlat ska vara med, och sedan gå igenom min text och kolla om jag verkligen svarar på de sakerna i artikeln. Det här är otroligt viktigt och tyvärr något som många missar. Det är nämligen lätt hänt att man svävar iväg lite när man skriver, och missar vad redaktören faktiskt var ute efter. Återkommer till det här senare.

– Är all fakta korrekt och faktagranskad? Och: förstår man allt? Jag har själv slängt iväg meningar som en redaktör sedan undrat vad sjutton detta är. T ex när jag var helt nykläckt skrev jag en resguide till Cayman Islands för Aftonbladet och redaktören mejlade tillbaka och sa att man faktiskt inte kan flyga dit med SAS. Jag hade varit för snabb när jag kollade respriser och missat det på något sätt. Kort och gott: Redaktören ska inte behöva kolla fakta med dig efter att du skickat in texten, och helt inte behöva återkomma med följdfrågor för att hon/han inte förstår. Om du är ny i gemet är det alltid bra att låta någon annan läsa texten innan du skickar in den.

– Är artikeln rättstavad och flyter på? Det är jättelätt att missa något ord eller upprepa ett annat ord två gånger i samma mening. Skriv alltid ut artikeln och läs den sedan högt och tydligt (långsamt) – då upptäcker i alla fall jag ofta en del slarvfel jag gjort och kan åtgärda dem.

– Är talstreck (heter det så) och stycken gjorda på sätt? Om tidningen inte använder citattecken på citat ska du inte heller göra det, och omvänt. Ett mycket vanligt misstag är att frilansskribenter använder "-" i stället för "–" (det vill säga man använder det korta strecket i stället för det långa, som är det rätta). Det kan låta som en pyttegrej men en redaktör vill inte behöva sitta och ändra 20 streck.

Kort och gott, fråga dig själv:
– Är den här artikeln så färdig att redaktören bara ska kunna skicka den direkt till layoutarna, utan varken redigering, rubriksättning eller annat? Om inte, fixa till den så att den är det!

Ett annat bra knep är att rannsaka sig själv och fråga: Om jag läser mina fem senaste, publicerade artiklar, hur mycket är ändrat i dem? Om det är mycket kan du behöva fundera över vad du behöver fixa till för att så inte ska vara fallet nästa gång (eftersom mycket ändringar = mycket jobb för redaktören, och det vill du undvika).

Vad säger ni om det här? Har ni några roliga storys att bjuda på? Jag tänkte fortsätta med bra knep för att bli redaktörernas favorit, så tipsa gärna i kommentarsfältet!

Om du vill få ett mejl när nästa blogginlägg kommer upp, mejla mig på camilla@driva-eget.se.