Hur investerar du?
3 april,
2012
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
2 minuters läsning
Vissa aktiesparare vill göra snabba klipp, andra vill göra en säker långsiktig investering. Trots att de senare med all säkerhet har lyckats bättre så är vi många som inte kan motstå lockelsen i att bli rik över en natt.
När jag började investera i aktier var min plan att följa en börstidning som jag prenumererar på. Där har de en modellportfölj som de hävdar (och jag tror dem, efter att ha sett allehanda diagram och staplar) har gått upp med 52 procent varje år sedan 1990. Det är alltså inget analyshus, utan en tidning som har sitt existensberättigande i att de har rätt.
Härligt tänkte jag och räknade ut att 52 procent varje år skulle göra 100 000 kronor till 117 miljoner på 20 år. Det är så klart ingen glasklar sanning, eftersom det var i snitt 52 procent varje år. Dessutom tar de inte hänsyn till courtage och sådant, men även 60 miljoner vore ju en trevlig avkastning.
Sagt och gjort så kopierade jag deras portfölj och tröttnade efter tre månader. Till vänster och höger sköt aktier iväg, men inte mina. De lunkade på i sakta mak. Så jag sålde dem och började jaga spöken i stället.
Resultatet kan ni gissa. Efter två år låg jag back. 300 000 hade blivit 220 000. Modellportföljen hade gått upp 30 procent år 1 och 40 procent år 2. 300 000 skulle ha varit nästan 600 000.
Då till knäckfrågan: Tog jag då förlusten och bytte över till modellportföljen. Nej, det gjorde jag inte. Varför inte? Var jag korkad, för envis eller trodde jag ändå att jag var bättre på att välja aktier än fem grabbar som inte gör annat? Ja, inte vet jag, troligen alla tre. Jag intalade mig att jag skulle vänta ut mina investeringar och sedan gå över till den trygga portföljen. Det var en dyrköpt läxa.
Men för er som är mer rationella än mig: 10 procent varje år är klart bättre än 1000 procent vartannat år och minus 90 procent de andra åren. Och dessutom – 1000 procent är ganska mycket att hoppas på.
När jag började investera i aktier var min plan att följa en börstidning som jag prenumererar på. Där har de en modellportfölj som de hävdar (och jag tror dem, efter att ha sett allehanda diagram och staplar) har gått upp med 52 procent varje år sedan 1990. Det är alltså inget analyshus, utan en tidning som har sitt existensberättigande i att de har rätt.
Härligt tänkte jag och räknade ut att 52 procent varje år skulle göra 100 000 kronor till 117 miljoner på 20 år. Det är så klart ingen glasklar sanning, eftersom det var i snitt 52 procent varje år. Dessutom tar de inte hänsyn till courtage och sådant, men även 60 miljoner vore ju en trevlig avkastning.
Sagt och gjort så kopierade jag deras portfölj och tröttnade efter tre månader. Till vänster och höger sköt aktier iväg, men inte mina. De lunkade på i sakta mak. Så jag sålde dem och började jaga spöken i stället.
Resultatet kan ni gissa. Efter två år låg jag back. 300 000 hade blivit 220 000. Modellportföljen hade gått upp 30 procent år 1 och 40 procent år 2. 300 000 skulle ha varit nästan 600 000.
Då till knäckfrågan: Tog jag då förlusten och bytte över till modellportföljen. Nej, det gjorde jag inte. Varför inte? Var jag korkad, för envis eller trodde jag ändå att jag var bättre på att välja aktier än fem grabbar som inte gör annat? Ja, inte vet jag, troligen alla tre. Jag intalade mig att jag skulle vänta ut mina investeringar och sedan gå över till den trygga portföljen. Det var en dyrköpt läxa.
Men för er som är mer rationella än mig: 10 procent varje år är klart bättre än 1000 procent vartannat år och minus 90 procent de andra åren. Och dessutom – 1000 procent är ganska mycket att hoppas på.
