Inspiration
Svetsaren som blev halloumikungen av Sverige
Yasemin Bayramoglu
22 januari,
2019
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
10 minuters läsning
Han flydde från ett krig och startade varumärket Fontana med två tomma händer. Idag omsätter Frixos Papadopulos livsverk flera hundra miljoner. Men allt började med en gammal Saab och några burkar juice.
När vi träffar Fontanas grundare Frixos Papadopulos i företagets rymliga lokaler i Tyresö har det gått 40 år sedan starten. Han borde egentligen gått i pension för flera år sedan och det dagliga arbetet sköts av hans son och dotter. Men trots sina 72 år fyllda är Frixos full av energi och har inga planer på att pensionera sig.
– Mitt jobb är som medicin. Man kan vara ledig en vecka eller en månad, men vad ska man göra sedan? Jag älskar att jobba med mat och vill fortsätta utveckla våra produkter så länge jag orkar, säger han.
LÄS OCKSÅ: "Passiva inkomster ska ge mig min frihet"
Kontoret och lagerlokalen i Tyresö är navet i Fontanas verksamhet. Hit kommer fullastade pallar med olivolja, oliver, fetaost, halloumiost och andra matvaror från det grekiska skafferiet, som blivit en självklar del i de svenska hemmen. De stora matkedjorna slussar sedan vidare varorna. Det är ett väloljat maskineri som hanterar flera hundra ton varje år. Men när Frixios drog igång verksamheten var det under betydligt blygsammare former. Han startade bokstavligen med två tomma händer.
[caption id="attachment_29365" align="alignnone" width="512"]
Fontana byggs. Frixos med hustrun Maro och pappa.[/caption]
Frixos kommer från Cypern men tvingades fly tillsammans med sin familj när ön invaderades av turkarna sommaren 1974.
– Då hade jag en svetsfirma som gick väldigt bra, ett fint hus och ett bra liv med min familj. Men vi var tvungna att lämna allt på grund av oroligheterna. Vi trodde att vi skulle kunna återvända efter en kortare period, men så blev det inte.
vid tiden för invasionen befann han sig tillsammans med sin familj på semester i en bergsby. Turkiska styrkor ockuperade då den norra delen av ön där Frixos hade sin verksamhet. Familjens villa hamnade under styrkornas kontroll.
Frixos drogs in i kriget och skadades i striderna. Vid ett tillfälle hamnade han bakom fiendens linje och var nära att dödas.
– Jag förlorade en kamrat när jag flydde för mitt liv. Jag försökte hämta hjälp men militärledningen vägrade undsätta min vän. Själv var jag så skadad att jag hamnade på sjukhus i flera veckor. Min familj visste inte om jag levde eller var död.
Cypern delades upp i två separata zoner och alla grekcyprioter flydde till den södra sidan av ön. Det var en kaotisk tid präglad av osäkerhet och brist på möjlighet att försörja sig.
Frixos återhämtade sig från sina skador och funderade på att starta sin svetsfirma igen. Men alla investeringar hade avstannat och han vågade inte lita på att det skulle bli fred på riktigt.
– Jag var rädd för att det skulle bli krig igen. Det var det värsta jag kunde tänka mig. Jag ville aldrig vara med om ett krig igen. Det fanns inget annat alternativ än att lämna Cypern.
I februari 1975 landade han i Sverige med sin fru Maro, dottern Corina och sonen Loizos. Det var vinter, kallt och snön låg i drivor runt stugknuten. Det var en brutal kontrast mot klimatet på Cypern. De kom till Tyresö eftersom Maro hade en bror som bodde där med sin svenska fru.
– Min fru grät och undrade var vi hade hamnat. Hon ville inte bo här. Det var så kallt och mörkt. Hon gick inte utanför dörren den första månaden.
De hoppades att Turkiet skulle dra tillbaka sina trupper, men läget fortsatte vara låst och till slut
bestämde sig Frixos och Maro för att försöka skapa en ny framtid för sig själva och barnen i Sverige.
– Jag kontaktade Tyresö kommun och undrade om det fanns några jobb. De ville att jag skulle lära mig svenska först. Jag skulle till och med få betalt för att gå ett år i skolan. Men jag ville jobba. Jag fick arbetstillstånd redan efter 45 dagar och vi började med att städa toaletter på olika skolor. Sedan fick jag jobb som svetsare på en firma i Sundbyberg.
Under några år hoppade Frixos på alla jobb som han kunde få, samtidigt som hustrun startade en frisersalong i Tyresö.
– Jag kunde inte språket men jag kunde läsa ritningar och var bra på att svetsa, så det gick bra ändå.
Han jobbade bland annat vid bygget av Arlanda. Men betalningen var för dålig för att det skulle räcka till försörjningen. Frixos och hans fru fortsatte städa på kvällar och helger. Samtidigt försökte de starta en butik med grekiska souvenirer, men utan framgång.
– När jag började som svetsare på Arlanda fick jag 15 kronor i timmen. Ett tag hade jag fem olika jobb för att få ihop tillräckligt med pengar till mat och hyra. Det var jobb från morgon till kväll.
De försökte komma in i det nya samhället, men det var inte helt lätt. Människorna betedde sig på ett annat sätt än de var vana vid. Men värst av allt var maten. Den svenska husmanskosten med ärtsoppa, bruna bönor och sill var hemska upplevelser.
– Om vi blev bjudna på middag var det en liten köttbit och några potatisar på tallriken. Hade man tur fick man några skivor gurka och lite isbergssallad också. Bara det. Rå sallad. Ingen olivolja, ingen vinäger, inga kryddor eller dressing överhuvudtaget. Och det fanns aldrig något bröd.
När Frixos och Maro i sin tur bjöd sina nya svenska vänner på middag dukade de fram oliver, pepperoni, fetaost, halloumi, auberginer, kött eller kyckling och sallad med olika grönsaker och dressing. Och bröd.
– Det var roligt och de tog intryck av vår matlagning. Efter ett tag började de använda mer tillbehör och till slut behövde jag inte be om bröd. Jag gjorde också en grekisk variant på köttbullar med fetaost. Vi lärde oss av varandra.
Men efter några år i Sverige hade de fortfarande svårt att få det att gå ihop ekonomiskt. De funderade på att återvända till Cypern och sparade ihop till en resa för att hälsa på familj och vänner. Resan visade sig bli helt avgörande för familjens framtid. Men inte på det sätt som de förväntat sig.
Det var varmt när de kom till Cypern och en dag tittade Frixos i sin brors kylskåp på jakt efter något att dricka. Där stod några burkar med fruktjuice. Han smakade och insåg att det var något som skulle kunna gå att sälja i Sverige.
– Det fanns bara äppeljuice och apelsinjuice i de svenska butikerna och jag tänkte att det här måste jag försöka satsa på.
Redan nästa dag besökte han fabriken där juicen tillverkades. Till en början möttes han av viss skepsis och när han fick frågan hur mycket han trodde att han kunde sälja visste han inte vad han skulle svara.
– De hade ingen agent i Norden och såg det som en möjlighet att etablera sig här. Men de kunde inte skicka någon juice till Sverige om jag inte hade beställning på en hel container. Så jag tog några burkar och tänkte vad ska jag göra nu? Hur ska jag kunna sälja?
Tillbaka i Sverige åkte Frixos runt med sina burkar till olika butiker och lyckades få så många intresserade att han vågade beställa en container med juice. Han hyrde ett garage av en privatperson på Stora Essingen för att ha som lager och köpte en Saab 99 för att kunna sköta kundbesök och transporter.
– Jag tog ut passagerarstolen och all inredning för att få plats med fler lådor med juice. Det var väldigt roligt att åka runt och sälja och jag fick många personliga kontakter. Men det var ett hårt slit.
Efter en tid byttes Saaben ut mot en folkabuss och säljrundorna blev allt längre.
– Jag hittade inte så bra i början utan åkte efter de stora vägarna. Jag tog E4:an norr ut och körde till Gävle och stannade vid varje kafé och butik på vägen. Jag gick in och frågade om de ville köpa några lådor juice. För det mesta ville de det. Det var mycket enklare att sälja in sina produkter på den tiden. Nu görs alla inköp centralt av stora kedjor. Det är svårare att komma in på marknaden som oetablerad idag.
Det första året överträffade han sina förhoppningar med råge. Han sålde tio containrar med juice och verksamheten expanderade. Med tiden blev familjen allt mer hemmastadd i Sverige, men de saknade många råvaror som varit en självklarhet på Cypern. Frixos började importera stora förpackningar med olivolja, fetaost, inlagd paprika och halloumiost som han sålde till butiker med utländsk mat.
– Det var en tung hantering och jag skötte alla transporter själv. Ofta låg butikerna i någon källarlokal och jag fick bära de där stora lådorna och förpackningarna upp och ner för trapporna. Men jag var ung och stark. Nu förstår jag inte hur jag orkade.
Garaget, som han hyrt som lager inledningsvis, blev för litet och han flyttade verksamheten till större lokaler. Först till Hammarbyhamnen och sedan till Tyresö, där man huserar än idag.
Företaget fortsatte växa och Frixos satsade på konserver som inte bara kom från Grekland. Han importerade champinjoner från Kina, tonfisk från Thailand och majs från USA. En personlig kontakt på flygbolaget Scanair gjorde att han kunde importera färska tomater billigt från Teneriffa.
– Jag fick ett väldigt bra pris och vi kunde flyga hit färska tomater för två kronor kilot. De kostade femton kronor annars. De packades på Teneriffa på lördagen och fanns i butikerna här i Sverige måndag morgon. Det gick väldigt bra under några år innan priset på transporterna höjdes.
Den personliga kontakten med leverantörer och kunder är något som går som en röd tråd genom Frixos 40 år med Fontana.
– Jag vill veta var våra råvaror kommer ifrån. Jag besöker alla våra leverantörer och följer upp hela processen. Jag vill veta att djuren behandlas bra på gårdarna som producerar mjölk till våra ostar. Vi fuskar inte med kvaliteten i något led av produktionen. En del av våra leverantörer har vi jobbat med i 40 år.
Frixos kallas ibland för halloumikungen. Och är det någon som bidragit till att svenskarna är det folk som äter mest halloumi per innevånare i världen, så är det han. Men det började i liten skala med en låda med 40 stycken 250-grams förpackningar. Han försökte få sina befintliga kunder i Hötorgshallen att bli intresserade av den nya produkten men det gick väldigt trögt. Det tog ett helt år för honom att sälja den första lådan med halloumi.
– Jag är väldigt envis och vägrade ge upp. Och jag tänkte att eftersom många svenskar åkte till Cypern som turister borde det finnas några som testat halloumi och gillat det, så jag fortsatte.
Efter den blygsamma starten har efterfrågan gått stadigt uppåt. Med den växande vegetariska trenden har halloumi blivit ett attraktivt alternativ för alla som inte vill äta kött.
Mycket har förändrats sedan Frixos började åka runt med sin Saab 99. Fontana har vuxit till en aktör i mångmiljonklassen och målsättningen är att nå en omsättning på 500 miljoner år 2020. Prognosen ser bra ut och det finns goda förutsättningar för att man överträffar förväntningarna. Men trots framgångarna har Frixos kvar samma entusiasm för företaget som när han startade.
– Jag är en enkel person i grunden. Jag var fattig och blev rik och sedan fattig igen. Nu är Fontana ett företag som omsätter flera hundra miljoner, men jag är fortfarande samma person som när jag började importera mat från Cypern. Och jag älskar mitt jobb, säger Frixos Papadopoulos.
Det kom att dröja 35 år innan familjen kunde besöka sitt gamla hem på Cypern igen. Alla möbler, tavlor, böcker och Frixos verktyg var kvar, men huset hade tagits över av turkcyprioter.
AV SAMUEL KARLSSON
När vi träffar Fontanas grundare Frixos Papadopulos i företagets rymliga lokaler i Tyresö har det gått 40 år sedan starten. Han borde egentligen gått i pension för flera år sedan och det dagliga arbetet sköts av hans son och dotter. Men trots sina 72 år fyllda är Frixos full av energi och har inga planer på att pensionera sig.
– Mitt jobb är som medicin. Man kan vara ledig en vecka eller en månad, men vad ska man göra sedan? Jag älskar att jobba med mat och vill fortsätta utveckla våra produkter så länge jag orkar, säger han.
LÄS OCKSÅ: "Passiva inkomster ska ge mig min frihet"
Kontoret och lagerlokalen i Tyresö är navet i Fontanas verksamhet. Hit kommer fullastade pallar med olivolja, oliver, fetaost, halloumiost och andra matvaror från det grekiska skafferiet, som blivit en självklar del i de svenska hemmen. De stora matkedjorna slussar sedan vidare varorna. Det är ett väloljat maskineri som hanterar flera hundra ton varje år. Men när Frixios drog igång verksamheten var det under betydligt blygsammare former. Han startade bokstavligen med två tomma händer.
Fick överge hem och företag
[caption id="attachment_29365" align="alignnone" width="512"]
Fontana byggs. Frixos med hustrun Maro och pappa.[/caption]Frixos kommer från Cypern men tvingades fly tillsammans med sin familj när ön invaderades av turkarna sommaren 1974.
– Då hade jag en svetsfirma som gick väldigt bra, ett fint hus och ett bra liv med min familj. Men vi var tvungna att lämna allt på grund av oroligheterna. Vi trodde att vi skulle kunna återvända efter en kortare period, men så blev det inte.
vid tiden för invasionen befann han sig tillsammans med sin familj på semester i en bergsby. Turkiska styrkor ockuperade då den norra delen av ön där Frixos hade sin verksamhet. Familjens villa hamnade under styrkornas kontroll.
Frixos drogs in i kriget och skadades i striderna. Vid ett tillfälle hamnade han bakom fiendens linje och var nära att dödas.
– Jag förlorade en kamrat när jag flydde för mitt liv. Jag försökte hämta hjälp men militärledningen vägrade undsätta min vän. Själv var jag så skadad att jag hamnade på sjukhus i flera veckor. Min familj visste inte om jag levde eller var död.
Cypern delades upp i två separata zoner och alla grekcyprioter flydde till den södra sidan av ön. Det var en kaotisk tid präglad av osäkerhet och brist på möjlighet att försörja sig.
Frixos återhämtade sig från sina skador och funderade på att starta sin svetsfirma igen. Men alla investeringar hade avstannat och han vågade inte lita på att det skulle bli fred på riktigt.
– Jag var rädd för att det skulle bli krig igen. Det var det värsta jag kunde tänka mig. Jag ville aldrig vara med om ett krig igen. Det fanns inget annat alternativ än att lämna Cypern.
Vägrade gå ut i kylan
I februari 1975 landade han i Sverige med sin fru Maro, dottern Corina och sonen Loizos. Det var vinter, kallt och snön låg i drivor runt stugknuten. Det var en brutal kontrast mot klimatet på Cypern. De kom till Tyresö eftersom Maro hade en bror som bodde där med sin svenska fru.
– Min fru grät och undrade var vi hade hamnat. Hon ville inte bo här. Det var så kallt och mörkt. Hon gick inte utanför dörren den första månaden.
De hoppades att Turkiet skulle dra tillbaka sina trupper, men läget fortsatte vara låst och till slut
bestämde sig Frixos och Maro för att försöka skapa en ny framtid för sig själva och barnen i Sverige.
– Jag kontaktade Tyresö kommun och undrade om det fanns några jobb. De ville att jag skulle lära mig svenska först. Jag skulle till och med få betalt för att gå ett år i skolan. Men jag ville jobba. Jag fick arbetstillstånd redan efter 45 dagar och vi började med att städa toaletter på olika skolor. Sedan fick jag jobb som svetsare på en firma i Sundbyberg.
Under några år hoppade Frixos på alla jobb som han kunde få, samtidigt som hustrun startade en frisersalong i Tyresö.
– Jag kunde inte språket men jag kunde läsa ritningar och var bra på att svetsa, så det gick bra ändå.
Han jobbade bland annat vid bygget av Arlanda. Men betalningen var för dålig för att det skulle räcka till försörjningen. Frixos och hans fru fortsatte städa på kvällar och helger. Samtidigt försökte de starta en butik med grekiska souvenirer, men utan framgång.
– När jag började som svetsare på Arlanda fick jag 15 kronor i timmen. Ett tag hade jag fem olika jobb för att få ihop tillräckligt med pengar till mat och hyra. Det var jobb från morgon till kväll.
Svårt med husmanskost
De försökte komma in i det nya samhället, men det var inte helt lätt. Människorna betedde sig på ett annat sätt än de var vana vid. Men värst av allt var maten. Den svenska husmanskosten med ärtsoppa, bruna bönor och sill var hemska upplevelser.
– Om vi blev bjudna på middag var det en liten köttbit och några potatisar på tallriken. Hade man tur fick man några skivor gurka och lite isbergssallad också. Bara det. Rå sallad. Ingen olivolja, ingen vinäger, inga kryddor eller dressing överhuvudtaget. Och det fanns aldrig något bröd.
När Frixos och Maro i sin tur bjöd sina nya svenska vänner på middag dukade de fram oliver, pepperoni, fetaost, halloumi, auberginer, kött eller kyckling och sallad med olika grönsaker och dressing. Och bröd.
– Det var roligt och de tog intryck av vår matlagning. Efter ett tag började de använda mer tillbehör och till slut behövde jag inte be om bröd. Jag gjorde också en grekisk variant på köttbullar med fetaost. Vi lärde oss av varandra.
Juiceimportör av en slump
Men efter några år i Sverige hade de fortfarande svårt att få det att gå ihop ekonomiskt. De funderade på att återvända till Cypern och sparade ihop till en resa för att hälsa på familj och vänner. Resan visade sig bli helt avgörande för familjens framtid. Men inte på det sätt som de förväntat sig.
Det var varmt när de kom till Cypern och en dag tittade Frixos i sin brors kylskåp på jakt efter något att dricka. Där stod några burkar med fruktjuice. Han smakade och insåg att det var något som skulle kunna gå att sälja i Sverige.
– Det fanns bara äppeljuice och apelsinjuice i de svenska butikerna och jag tänkte att det här måste jag försöka satsa på.
Redan nästa dag besökte han fabriken där juicen tillverkades. Till en början möttes han av viss skepsis och när han fick frågan hur mycket han trodde att han kunde sälja visste han inte vad han skulle svara.
– De hade ingen agent i Norden och såg det som en möjlighet att etablera sig här. Men de kunde inte skicka någon juice till Sverige om jag inte hade beställning på en hel container. Så jag tog några burkar och tänkte vad ska jag göra nu? Hur ska jag kunna sälja?
Lager i ett garage
Tillbaka i Sverige åkte Frixos runt med sina burkar till olika butiker och lyckades få så många intresserade att han vågade beställa en container med juice. Han hyrde ett garage av en privatperson på Stora Essingen för att ha som lager och köpte en Saab 99 för att kunna sköta kundbesök och transporter.
– Jag tog ut passagerarstolen och all inredning för att få plats med fler lådor med juice. Det var väldigt roligt att åka runt och sälja och jag fick många personliga kontakter. Men det var ett hårt slit.
Efter en tid byttes Saaben ut mot en folkabuss och säljrundorna blev allt längre.
– Jag hittade inte så bra i början utan åkte efter de stora vägarna. Jag tog E4:an norr ut och körde till Gävle och stannade vid varje kafé och butik på vägen. Jag gick in och frågade om de ville köpa några lådor juice. För det mesta ville de det. Det var mycket enklare att sälja in sina produkter på den tiden. Nu görs alla inköp centralt av stora kedjor. Det är svårare att komma in på marknaden som oetablerad idag.
Skötte alla transporter själv
Det första året överträffade han sina förhoppningar med råge. Han sålde tio containrar med juice och verksamheten expanderade. Med tiden blev familjen allt mer hemmastadd i Sverige, men de saknade många råvaror som varit en självklarhet på Cypern. Frixos började importera stora förpackningar med olivolja, fetaost, inlagd paprika och halloumiost som han sålde till butiker med utländsk mat.
– Det var en tung hantering och jag skötte alla transporter själv. Ofta låg butikerna i någon källarlokal och jag fick bära de där stora lådorna och förpackningarna upp och ner för trapporna. Men jag var ung och stark. Nu förstår jag inte hur jag orkade.
Garaget, som han hyrt som lager inledningsvis, blev för litet och han flyttade verksamheten till större lokaler. Först till Hammarbyhamnen och sedan till Tyresö, där man huserar än idag.
Företaget fortsatte växa och Frixos satsade på konserver som inte bara kom från Grekland. Han importerade champinjoner från Kina, tonfisk från Thailand och majs från USA. En personlig kontakt på flygbolaget Scanair gjorde att han kunde importera färska tomater billigt från Teneriffa.
– Jag fick ett väldigt bra pris och vi kunde flyga hit färska tomater för två kronor kilot. De kostade femton kronor annars. De packades på Teneriffa på lördagen och fanns i butikerna här i Sverige måndag morgon. Det gick väldigt bra under några år innan priset på transporterna höjdes.
Introducerade halloumin
Den personliga kontakten med leverantörer och kunder är något som går som en röd tråd genom Frixos 40 år med Fontana.
– Jag vill veta var våra råvaror kommer ifrån. Jag besöker alla våra leverantörer och följer upp hela processen. Jag vill veta att djuren behandlas bra på gårdarna som producerar mjölk till våra ostar. Vi fuskar inte med kvaliteten i något led av produktionen. En del av våra leverantörer har vi jobbat med i 40 år.
Frixos kallas ibland för halloumikungen. Och är det någon som bidragit till att svenskarna är det folk som äter mest halloumi per innevånare i världen, så är det han. Men det började i liten skala med en låda med 40 stycken 250-grams förpackningar. Han försökte få sina befintliga kunder i Hötorgshallen att bli intresserade av den nya produkten men det gick väldigt trögt. Det tog ett helt år för honom att sälja den första lådan med halloumi.
– Jag är väldigt envis och vägrade ge upp. Och jag tänkte att eftersom många svenskar åkte till Cypern som turister borde det finnas några som testat halloumi och gillat det, så jag fortsatte.
Efter den blygsamma starten har efterfrågan gått stadigt uppåt. Med den växande vegetariska trenden har halloumi blivit ett attraktivt alternativ för alla som inte vill äta kött.
Siktar på en halv miljard
Mycket har förändrats sedan Frixos började åka runt med sin Saab 99. Fontana har vuxit till en aktör i mångmiljonklassen och målsättningen är att nå en omsättning på 500 miljoner år 2020. Prognosen ser bra ut och det finns goda förutsättningar för att man överträffar förväntningarna. Men trots framgångarna har Frixos kvar samma entusiasm för företaget som när han startade.
– Jag är en enkel person i grunden. Jag var fattig och blev rik och sedan fattig igen. Nu är Fontana ett företag som omsätter flera hundra miljoner, men jag är fortfarande samma person som när jag började importera mat från Cypern. Och jag älskar mitt jobb, säger Frixos Papadopoulos.
Det kom att dröja 35 år innan familjen kunde besöka sitt gamla hem på Cypern igen. Alla möbler, tavlor, böcker och Frixos verktyg var kvar, men huset hade tagits över av turkcyprioter.
AV SAMUEL KARLSSON
