Så vässar du din affärsidé
Yasemin Bayramoglu
6 september,
2017
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
5 minuters läsning
Allt börjar och slutar med din affärsidé. Håller den? Det finns utarbetade modeller för hur man testar sin idé. Här får du veta hur du ska göra.
Science parks och inkubatorer finns runt om i landet och fungerar som växthus åt nya företagsidéer. En sådan är Science Park i Jönköping, där Anna Volby jobbar som affärsutvecklare/coach.
Hon ser att processen har tre steg – först bollplanksnivån, då blivande entreprenörer hör av sig för att prata om och renodla sina idéer. Acceleratorn är den andra. Där jobbar man lite mer intensivt med casen, medan steg tre är inkubatorn, där spännande tillväxtföretag får energi för att få fart på affären.
Det första mötet är ofta mer avgörande än vad man som idéspruta kanske inser.
– Två procent handlar om vilken idé du har. 98 procent handlar om personen och drivet. Det handlar om att du ska ha rätt attityd – för att kunna klara alla toppar och dalar som garanterat kommer längs vägen, säger Anna.
När blivande entreprenörer kommer till henne för första gången börjar de ganska omgående arbeta efter NABC-modellen, som utvecklats vid Stanforduniversitetet. NABC står för Need/behov, Approach/tillvägagångssätt, Benefints/fördelar och Competition/konkurrens. Här är tanken att man börjar i ruta ett och jobbar sig från fält till fält.
Grejen är bara den att de som kommer till Anna allt som oftast är helt fokuserade på sin lösning. De har alltså gått rakt förbi den första punkten: kundens behov.
– Man säger saker som ”jag har kommit på en jättecool app, som ska göra det här och det här”, utan att man har brytt sig om att fundera på kundnyttan. Man är ofta så taggad på att skapa någonting att man glömmer att ta reda på vilken funktion som produkten ska fylla, vilket problem som produkten ska lösa.
Tillsammans börjar man då backa bandet och börja om i ruta ett.
Första hemläxan blir att undersöka behovet. Med andra ord – man måste börja prata om sin idé med andra människor. Något som kanske inte alls känns självklart.
– Många är rädda för att prata om sin idé. Det kan handla om att man antingen tycker att det känns lite pinsamt, eller att man är rädd för att någon annan ska stjäla den. Då brukar jag säga att man ska prata om problemet, inte om sin lösning.
Gör man det på rätt sätt kan man dessutom få med sig ovärderlig kunskap för sin produktutveckling. Här är det viktigt att man ställer öppna frågor, inte ja- och nej-frågor.
– Säg att jag har en idé om att tillverka ett paraply. Då är problemet ’jag blir blöt när det regnar’. Då ska du inte fråga andra om de skulle vilja köpa ditt paraply, utan du ska fråga hur de skulle vilja att problemet löstes. Ett problem kan ha tio olika lösningar. Ofta blir den slutliga lösningen inte exakt den man hade tänkt sig från början, säger Anna.
(Hon jämför med att fråga någon om man gillar blått. Då kan svaret bara bli ja eller nej. Frågar du i stället om vilken favoritfärg man har, kan du få många olika svar.)
Sedan ska man inte bara prata med släkt och vänner. De är i allmänhet för snälla, menar Anna. Man kan börja där, men se till att vidga kretsen också, för att få ett mer tillförlitligt underlag.
Självklart ska man också kolla igenom den befintliga marknaden. Du kanske inte är ensam om att ha identifierat ett specifikt behov. Men hur har i så fall andra löst det?
– Det kommer faktiskt människor som inte ens har googlat innan de kontaktar oss. Det kan redan finnas tre liknande produkter utan att man vet om det, säger Anna.
Lägg alltså mest krut på första punkten i systemet. Då får du bra koll på vilken som är din kundgrupp, vilka som ser samma behov som du. Kanske stämmer den gruppen inte heller överens med vad du föreställde dig när du satt ensam på din kammare och funderade.
– Om man väl förstår vilken som faktiskt är min målgrupp är det lättare att välja strategi när det är dags att börja sälja, säger Anna.
När det gäller ruta två, om tillvägagångssättet, så vurmar Anna för att tidigt testa sin idé, och detta med ytterligare en förkortning: MVP. Minimal viable product, minsta gångbara produkt. Det betyder att om du till exempel har en idé om en produkt med tio olika funktioner, så kan du göra en prototyp med kanske tre av dem, för att få en första koll på om din produkt ligger rätt eller inte.
– Testa hela tiden mot marknaden. Är din idé att öppna en webbshop kanske du kan börja med att testsälja tio produkter via ditt Instagramkonto. Förstår kunden produkterna? I så fall kan du gå vidare och utveckla en riktig webbshop.
Ytterligare en fråga i frågebatteriet till dina tilltänkta kunder är hur de vill betala. Och hur mycket de är beredda att betala för din produkt/tjänst.
– Är det ett medlemskap? En månadsavgift eller något som är premium/freemium?, säger Anna. Som Spotify alltså, en viss del gratis, men vill man ha hela tjänsten får man abonnera.
Ju mer du lyckas ringa in, desto snabbare kan du gå vidare. När du väl gjort din NABC, kan du gå vidare till nästa förkortning – BMC, Business Model Canvas.
Det är ett väletablerat formulär för en affärsmodell, med massor av rutor att fylla i. Men kikar man noga ser man att en stor del av jobbet redan är gjort. För här är själva kärnan samma som i NABC-formuläret – hur ser ditt erbjudande ut, vilken målgrupp har du, hur ska du sälja produkten och så vidare. Tanken här är att du ska utveckla din affärsmodell vidare och fundera ut nyckelaktiviteter, tänkbara partners och så vidare.
Poängen med att faktiskt fylla i ett formulär är att synliggöra sina tankar – och att det ska vara lätt att ändra efterhand.
– Har man skrivit en affärsmodell i ett worddokument på 10–20 sidor har vi märkt att många drar sig för att gå in och ändra. Här är det bara att sudda och göra om, säger Anna.
Vill du skriva ut dina egna formulär? Hämta här:BMC-modellen2NABC-modellen
Science parks och inkubatorer finns runt om i landet och fungerar som växthus åt nya företagsidéer. En sådan är Science Park i Jönköping, där Anna Volby jobbar som affärsutvecklare/coach.
Hon ser att processen har tre steg – först bollplanksnivån, då blivande entreprenörer hör av sig för att prata om och renodla sina idéer. Acceleratorn är den andra. Där jobbar man lite mer intensivt med casen, medan steg tre är inkubatorn, där spännande tillväxtföretag får energi för att få fart på affären.
Det första mötet är ofta mer avgörande än vad man som idéspruta kanske inser.
– Två procent handlar om vilken idé du har. 98 procent handlar om personen och drivet. Det handlar om att du ska ha rätt attityd – för att kunna klara alla toppar och dalar som garanterat kommer längs vägen, säger Anna.
När blivande entreprenörer kommer till henne för första gången börjar de ganska omgående arbeta efter NABC-modellen, som utvecklats vid Stanforduniversitetet. NABC står för Need/behov, Approach/tillvägagångssätt, Benefints/fördelar och Competition/konkurrens. Här är tanken att man börjar i ruta ett och jobbar sig från fält till fält.
Grejen är bara den att de som kommer till Anna allt som oftast är helt fokuserade på sin lösning. De har alltså gått rakt förbi den första punkten: kundens behov.
– Man säger saker som ”jag har kommit på en jättecool app, som ska göra det här och det här”, utan att man har brytt sig om att fundera på kundnyttan. Man är ofta så taggad på att skapa någonting att man glömmer att ta reda på vilken funktion som produkten ska fylla, vilket problem som produkten ska lösa.
Tillsammans börjar man då backa bandet och börja om i ruta ett.
Första hemläxan blir att undersöka behovet. Med andra ord – man måste börja prata om sin idé med andra människor. Något som kanske inte alls känns självklart.
– Många är rädda för att prata om sin idé. Det kan handla om att man antingen tycker att det känns lite pinsamt, eller att man är rädd för att någon annan ska stjäla den. Då brukar jag säga att man ska prata om problemet, inte om sin lösning.
Gör man det på rätt sätt kan man dessutom få med sig ovärderlig kunskap för sin produktutveckling. Här är det viktigt att man ställer öppna frågor, inte ja- och nej-frågor.
– Säg att jag har en idé om att tillverka ett paraply. Då är problemet ’jag blir blöt när det regnar’. Då ska du inte fråga andra om de skulle vilja köpa ditt paraply, utan du ska fråga hur de skulle vilja att problemet löstes. Ett problem kan ha tio olika lösningar. Ofta blir den slutliga lösningen inte exakt den man hade tänkt sig från början, säger Anna.
(Hon jämför med att fråga någon om man gillar blått. Då kan svaret bara bli ja eller nej. Frågar du i stället om vilken favoritfärg man har, kan du få många olika svar.)
Sedan ska man inte bara prata med släkt och vänner. De är i allmänhet för snälla, menar Anna. Man kan börja där, men se till att vidga kretsen också, för att få ett mer tillförlitligt underlag.
Självklart ska man också kolla igenom den befintliga marknaden. Du kanske inte är ensam om att ha identifierat ett specifikt behov. Men hur har i så fall andra löst det?
– Det kommer faktiskt människor som inte ens har googlat innan de kontaktar oss. Det kan redan finnas tre liknande produkter utan att man vet om det, säger Anna.
Lägg alltså mest krut på första punkten i systemet. Då får du bra koll på vilken som är din kundgrupp, vilka som ser samma behov som du. Kanske stämmer den gruppen inte heller överens med vad du föreställde dig när du satt ensam på din kammare och funderade.
– Om man väl förstår vilken som faktiskt är min målgrupp är det lättare att välja strategi när det är dags att börja sälja, säger Anna.
När det gäller ruta två, om tillvägagångssättet, så vurmar Anna för att tidigt testa sin idé, och detta med ytterligare en förkortning: MVP. Minimal viable product, minsta gångbara produkt. Det betyder att om du till exempel har en idé om en produkt med tio olika funktioner, så kan du göra en prototyp med kanske tre av dem, för att få en första koll på om din produkt ligger rätt eller inte.
– Testa hela tiden mot marknaden. Är din idé att öppna en webbshop kanske du kan börja med att testsälja tio produkter via ditt Instagramkonto. Förstår kunden produkterna? I så fall kan du gå vidare och utveckla en riktig webbshop.
Ytterligare en fråga i frågebatteriet till dina tilltänkta kunder är hur de vill betala. Och hur mycket de är beredda att betala för din produkt/tjänst.
– Är det ett medlemskap? En månadsavgift eller något som är premium/freemium?, säger Anna. Som Spotify alltså, en viss del gratis, men vill man ha hela tjänsten får man abonnera.
Ju mer du lyckas ringa in, desto snabbare kan du gå vidare. När du väl gjort din NABC, kan du gå vidare till nästa förkortning – BMC, Business Model Canvas.
Det är ett väletablerat formulär för en affärsmodell, med massor av rutor att fylla i. Men kikar man noga ser man att en stor del av jobbet redan är gjort. För här är själva kärnan samma som i NABC-formuläret – hur ser ditt erbjudande ut, vilken målgrupp har du, hur ska du sälja produkten och så vidare. Tanken här är att du ska utveckla din affärsmodell vidare och fundera ut nyckelaktiviteter, tänkbara partners och så vidare.
Poängen med att faktiskt fylla i ett formulär är att synliggöra sina tankar – och att det ska vara lätt att ändra efterhand.
– Har man skrivit en affärsmodell i ett worddokument på 10–20 sidor har vi märkt att många drar sig för att gå in och ändra. Här är det bara att sudda och göra om, säger Anna.
Vill du skriva ut dina egna formulär? Hämta här:BMC-modellen2NABC-modellen
