"Utan finansiärer stärks motivationen att lösa problem"
Yasemin Bayramoglu
7 april,
2016
•
5 minuters läsning
Många startups drömmer om att hitta finansiären med feta plånboken för att kunna satsa stort direkt.Men inte Zoran Stjepanovic, som driver Seniordeal. Han menar att kampen för överlevnad driver motivationen och kreativiteten.
Zoran Stjepanovic tar emot i de egna lokalerna i centrala Stockholm. Att kunna flytta ut ur företagshotellet och sätta sitt eget namn på dörren var stort. En delseger.
LÄS OCKSÅ: 7 vägar till bättre livkviditet
Han är 30 år gammal och satsar med Seniordeal på en målgrupp som är nära dubbelt så gammal och mer därtill. Gruppen 55+ är den riktiga guldådern när det kommer till konsumtionskraft, men är en grupp som ofta förbises.
– Idén till Seniordeal fick jag när jag jobbade med rabattkort för studenter. Det fanns två konkurrerande studentkort, men bara 350 000 studenter i Sverige – som dessutom har dåligt med pengar och är riktiga prisjägare. Här är det med andra ord svårt att hitta lojala kunder. Däremot finns det tre miljoner seniorer. Men få hade bearbetat den gruppen på allvar, säger Zoran.
Han återkommer till orden ”det här kan inte misslyckas”. Idén med rabatterbjudanden till den här kundgruppen är för bra helt enkelt.
Det gäller bara att ha tålamod och jobba på. Zoran är inte intresserad av att plocka in riskvilliga investerare för att få produkten att lyfta över natt.
– Jag tror inte på det där. Det känns som att det är samma vibbar nu som innan IT-bubblan sprack på 90-talet. Det är mycket övervärderingar av startups och stora investeringar. Om jag hade fått 100 miljoner när jag startade tror jag att det hade varit väldigt lätt att få grandiosa planer och orealistiska förväntningar. Speciellt när man är ny som entreprenör och inte har så mycket erfarenhet, säger Zoran.
Han minns tillbaka till sina tonår, när han som 13–14-åring var helt bestämd på att bli företagare. Då var det pengarna som lockade. Nu är det friheten – att få göra sin egen grej.
– När jag var 20 var 100 000 kronor jättemycket pengar. Nu hade kanske en miljon varit mycket. Men man vet ju att ju mer man tjänar desto mer gör man av med. Jag tror att det är bra att veta att man kan starta utan stora finansiärer. Jag tror att det blir en annan verklighetsuppfattning. Det är helt enkelt bra att få kämpa.
Kanske kommer det hemifrån. Zoran kom till Sverige som sexåring från kriget i forna Jugoslavien. Föräldrarna hade en tusenlapp på fickan vid ankomsten och familjen flyttade tolv gånger de första åren, innan man slog sig ner i Hagsätra, en förort i södra Stockholm. Även om Zoran beskriver sin uppväxt som bra så var det inte fråga om att bli serverad något på silverfat.
Förmågan att hålla i pengarna har han haft nytta av i egna företaget.
– Jag tror inte att jag hade varit lika fokuserad om jag haft en massa pengar i ryggen. Första året satt jag helt själv och var väldigt kostnadsmedveten. Jag räknade på varje krona. Den här motivationen och drivkraften kan man inte läsa sig till, den kommer inifrån. Jag accepterar inte ett misslyckande. Jag kör bara på. Funkar det inte? Då får jag hitta en lösning.
Zoran gestikulerar och pratar om att plocka fram papper och penna och börja skissa. Alltid i ensamhet. ”Ju större papper desto bättre”. Han ritar upp scenarier. Utesluter alternativ tills det bara finns en väg kvar att gå. Han beskriver det som att det blir rätt enkla beslut efter allt ritande.
– Jag litar på min magkänsla. Jag hade 50 000 i månadslön när jag sa upp mig, men jag vet att jag har en idé som inte kan misslyckas. Men det är bra med rädsla också. När pengarna är slut och rädslan kommer tvingas man bli mer aktiv.
Ändå medger han att det tagit lite längre tid att få riktig snurr på bolaget än han hade hoppats på.
– Jag hade pluggat fyra års entreprenörskap på högskolan och i Kanada. Jag kände mig förberedd. Men det man lär sig i skolan har inte så mycket med verkligheten att göra. Det sägs ju att det tar 10 000 timmar att bli riktigt bra på något. Det är ungefär tre år. Och det är så lång tid det tagit hittills.
Sommaren 2012 startade Zoran Seniordeal tillsammans med två inaktiva delägare. I september samma år hade han sin produkt på banan. När de summerade första bokslutet gick de med vinst. Inte stor, men ändå – inga röda siffror.
Vad gjorde han då för att få den kanske mest internetskeptiska kundgruppen att skriva in sina hela personnummer på hans hemsida?
– Jag fokuserade på att hitta samarbeten med varumärken som har väldigt hög trovärdighet, som Lufthansa till exempel. Jag tänkte att kunderna skulle förstå att det var seriöst om sådana företag valde att jobba med oss. Nu tänker jag lite tvärtom – att nu när vi har trovärdighet kan vi använda den för att introducera nya varumärken för kunderna.
Han för också dialog med dem. Nyligen genomförde man en kundundersökning. 8 500 valde att delta, helt utan ersättning.
– I stället för att slänga iväg pengarna på att annonsera så vill jag kommunicera direkt med våra kunder och ta reda på vad de är intresserade av. Vad vill de ha?
De inaktiva ägarna är borta. Nu har Zoran fyra anställda i stället. Målet är att dubbla omsättningen varje år. Det har han lyckats med hittills.
– Men om det är målet är visionen att alla seniorer ska känna till Seniordeal. När man säger ordet senior ska kopplingen göras direkt. Där hoppas jag att vi är om fem år, säger Zoran Stjepanovic.
ZORANS TIPS FÖR ATT LYCKAS PÅ NÄTET• Satsa på en produkt. ”Börja med en riktigt bra huvudprodukt innan du går vidare med fler.”
• Håll det enkelt. ”Många försöker göra alldeles för mycket på samma gång. Vi har bara hemsidan och nyhetsbrev och har ändrat väldigt lite i vårt upplägg, det är nyckeln till lönsamhet.”
• Ha tydliga budskap. ”Vad erbjuder du? För att få folk att handla krävs det att man är noga med sitt erbjudande till kunderna, man får inte många sekunder att göra ett starkt intryck online.”
• Hitta rätt kanaler. ”Det tar tid att ta reda på vilka kanaler som är rätt för just min produkt. Men ta den tiden, det lönar sig.”
• Kartlägg målgruppen. ”Vi lägger inte kraft på annonser och säger ”köp det här”, utan frågar hellre kunderna vad de vill ha.”
Zoran Stjepanovic tar emot i de egna lokalerna i centrala Stockholm. Att kunna flytta ut ur företagshotellet och sätta sitt eget namn på dörren var stort. En delseger.
LÄS OCKSÅ: 7 vägar till bättre livkviditet
Han är 30 år gammal och satsar med Seniordeal på en målgrupp som är nära dubbelt så gammal och mer därtill. Gruppen 55+ är den riktiga guldådern när det kommer till konsumtionskraft, men är en grupp som ofta förbises.
– Idén till Seniordeal fick jag när jag jobbade med rabattkort för studenter. Det fanns två konkurrerande studentkort, men bara 350 000 studenter i Sverige – som dessutom har dåligt med pengar och är riktiga prisjägare. Här är det med andra ord svårt att hitta lojala kunder. Däremot finns det tre miljoner seniorer. Men få hade bearbetat den gruppen på allvar, säger Zoran.
Han återkommer till orden ”det här kan inte misslyckas”. Idén med rabatterbjudanden till den här kundgruppen är för bra helt enkelt.
Det gäller bara att ha tålamod och jobba på. Zoran är inte intresserad av att plocka in riskvilliga investerare för att få produkten att lyfta över natt.
– Jag tror inte på det där. Det känns som att det är samma vibbar nu som innan IT-bubblan sprack på 90-talet. Det är mycket övervärderingar av startups och stora investeringar. Om jag hade fått 100 miljoner när jag startade tror jag att det hade varit väldigt lätt att få grandiosa planer och orealistiska förväntningar. Speciellt när man är ny som entreprenör och inte har så mycket erfarenhet, säger Zoran.
Han minns tillbaka till sina tonår, när han som 13–14-åring var helt bestämd på att bli företagare. Då var det pengarna som lockade. Nu är det friheten – att få göra sin egen grej.
– När jag var 20 var 100 000 kronor jättemycket pengar. Nu hade kanske en miljon varit mycket. Men man vet ju att ju mer man tjänar desto mer gör man av med. Jag tror att det är bra att veta att man kan starta utan stora finansiärer. Jag tror att det blir en annan verklighetsuppfattning. Det är helt enkelt bra att få kämpa.
Kanske kommer det hemifrån. Zoran kom till Sverige som sexåring från kriget i forna Jugoslavien. Föräldrarna hade en tusenlapp på fickan vid ankomsten och familjen flyttade tolv gånger de första åren, innan man slog sig ner i Hagsätra, en förort i södra Stockholm. Även om Zoran beskriver sin uppväxt som bra så var det inte fråga om att bli serverad något på silverfat.
Förmågan att hålla i pengarna har han haft nytta av i egna företaget.
– Jag tror inte att jag hade varit lika fokuserad om jag haft en massa pengar i ryggen. Första året satt jag helt själv och var väldigt kostnadsmedveten. Jag räknade på varje krona. Den här motivationen och drivkraften kan man inte läsa sig till, den kommer inifrån. Jag accepterar inte ett misslyckande. Jag kör bara på. Funkar det inte? Då får jag hitta en lösning.
Zoran gestikulerar och pratar om att plocka fram papper och penna och börja skissa. Alltid i ensamhet. ”Ju större papper desto bättre”. Han ritar upp scenarier. Utesluter alternativ tills det bara finns en väg kvar att gå. Han beskriver det som att det blir rätt enkla beslut efter allt ritande.
– Jag litar på min magkänsla. Jag hade 50 000 i månadslön när jag sa upp mig, men jag vet att jag har en idé som inte kan misslyckas. Men det är bra med rädsla också. När pengarna är slut och rädslan kommer tvingas man bli mer aktiv.
Ändå medger han att det tagit lite längre tid att få riktig snurr på bolaget än han hade hoppats på.
– Jag hade pluggat fyra års entreprenörskap på högskolan och i Kanada. Jag kände mig förberedd. Men det man lär sig i skolan har inte så mycket med verkligheten att göra. Det sägs ju att det tar 10 000 timmar att bli riktigt bra på något. Det är ungefär tre år. Och det är så lång tid det tagit hittills.
Sommaren 2012 startade Zoran Seniordeal tillsammans med två inaktiva delägare. I september samma år hade han sin produkt på banan. När de summerade första bokslutet gick de med vinst. Inte stor, men ändå – inga röda siffror.
Vad gjorde han då för att få den kanske mest internetskeptiska kundgruppen att skriva in sina hela personnummer på hans hemsida?
– Jag fokuserade på att hitta samarbeten med varumärken som har väldigt hög trovärdighet, som Lufthansa till exempel. Jag tänkte att kunderna skulle förstå att det var seriöst om sådana företag valde att jobba med oss. Nu tänker jag lite tvärtom – att nu när vi har trovärdighet kan vi använda den för att introducera nya varumärken för kunderna.
Han för också dialog med dem. Nyligen genomförde man en kundundersökning. 8 500 valde att delta, helt utan ersättning.
– I stället för att slänga iväg pengarna på att annonsera så vill jag kommunicera direkt med våra kunder och ta reda på vad de är intresserade av. Vad vill de ha?
De inaktiva ägarna är borta. Nu har Zoran fyra anställda i stället. Målet är att dubbla omsättningen varje år. Det har han lyckats med hittills.
– Men om det är målet är visionen att alla seniorer ska känna till Seniordeal. När man säger ordet senior ska kopplingen göras direkt. Där hoppas jag att vi är om fem år, säger Zoran Stjepanovic.
ZORANS TIPS FÖR ATT LYCKAS PÅ NÄTET• Satsa på en produkt. ”Börja med en riktigt bra huvudprodukt innan du går vidare med fler.”
• Håll det enkelt. ”Många försöker göra alldeles för mycket på samma gång. Vi har bara hemsidan och nyhetsbrev och har ändrat väldigt lite i vårt upplägg, det är nyckeln till lönsamhet.”
• Ha tydliga budskap. ”Vad erbjuder du? För att få folk att handla krävs det att man är noga med sitt erbjudande till kunderna, man får inte många sekunder att göra ett starkt intryck online.”
• Hitta rätt kanaler. ”Det tar tid att ta reda på vilka kanaler som är rätt för just min produkt. Men ta den tiden, det lönar sig.”
• Kartlägg målgruppen. ”Vi lägger inte kraft på annonser och säger ”köp det här”, utan frågar hellre kunderna vad de vill ha.”
