Många offentligt anställda tjänstemän har inte förstått sin lagstadgade yrkesroll. De ska betjäna medborgarna med individens bästa för ögonen (Regeringsformen kap 1 § 2).

Så sker inte. Istället är det inte ovanligt att tjänstemän använder offentliga medel för att förverkliga sina egna idéer. Det är vad som driver hela projektindustrin och som gör att offentligheten oupphörligen krockar med oss småföretagare.

Vårt varietéprojekt visar hur det fungerar.

Affärsidén är att skapa en sommarscen för all den kultur som inte får plats på de vanliga sommarscenerna, där prioriteten är säljfrämjande och törstskapande musik, för att stödja handel, hotell och restauranger. På vår scen ska det visas allt från barnteater till opera, med vårt trolleri som fast ensemble för att garantera kontinuiteten.

I grunden ligger en ekonomisk analys av evenemang. I korthet visar den att det finns ett antal kostnadsdrivande steg. Ju större de blir, desto fler legala och praktiska krav dyker det upp. Det är allt från myndighetskontroller och tillstånd till bajamajor och parkeringsplatser. Evenemang har negativa skaleffekter och ju större de är, desto mer krävs i bidrag, sponsorer och gratis arbetskraft.

Min kalkyl visar att det optimala är att sprida aktiviteterna över tiden och köra många mindre aktiviteter. Med ett tält går brytpunkten vid en kapacitet på 150 åskådare. Vi har även automatiserat ljud och ljus samt lagt ut biljettförsäljningen, vilket betyder att min fru och jag ensamma kan sköta evenemangen, både vid egna föreställningar och med andra på scenen.

Jag är långt ifrån ensam om den här analysen. Det finns flera över hela landet som framgångsrikt tillämpar affärsmodellen, t ex Lerbäcks teater utanför Askersund, Skillinge teater på Österlen och Stadra teater utanför Nora.

I vårt fall tillkommer även ett tält som är den perfekta kompromissen med tak under sommarens regnperioder. Vi har också lagt till att kommunens föreningar gratis får använda tältet för egna evenemang när vi inte kör något annat.

Ingen bra idé, har kommunen tyckt. Vi har även fått tummen ned från Kalmar läns myndigheter. Och jag har till leda fått höra att F-skattsedeln visar att jag har ett enskilt vinstintresse.

Nu har Kalmar kommun plankat idén. När jag läser en artikel i tidningen ser jag mina egna argument i tryck. Kalmar kommun har för skattebetalarnas pengar köpt ett liknande tält som vårt, vilket ska invigas i Valborg. Själva tältet kostar 300 000 kr. Kommunens tjänstemän säger att det räcker, eftersom de redan har en mindre scen och ljudanläggning. Problemet är att ett cirkustält tillverkas av ljustät väv. Det är mörkt som i en kolsäck även mitt på dagen under högsommaren. De kommer att tvingas köpa tross och belysning, sannolikt även läktare och annat för att tältet ska bli funktionellt.

Och varför köper en kommun ett cirkustält? För att det blir billigare och att det inte finns några liknande tält att hyra i Kalmar län. Vilket är fel, vårt har fram till i år varit tillgängligt genom ett uthyrningsföretag i Västervik med undantag från veckorna 28-30.

Samtidigt visar det här hur olika idéer bedöms beroende på vem som presenterar dem. Tummen ned för företagaren, applåder och pengar för tjänstemän.

Kommunala tjänstemän ska vara till nytta för medborgarna, inte köpa tält för skattebetalarnas pengar och konkurrera med uthyrningsföretag. Visst, det blir dyrare att hyra, men det ger även skatteintäkter tillbaka och det är vad som betalar tjänstemännens löner. Känner de offentliga tjänstemännen för att förverkliga sina egna idéer, så ska de säga upp sig och skaffa F-skattsedel.