Inspiration
"Vårt PR-fiasko var monumentalt"
Redaktionen
10 april,
2017
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
3 minuters läsning
IT-entreprenören Kristofer Björkman är van vid att fatta modiga och halvgalna beslut. Ibland blir det fel – och samtidigt så rätt. Som när han bar in en skrikande, pappersklädd journalist på sina axlar under en fullsatt PR-gala....
”För drygt tio år sedan grundade jag Mynewsdesk, en sajt som ville skapa bättre förutsättningar för journalister och PR-kommunikatörer att utbyta information med hjälp av modern webbteknik, där man kunde dela information och följa varandra.
Mynewsdesk blev snabbt banbrytande på området, vilket inte alls betydde att dess verksamhet exploderade. Tvärtom, det gick otroligt trögt eftersom våra tjänster var obegripliga, eller åtminstone svårgripbara.
Men efter några år av passion, tålamod, ständiga förändringar och förbättringar och en närmast missionär införsäljning, lossnade det till slut och företaget blev ledande i sin bransch.
Som ett led i den utvecklingen gick företaget in som huvudsponsor och medarrangör av Spinn, den då största PR-galan i Sverige. Det var en jättesatsning från Mynewsdesks sida. I sponsordealen ingick att hålla en programpunkt på galan. Den fick vi förvalta efter bästa förmåga.
Jag kom på vad vi då tyckte var den briljanta idén att ha en knästående skyltdocka i entrén. Företagets grafiska profil blev illröd och dockan skulle därmed vara invirad i rött papper för att gestalta en illa behandlad och insnärjd journalist. Med en dold högtalare på ryggen skulle dockan mässa ut budskapet.
Min tanke var att dockan skulle väcka nyfikenhet och uppmärksamhet hos alla de tusentals besökarna på galan. Någon timme senare, när det var dags för vår programpunkt, skulle vi ersätta dockan med en livs levande journalist, insnärjd i samma röda papper, som bars in på scen skrikande samma budskap som dockan berättat i entrén.
Väl uppe på scenen skulle journalisten befrias av frälsaren, tillika journalisternas vän, Mynewsdesk.
Problemet var att den illröda pappersvarelsen i entrén drunknade i folkvimlet. Det resulterade i att knappt någon noterade ens dess existens, än mindre hörde vad som sipprade ur den kraftigt underdimensionerade högtalaren. Vi höll ett kort krismöte, hur skulle vi göra? Då fattade vi det gravt felaktiga beslutet att löpa hela linan ut.
En timme senare skred jag in på scenen med en livs levande pappersgubbe på axlarna. Gubben sprattlade och utstötte gutterala läten som inte kunde uppfattas som annat än ren rappakalja. Gestalten frigjordes på scen, och tackade lättad Mynewsdesk för tjänsten. Hela spektaklet var över på tio minuter. Och ingen, absolut ingen, förstod någonting.
Fiaskot var monumentalt. Dagen efter var det många som inte ens kom till kontoret. Och några av de som kom, hotade att säga upp sig om något liknande någonsin skulle upprepa sig.
Vi samlades senare i någon form av kris- och uppföljningsmöte. Hur skulle vi gå vidare? Vi hade aldrig tidigare fått så mycket uppmärksamhet och vi hade stuckit ut ur mängden som aldrig förr. Det här var faktiskt en möjlighet att ta vara på. Trots vilda protester var vi en liten, galen kärntrupp som tog saken till nästa nivå.
Två månader senare gick ett annat större PR-seminarium av stapeln. Vi var ett tiotal anställda som skulle gå dit. Vi fattade det djärva beslutet att denna gång klä oss i röda kroppsstrumpor, inte helt olika den röda klädseln skyltdockan hade från Spinn. Vi skulle smyga runt i folkvimlet som ”red followers” och dela ut små meddelanden med uppmaningen ”följ oss”, där vi anspelade på att ”dela” och att ”följa”.
Det här var på den tiden när ”följare” var ett nytt begrepp. Tilltaget väckte stor uppståndelse, och blev oerhört uppskattat. Sedan dess blev ”red followers” något av företagets signum. De röda följeslagarna dök upp i tid och otid och signalerade mod, energi och framåtanda. De fyllde våra värderingar med ytterligare innehåll.
Min största tillgång som entreprenör är också den som har genererat flest misstag – och det är att vara modig. Att våga fatta beslut som innebär stora risker, och inte sällan misslyckanden.
För det är precis som talesättet säger: ”Din värsta fiende är din bästa läromästare”, om du använder misstagen som språngbräda till nya möjligheter och fortsatt utveckling av din verksamhet.”
Berättat för Caroline Engvall
”För drygt tio år sedan grundade jag Mynewsdesk, en sajt som ville skapa bättre förutsättningar för journalister och PR-kommunikatörer att utbyta information med hjälp av modern webbteknik, där man kunde dela information och följa varandra.
Mynewsdesk blev snabbt banbrytande på området, vilket inte alls betydde att dess verksamhet exploderade. Tvärtom, det gick otroligt trögt eftersom våra tjänster var obegripliga, eller åtminstone svårgripbara.
Men efter några år av passion, tålamod, ständiga förändringar och förbättringar och en närmast missionär införsäljning, lossnade det till slut och företaget blev ledande i sin bransch.
Som ett led i den utvecklingen gick företaget in som huvudsponsor och medarrangör av Spinn, den då största PR-galan i Sverige. Det var en jättesatsning från Mynewsdesks sida. I sponsordealen ingick att hålla en programpunkt på galan. Den fick vi förvalta efter bästa förmåga.
Jag kom på vad vi då tyckte var den briljanta idén att ha en knästående skyltdocka i entrén. Företagets grafiska profil blev illröd och dockan skulle därmed vara invirad i rött papper för att gestalta en illa behandlad och insnärjd journalist. Med en dold högtalare på ryggen skulle dockan mässa ut budskapet.
Min tanke var att dockan skulle väcka nyfikenhet och uppmärksamhet hos alla de tusentals besökarna på galan. Någon timme senare, när det var dags för vår programpunkt, skulle vi ersätta dockan med en livs levande journalist, insnärjd i samma röda papper, som bars in på scen skrikande samma budskap som dockan berättat i entrén.
Väl uppe på scenen skulle journalisten befrias av frälsaren, tillika journalisternas vän, Mynewsdesk.
Problemet var att den illröda pappersvarelsen i entrén drunknade i folkvimlet. Det resulterade i att knappt någon noterade ens dess existens, än mindre hörde vad som sipprade ur den kraftigt underdimensionerade högtalaren. Vi höll ett kort krismöte, hur skulle vi göra? Då fattade vi det gravt felaktiga beslutet att löpa hela linan ut.
En timme senare skred jag in på scenen med en livs levande pappersgubbe på axlarna. Gubben sprattlade och utstötte gutterala läten som inte kunde uppfattas som annat än ren rappakalja. Gestalten frigjordes på scen, och tackade lättad Mynewsdesk för tjänsten. Hela spektaklet var över på tio minuter. Och ingen, absolut ingen, förstod någonting.
Fiaskot var monumentalt. Dagen efter var det många som inte ens kom till kontoret. Och några av de som kom, hotade att säga upp sig om något liknande någonsin skulle upprepa sig.
Vi samlades senare i någon form av kris- och uppföljningsmöte. Hur skulle vi gå vidare? Vi hade aldrig tidigare fått så mycket uppmärksamhet och vi hade stuckit ut ur mängden som aldrig förr. Det här var faktiskt en möjlighet att ta vara på. Trots vilda protester var vi en liten, galen kärntrupp som tog saken till nästa nivå.
Två månader senare gick ett annat större PR-seminarium av stapeln. Vi var ett tiotal anställda som skulle gå dit. Vi fattade det djärva beslutet att denna gång klä oss i röda kroppsstrumpor, inte helt olika den röda klädseln skyltdockan hade från Spinn. Vi skulle smyga runt i folkvimlet som ”red followers” och dela ut små meddelanden med uppmaningen ”följ oss”, där vi anspelade på att ”dela” och att ”följa”.
Det här var på den tiden när ”följare” var ett nytt begrepp. Tilltaget väckte stor uppståndelse, och blev oerhört uppskattat. Sedan dess blev ”red followers” något av företagets signum. De röda följeslagarna dök upp i tid och otid och signalerade mod, energi och framåtanda. De fyllde våra värderingar med ytterligare innehåll.
Min största tillgång som entreprenör är också den som har genererat flest misstag – och det är att vara modig. Att våga fatta beslut som innebär stora risker, och inte sällan misslyckanden.
För det är precis som talesättet säger: ”Din värsta fiende är din bästa läromästare”, om du använder misstagen som språngbräda till nya möjligheter och fortsatt utveckling av din verksamhet.”
Berättat för Caroline Engvall
