Facket och Skatteverket blundar när det passar
Tillväxtverket hävdar att turismen är en basnäring, jämställd med skog, stål och verkstad.
Genom trolleriet är vi en del av denna växande näring och därför har jag noga studerat industrin som vi numera tillhör.
Det är en märklig industri. En korsning av ideellt arbete, svartjobb och hårt pressade småföretag. Och märkligast av allt är att bara en del av branschen anses seriös, på gott och ont. Det är hotell och restaurang. Å ena sidan betraktas dessa aktörer som ”riktiga” företag, å andra sidan jagas de med blåslampa av Skatteverket.
Den andra delen av näringen är vad som på nutidssvenska kallas event. Mycket drivs ideellt med olika former av stöd, annat helt eller delvis svart. Och inte ens de stora, börsnoterade aktörerna kör helt igenom vitt. Skillnaden är att Skatteverket inte bryr sig, allra minst om jättarnas fiffel.
Ett exempel: Den nyligen avslutade festivalen Way Out West drivs av Lugerinc AB, som i sin tur ägs av Live Nation Sweden AB. Det amerikanska moderbolaget är noterat på New York-börsen.
Festivalen bygger på ideella insatser. Eller om man ska gå efter skattelagstiftningens bokstav – svart arbetskraft. Festivalen skriver följande på sin hemsida om rekrytering av ideellt arbetande funktionärer:
”För din strålande arbetsinsats under Way Out West och för att visa vår uppskattning får du; Gratis inträde till festivalen, minst ett mål mat per arbetspass, en snygg t-shirt, arbetsintyg vid förfrågan, förpeppsfest, annat smått och gott”.
Om vi för vårt trolleri lika oblygt skulle annonsera efter funktionärer och betala dem i natura, så skulle vi omgående bli kontaktade av facket och åka på skatterevision med krav på inbetalning av skatt och arbetsgivaravgift på förmånerna. Plus 40 procent skattetillägg.
Ännu en gång kan jag konstatera att lagar, regler och avtal bara tycks gälla fullt ut för oss småföretagare.