Livet som affärssingel, del 3
”Du Kräfta som gillar att jobba häcken av dig, som inte har några betungande lån och pengar undanstoppade. Som kan organisera och planera, men samtidigt står ut med att inte veta hur det kommer att gå. Som förstår mediebranschen, kan skriva artiklar eller utveckla webben, eller hålla i affärerna och som är bland de bästa i Sverige på det, och som inte har ett jobb…”
Honom eller henne ville jag ha. Ni vet säkert hur lätt det är. Sett i perspektiv på 39 år, och med man, barn och företag, vill jag påstå att det är lättare att hitta en kille att bilda familj med, än att hitta någon att starta företag tillsammans med. Kan bero på man tror sig veta vad som krävs av en i det andra fallet, jämfört med det första. Kan också bero på att det är jobbigare, en större risk och inte alls lika givande som att göra och få barn med någon. Företag kontra familjeblldning.
Kan förstås också vara mitt perspektiv. Så fort något är uppnått, känns det lätt. Innan känns det så svårt. Vet att jag tänkte det om man och barn också. Det kommer aldrig att gå, hann jag tänka.
Det är där jag är i dag. Jag älskar mitt liv som företagare. Varje måndag är kul, varje vecka för kort och dagarna är ibland hemska och ibland fantastiska men aldrig tråkiga. Men varför göra något ensamt, när det är så fint att göra något tillsammans? Jag vill inte verka desperat, men en affärspartner hade varit kul
De generella råden i valet av affärspartner är enkla:
- Ni ska inte vara för nära, som maka och make, eller bästa vänner sedan barnsben, då är risken att ni slutar att vara det.
- En affärspartner ska komplettera dig, kunna det du inte kan, vara sådan du inte är.
- Alla personer i det nystartade företaget ska vara beredda att jobb hårt och sköta mycket av verksamheten själva den första tiden, många gånger utan att ta ut lön själva, utan istället låta inkomsterna återinvesteras direkt.
Men de råden är inte mycket till hjälp. Det finns mycket bra människor därute, men omständigheterna måste stämma. Tajmingen i livet var nog det svåraste kriterieriet för att finna varandra. Några gånger under det gånga året har jag varit så nära. Precis i början hade jag ovärderlig hjälp av en man från näringslivet som hamnat mellan jobb en kort tid. Han hjälpte mig att strukturera upp affärsmöjligheterna, sydde ihop bra möten och sedan excellade ihop hela budgeten. Det tog honom en eftermiddag, som hade tagit veckor för mig att göra. Sedan tog han sin elhybrid-Lexus och åkte hem till sin belånade femrummare på Kungsholmen, man och barn. Han hade ju inte tid att vara fattig entrepenör i längre än ett par dagar. Inte just då.
Min nästa nästanpartner på tur fastnade i kvinnofällan. Två små barn, föräldraledighet, inga pengar undanstoppade, lån och en tjej som inte kände för att sitta hemma och vänta på sin fattiga man i ett år. Suverän insats vid några möten, under korta dagisdagar, men sedan försvann han också.
I dag är tajmingen inte rätt för mig längre. Jag kommer inte att skriva någon annons som den ovan. Företaget har vuxit. jag delar vardagsjobbet med duktiga studenter, som lär sig själva lika mycket som de lär mig och nästa steg i företagets utveckling är lagd. Liksom nästa. Idag är partnerstolen inte gratis. Jag vet inte när det hände, men det enda som kan ge mig en partner i dag är snabba cash på utvecklingskontot till min stora kärlek Dina mediciner. Gärna synergier, gärna kunskap och kontakter, men det hårdaste jobbet är nu. Kom det in pengar kunde allt gå lite fortare, men det går inte längre att dela allt, som i början.
Jag har valt, som det heter, att dela min vardag med andra entrepenörer. Varje vecka, i bland varje dag har jag vänner och kolleger i entrepenörssvängen som jag får gaffla om mitt firmapyssel och det betyder så mycket att slippa vara själv. Men partnerstolen är dyr och den ökar i pris varje dag.