"Det landar inte alltid väl, men jag vågar utmana"
Yasemin Bayramoglu
22 februari,
2019
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
7 minuters läsning
Foto: Jessica Löfström på ExpanderaMera struntar i om hon upplevs som obekväm.
Från modell, via pastaimport och viltkött till vd i byggbranschen. Jessica Löfström har inte gjort någon spikrak karriär. Om man inte ser till riktningen: Uppåt!
Jessica Löfström kan ståta med att vara en av få utvalda som fått ta emot flera näringslivspriser ur prins Daniels hand. Senast det begav sig var i våras då hon fick Kungliga Patriotiska Sällskapets näringslivsmedalj för framstående entreprenörskap.
[caption id="attachment_29611" align="alignright" width="242"]
Jessica Löfström får pris av prins Daniel. Foto: Jonas Ekströmer /TT[/caption]
– Oerhört mäktigt, stort och fantastiskt coolt! Det känns som att detta är den ultimata utmärkelsen och en större hedersutmärkelse för sin insats i näringslivet kan man inte få. Detta är den främsta, tyngsta och andas lång, stark tradition vilket är unikt, sa hon då.
LÄS OCKSÅ: ICA-HANDLARNA SOM BLEV BYGGARE
Sällskapets Motivering löd: ”Jessica Löfström har kallats pionjär inom sin bransch, som är bemanning inom byggindustrin. Hon har tidigare fått många utmärkelser däribland ”Sveriges bråkigaste kvinna”.
Med passion för sin affärsidé i sitt företag ExpanderaMera Byggbemanning är hon nu störst i sitt slag i Byggsverige och omsätter närmare 100 miljoner kronor. Hon har målmedvetet drivit sin affärsidé om bemanning och gjort det både med och mot fackföreningarna, men till sist har alla blivit nöjda, inte minst alla de arbetslösa byggarbetare som hon via sin matchningsfilosofi kan erbjuda jobb.”
När hon fick utmärkelsen Årets Affärsbragd av Svenska Dagbladet för två år sedan konstaterade man att Jessica gjort det omöjliga möjliga i byggsvängen.
– Det är precis så det har varit. Jag hoppas att detta kan visa att en förut så ifrågasatt bransch nu blivit legitim och att bemanningsbranschen inte är något B-lag, säger hon.
Vägen fram till ExpanderaMera började i Botkyrka, där hon växte upp och gick ur skolan utan särskilt bra betyg, via Italien där hon jobbade som bland annat modell under några år, påbörjat Komvux i Sverige, resultatlöst jobbsökande som ledde fram till det första egna företaget.
– Jag hade sökt massor av jobb, men alla sa att det krävdes universitetsutbildning och jag kände att det tog för lång tid. Jag ville bli vd direkt. Jag har alltid haft starka visioner om att förändra och det är lättast att göra om man får bestämma själv.
I det första företaget, som hon startade 1996, importerade hon pasta från Italien och i det andra sålde hon viltkött.
Men när det väl lossnade för viltköttet tänkte vegetarianen Jessica om och ville inte vara en del av köttindustrin.
– Men demonstratriserna som jobbade för mig hyrde jag ut till andra, säger Jessica som vips hade hon grundat sitt första bemanningsföretag!
– Bemanning var ganska stort och coolt på den tiden. Jag hade inga byggare först, men ville utöka med det. Jag upptäckte att det inte fanns några bemanningsföretag inom hela byggsektorn, trots att behovet fanns. Så jag drog igång verksamheten.
Men det skulle bli tufft.
– Bemanning var nytt för branschen och det är ganska rörigt med underentreprenörer och många små företag och svartarbete. Vi lyckades först inte komma in på de stora företagen, men efter ett tag fick vi ett ramavtal, vilket gjorde det lättare att få kontrakt med flera andra.
Snart lärde hon sig varför andra bemanningsföretag inte gett sig in i byggsektorn:
– Bemanningsavtalet tecknades år 2000. Byggnads hade inte skrivit under. När jag träffade andra chefer på bemanningsföretag sa de ”du kommer aldrig att lyckas med det där.”
Vad tänkte du då?
– Jävla tröga gubbar. Hur svårt kan det vara? Jag såg en enorm potential.
Men det var svårt. Det tog sju år av diskussioner och förhandlingar att få det inskrivet i kollektivavtalet för byggnadsarbetare att man får hyra ut byggnadsarbetare.
– Vi hade ju kollektivavtal för byggnadsarbetare, men Byggnads ansåg att det inte var tillämpligt för vår verksamhet eftersom vi är ett bemanningsföretag. De ville att vi skulle ha bemanningsavtalet, men det är ett sämre avtal för den enskilda individen. Fast det höll de inte med om då.
Ärendet låg i arbetsdomstolen i sju år och under den tiden stod ExpanderaMeras verksamhet still.
– Det var inga kunder som vågade anlita oss under den perioden, säger Jessica Löfström.
I samband med EU-utvidgningen och tvisten i Vaxholm mellan lettiska bolaget Laval och Byggnads och Elektrikerförbundet såg hon en möjlighet.
– När jag såg vad som hände där så tänkte jag att det fanns ett läge för mig att nå fram. Jag hade innan dess pratat med alla: politiker, arbetsministern, finansministern, Sveriges Byggindustrier, Svenskt Näringsliv och Byggnads. Alla sa att man inte får göra så, men ingen var beredd att ta tag i det. Jag tror att det berodde på att det var en socialdemokratisk regering och att man var rädd för att tappa väljare och stöd om man gav sig på Byggnads.
Vad var din drivkraft under de här åren?
– Jag ska ju förändra världen. Det kanske låter pretentiöst, jag förstår ju att jag inte kan förändra hela världen, men jag vill göra goda saker. Jag såg problematiken: dels att folk hade otrygga anställningar, svartarbete och att det behövdes en flexibilitet och ett bra alternativ. Men jag kunde heller inte förstå varför Byggnads sa nej, de borde tycka att vi gjorde något bra som hjälpte arbetslösa byggnadsarbetare att hitta jobb.
Du tänkte aldrig att det bästa var att släppa byggbranschen och satsa på annan bemanning?
– Nej, visst var det extremt tuffa år och jag har gråtit och varit frustrerad, men samtidigt var det en utmaning som jag inte ville släppa.
Envis?
– Extremt envis sedan födseln.
Hon säger att hon alltid gått sin egen väg och aldrig känt något behov av att tillhöra en grupp.
– När man inte tillhör någon grupp har man inget att förlora. Jag ser att saker måste förändras och är modig nog att säga det. Det landar inte alltid väl, men jag vågar utmana. Vissa tycker säkert att jag är provocerande, men jag är sådan. Jag kanske inte får vänner genom att vara som jag är, men jag kan inte vara på något annat sätt.
Hur ser du på att du får ovänner?
– Det är tråkigt och jag blir ledsen. Men min vision av vad vi ska göra och hur bra det kan bli är starkare.
Vilken är den största missuppfattningen om dig?
– Att jag är bångstyrig, svår, dum och elak. Jag har en del benämningar som bitch och häxa. Jag är egentligen en väldigt snäll och rättvis person, och lite blyg.
Vad har du lärt dig av tvisten med Byggnads?
– Massor! Nu har jag lärt mig att det inte alltid är bäst att gå in och vara kaxig. Så tufft som jag gick fram emot Byggnads kommer jag inte att göra i liknande situation.
Om man tycker att hundra miljoner i omsättning är mycket så är det inte tillräckligt för att göra Jessica nöjd. Hon vill expandera mera. Satsar på utveckling i såväl fler regioner som länder. Och att ha gått från 200 anställda till 500–600 om några år. Plus en omsättning på en halv miljard.
Men frågan är om Jessica själv är kvar efter det. Hon har varit öppen med att hon kan tänka sig att sälja och gå vidare. Någon förvaltare är hon inte. Men som sagt, hon är envis. Och det finns saker hon vill åstadkomma.
– Det som gäller nu är att vinna kriget för att få en sund byggsektor. Det har alltid funnits en stor andel svartföretag på marknaden, men de har ökat markant sedan 2014. Stora börsnoterade byggbolag anlitar sedan dessa bolag. Det är så kallade utstationerade bolag som går som underentreprenörer. Det kriget ska vinnas inte bara för ExpanderaMeras vinning utan mer som en samhällsfråga.
På frågan om vilket råd hon skulle ge en ung entreprenör idag, svarar hon:
– Pröva dina vingar och se om de bär medan du är ung. Det blir inte lättare att starta företag när åren går. Under tiden du gör din affärsplan så ha en kontinuerlig kontakt med marknaden och använd den för att leta dig fram till den bästa modellen just nu, dock inte efter den perfekta. Den finner du aldrig, den behöver du ständigt söka efter. Var beredd att leva genom ditt företag de första åren, ha uppkavlade ärmar, andas djupt och samla mod, fingrarna i myllan och var i din marknad.
TEXT: ANNA SJÖSTRÖM
Jessica Löfström kan ståta med att vara en av få utvalda som fått ta emot flera näringslivspriser ur prins Daniels hand. Senast det begav sig var i våras då hon fick Kungliga Patriotiska Sällskapets näringslivsmedalj för framstående entreprenörskap.
[caption id="attachment_29611" align="alignright" width="242"]
Jessica Löfström får pris av prins Daniel. Foto: Jonas Ekströmer /TT[/caption]– Oerhört mäktigt, stort och fantastiskt coolt! Det känns som att detta är den ultimata utmärkelsen och en större hedersutmärkelse för sin insats i näringslivet kan man inte få. Detta är den främsta, tyngsta och andas lång, stark tradition vilket är unikt, sa hon då.
LÄS OCKSÅ: ICA-HANDLARNA SOM BLEV BYGGARE
Sällskapets Motivering löd: ”Jessica Löfström har kallats pionjär inom sin bransch, som är bemanning inom byggindustrin. Hon har tidigare fått många utmärkelser däribland ”Sveriges bråkigaste kvinna”.
Först ut med bemanning i branschen
Med passion för sin affärsidé i sitt företag ExpanderaMera Byggbemanning är hon nu störst i sitt slag i Byggsverige och omsätter närmare 100 miljoner kronor. Hon har målmedvetet drivit sin affärsidé om bemanning och gjort det både med och mot fackföreningarna, men till sist har alla blivit nöjda, inte minst alla de arbetslösa byggarbetare som hon via sin matchningsfilosofi kan erbjuda jobb.”
När hon fick utmärkelsen Årets Affärsbragd av Svenska Dagbladet för två år sedan konstaterade man att Jessica gjort det omöjliga möjliga i byggsvängen.
– Det är precis så det har varit. Jag hoppas att detta kan visa att en förut så ifrågasatt bransch nu blivit legitim och att bemanningsbranschen inte är något B-lag, säger hon.
Vägen fram till ExpanderaMera började i Botkyrka, där hon växte upp och gick ur skolan utan särskilt bra betyg, via Italien där hon jobbade som bland annat modell under några år, påbörjat Komvux i Sverige, resultatlöst jobbsökande som ledde fram till det första egna företaget.
– Jag hade sökt massor av jobb, men alla sa att det krävdes universitetsutbildning och jag kände att det tog för lång tid. Jag ville bli vd direkt. Jag har alltid haft starka visioner om att förändra och det är lättast att göra om man får bestämma själv.
Började med pasta ...
I det första företaget, som hon startade 1996, importerade hon pasta från Italien och i det andra sålde hon viltkött.
Men när det väl lossnade för viltköttet tänkte vegetarianen Jessica om och ville inte vara en del av köttindustrin.
– Men demonstratriserna som jobbade för mig hyrde jag ut till andra, säger Jessica som vips hade hon grundat sitt första bemanningsföretag!
– Bemanning var ganska stort och coolt på den tiden. Jag hade inga byggare först, men ville utöka med det. Jag upptäckte att det inte fanns några bemanningsföretag inom hela byggsektorn, trots att behovet fanns. Så jag drog igång verksamheten.
Men det skulle bli tufft.
– Bemanning var nytt för branschen och det är ganska rörigt med underentreprenörer och många små företag och svartarbete. Vi lyckades först inte komma in på de stora företagen, men efter ett tag fick vi ett ramavtal, vilket gjorde det lättare att få kontrakt med flera andra.
"Jävla tröga gubbar"
Snart lärde hon sig varför andra bemanningsföretag inte gett sig in i byggsektorn:
– Bemanningsavtalet tecknades år 2000. Byggnads hade inte skrivit under. När jag träffade andra chefer på bemanningsföretag sa de ”du kommer aldrig att lyckas med det där.”
Vad tänkte du då?
– Jävla tröga gubbar. Hur svårt kan det vara? Jag såg en enorm potential.
Men det var svårt. Det tog sju år av diskussioner och förhandlingar att få det inskrivet i kollektivavtalet för byggnadsarbetare att man får hyra ut byggnadsarbetare.
– Vi hade ju kollektivavtal för byggnadsarbetare, men Byggnads ansåg att det inte var tillämpligt för vår verksamhet eftersom vi är ett bemanningsföretag. De ville att vi skulle ha bemanningsavtalet, men det är ett sämre avtal för den enskilda individen. Fast det höll de inte med om då.
Ärendet låg i arbetsdomstolen i sju år och under den tiden stod ExpanderaMeras verksamhet still.
– Det var inga kunder som vågade anlita oss under den perioden, säger Jessica Löfström.
Vill förändra världen
I samband med EU-utvidgningen och tvisten i Vaxholm mellan lettiska bolaget Laval och Byggnads och Elektrikerförbundet såg hon en möjlighet.
– När jag såg vad som hände där så tänkte jag att det fanns ett läge för mig att nå fram. Jag hade innan dess pratat med alla: politiker, arbetsministern, finansministern, Sveriges Byggindustrier, Svenskt Näringsliv och Byggnads. Alla sa att man inte får göra så, men ingen var beredd att ta tag i det. Jag tror att det berodde på att det var en socialdemokratisk regering och att man var rädd för att tappa väljare och stöd om man gav sig på Byggnads.
Vad var din drivkraft under de här åren?
– Jag ska ju förändra världen. Det kanske låter pretentiöst, jag förstår ju att jag inte kan förändra hela världen, men jag vill göra goda saker. Jag såg problematiken: dels att folk hade otrygga anställningar, svartarbete och att det behövdes en flexibilitet och ett bra alternativ. Men jag kunde heller inte förstå varför Byggnads sa nej, de borde tycka att vi gjorde något bra som hjälpte arbetslösa byggnadsarbetare att hitta jobb.
Du tänkte aldrig att det bästa var att släppa byggbranschen och satsa på annan bemanning?
– Nej, visst var det extremt tuffa år och jag har gråtit och varit frustrerad, men samtidigt var det en utmaning som jag inte ville släppa.
Envis?
– Extremt envis sedan födseln.
Klassad som bråkstake
Hon säger att hon alltid gått sin egen väg och aldrig känt något behov av att tillhöra en grupp.
– När man inte tillhör någon grupp har man inget att förlora. Jag ser att saker måste förändras och är modig nog att säga det. Det landar inte alltid väl, men jag vågar utmana. Vissa tycker säkert att jag är provocerande, men jag är sådan. Jag kanske inte får vänner genom att vara som jag är, men jag kan inte vara på något annat sätt.
Hur ser du på att du får ovänner?
– Det är tråkigt och jag blir ledsen. Men min vision av vad vi ska göra och hur bra det kan bli är starkare.
Vilken är den största missuppfattningen om dig?
– Att jag är bångstyrig, svår, dum och elak. Jag har en del benämningar som bitch och häxa. Jag är egentligen en väldigt snäll och rättvis person, och lite blyg.
Vad har du lärt dig av tvisten med Byggnads?
– Massor! Nu har jag lärt mig att det inte alltid är bäst att gå in och vara kaxig. Så tufft som jag gick fram emot Byggnads kommer jag inte att göra i liknande situation.
Öppen för byte igen
Om man tycker att hundra miljoner i omsättning är mycket så är det inte tillräckligt för att göra Jessica nöjd. Hon vill expandera mera. Satsar på utveckling i såväl fler regioner som länder. Och att ha gått från 200 anställda till 500–600 om några år. Plus en omsättning på en halv miljard.
Men frågan är om Jessica själv är kvar efter det. Hon har varit öppen med att hon kan tänka sig att sälja och gå vidare. Någon förvaltare är hon inte. Men som sagt, hon är envis. Och det finns saker hon vill åstadkomma.
– Det som gäller nu är att vinna kriget för att få en sund byggsektor. Det har alltid funnits en stor andel svartföretag på marknaden, men de har ökat markant sedan 2014. Stora börsnoterade byggbolag anlitar sedan dessa bolag. Det är så kallade utstationerade bolag som går som underentreprenörer. Det kriget ska vinnas inte bara för ExpanderaMeras vinning utan mer som en samhällsfråga.
På frågan om vilket råd hon skulle ge en ung entreprenör idag, svarar hon:
– Pröva dina vingar och se om de bär medan du är ung. Det blir inte lättare att starta företag när åren går. Under tiden du gör din affärsplan så ha en kontinuerlig kontakt med marknaden och använd den för att leta dig fram till den bästa modellen just nu, dock inte efter den perfekta. Den finner du aldrig, den behöver du ständigt söka efter. Var beredd att leva genom ditt företag de första åren, ha uppkavlade ärmar, andas djupt och samla mod, fingrarna i myllan och var i din marknad.
TEXT: ANNA SJÖSTRÖM
