Inspiration
”Jag skämdes för att ta betalt”
26 februari,
2018
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
4 minuters läsning
Foto: Siavosh Derakhti är social entreprenör.
Han är den prisade aktivisten som hyllats av Barack Obama för sitt arbete för integration. Men den sociale entreprenören Siavosh Derakhti, 26, har också begått misstag. Jag har skämts för att ta betalt, säger han.
Han är social entreprenör, konsult och föreläsare. Dessutom driver han ungdomsverksamheter och utbildar ungdomsambassadörer. När han föreläser pratar han om sin personliga historia – om familjens flykt – och om hur han har tagit sig dit han är idag. Han är uppvuxen med egna företagare. Hans föräldrar flydde från Iran efter revolutionen. Hans mamma Shahnaz och pappa Javad hamnade i Malmö och fick två barn, han är yngst.
LÄS OCKSÅ: Stororder nära knäcka företaget
– Min pappa var läkare och mamma ekonom, men när de kom till Sverige från brinnande krig fick de inte ett enda jobb. Frustrationen över det gjorde att de till slut startade eget, en second hand-butik. Efter något år kom min fjortonårige bror till butiken med några gamla Nintendo 8-bitarsspel – som såldes direkt. Då bestämde sig min familj för att starta södra Sveriges första tv-spelsbutik, säger Siavosh Derakhti.
Den gick jättebra ända tills internet konkurrerade ut spelen. Efter det startade han en filmbutik, som också gick bra tills konkurrensen från internet återigen blev för stor. Efter det har han bland annat drivit företag inom såväl städ som renovering.
Alla företag som han har drivit är socialt kopplade, för att aktivera människor i utsatta områden. En del av min vinst lägger han på välgörenhet.
– I skolan fick jag icke godkänt i flera ämnen och mitt liv hade kunnat sluta i utanförskap och kriminalitet. Men i stället läste jag svenska, engelska och matte på gymnasiets individuella program. Samtidigt såg jag judar trakasseras och en resa till koncentrationslägret Auschwitz blev ett brutalt uppvaknande för mig. Jag bestämde mig för att organisera en klassresa dit så att fler skulle få möjligheten att ta del av koncentrationslägrens fasor.
Engagemanget växte snabbt och idag är en del av hans verksamhet att ordna resor till historiens helvetesplatser, såväl Auschwitz som Srebrenica, för olika ungdomsgrupper från Malmö. Under resorna möter han blandade reaktioner från ungdomarna, men det viktigaste är att han under och efter resan ser en attitydförändring hos dem, att resan påverkar dem. Även om det som hände för sjuttio år sedan kan det hända igen.
För sex år sedan startade han en förening för unga muslimer som arbetar emot alla former av antisemitism. Idag har verksamheten sju heltidsanställda och många volontärer, som alla arbetar för att stoppa främlingsfientlighet och för att skapa en tolerant stad.
– Min organisation har bland annat har skapat en mötesplats i centrala Malmö, som har lockat unga från alla typer av områden. Målet är att öka förståelsen mellan olika grupper i ett Malmö där bland annat muslimer och romer är utsatta. Jag har alltså drivit flera olika företag för att skapa sysselsättning för människor lokalt, men jag har skämts för att ta betalt. Jag tyckte att det var fult och jag kände att jag var som Robin Hood. Jag tog från de rika – men jag gav till mig själv.
Han var rädd för att utnyttja folk och tänkte att om man skulle påverka samhället skulle man göra det gratis. Så tänkte han under flera år och har ibland fortfarande svårt att släppa det, även om han har blivit mycket bättre på att ta betalt.
– Till slut kände jag mig utnyttjad, människor körde slut på mig. Jag var en Messias som skulle vara med överallt och insåg till slut att jag har unik kunskap som många vill ta del av och den måste jag sätta en prislapp på. Det var dock inte så lätt. Jag började på blygsamma 5 000 kronor för en föreläsning. Sedan blev det 10 000. Efter mitt sommarprat steg summan ännu lite mer, när efterfrågan blev större.
– Allt för många skäms för att ta betalt, men det tycker jag inte att man ska göra. Många är rädda för att driva eget och vill ha tryggheten att arbeta för någon annan mellan åtta och fem, men vad händer sedan? Du märker att du drar in väldigt mycket pengar till någon annan. Vi är alldeles för nöjda och tacksamma i Sverige. Tacksam, ja, men nöjd? Aldrig. Det är så man utvecklas.
– Jag ser misstag som något nödvändigt i företagandet. I USA sägs att du måste göra minst fem misstag innan du lärt dig något. I Sverige är vi så rädda för att göra fel, vi lever i en bubbla där vi ska vara perfekta och felfria. Det är farligt. Jag är 26 år och ung och dum, jag kommer att göra massor av misstag. Men det viktigaste är att lära sig något av dem.
BERÄTTAT FÖR Caroline Engvall
Han är social entreprenör, konsult och föreläsare. Dessutom driver han ungdomsverksamheter och utbildar ungdomsambassadörer. När han föreläser pratar han om sin personliga historia – om familjens flykt – och om hur han har tagit sig dit han är idag. Han är uppvuxen med egna företagare. Hans föräldrar flydde från Iran efter revolutionen. Hans mamma Shahnaz och pappa Javad hamnade i Malmö och fick två barn, han är yngst.
LÄS OCKSÅ: Stororder nära knäcka företaget
– Min pappa var läkare och mamma ekonom, men när de kom till Sverige från brinnande krig fick de inte ett enda jobb. Frustrationen över det gjorde att de till slut startade eget, en second hand-butik. Efter något år kom min fjortonårige bror till butiken med några gamla Nintendo 8-bitarsspel – som såldes direkt. Då bestämde sig min familj för att starta södra Sveriges första tv-spelsbutik, säger Siavosh Derakhti.
Den gick jättebra ända tills internet konkurrerade ut spelen. Efter det startade han en filmbutik, som också gick bra tills konkurrensen från internet återigen blev för stor. Efter det har han bland annat drivit företag inom såväl städ som renovering.
Alla företag som han har drivit är socialt kopplade, för att aktivera människor i utsatta områden. En del av min vinst lägger han på välgörenhet.
– I skolan fick jag icke godkänt i flera ämnen och mitt liv hade kunnat sluta i utanförskap och kriminalitet. Men i stället läste jag svenska, engelska och matte på gymnasiets individuella program. Samtidigt såg jag judar trakasseras och en resa till koncentrationslägret Auschwitz blev ett brutalt uppvaknande för mig. Jag bestämde mig för att organisera en klassresa dit så att fler skulle få möjligheten att ta del av koncentrationslägrens fasor.
Engagemanget växte snabbt och idag är en del av hans verksamhet att ordna resor till historiens helvetesplatser, såväl Auschwitz som Srebrenica, för olika ungdomsgrupper från Malmö. Under resorna möter han blandade reaktioner från ungdomarna, men det viktigaste är att han under och efter resan ser en attitydförändring hos dem, att resan påverkar dem. Även om det som hände för sjuttio år sedan kan det hända igen.
För sex år sedan startade han en förening för unga muslimer som arbetar emot alla former av antisemitism. Idag har verksamheten sju heltidsanställda och många volontärer, som alla arbetar för att stoppa främlingsfientlighet och för att skapa en tolerant stad.
– Min organisation har bland annat har skapat en mötesplats i centrala Malmö, som har lockat unga från alla typer av områden. Målet är att öka förståelsen mellan olika grupper i ett Malmö där bland annat muslimer och romer är utsatta. Jag har alltså drivit flera olika företag för att skapa sysselsättning för människor lokalt, men jag har skämts för att ta betalt. Jag tyckte att det var fult och jag kände att jag var som Robin Hood. Jag tog från de rika – men jag gav till mig själv.
Han var rädd för att utnyttja folk och tänkte att om man skulle påverka samhället skulle man göra det gratis. Så tänkte han under flera år och har ibland fortfarande svårt att släppa det, även om han har blivit mycket bättre på att ta betalt.
– Till slut kände jag mig utnyttjad, människor körde slut på mig. Jag var en Messias som skulle vara med överallt och insåg till slut att jag har unik kunskap som många vill ta del av och den måste jag sätta en prislapp på. Det var dock inte så lätt. Jag började på blygsamma 5 000 kronor för en föreläsning. Sedan blev det 10 000. Efter mitt sommarprat steg summan ännu lite mer, när efterfrågan blev större.
– Allt för många skäms för att ta betalt, men det tycker jag inte att man ska göra. Många är rädda för att driva eget och vill ha tryggheten att arbeta för någon annan mellan åtta och fem, men vad händer sedan? Du märker att du drar in väldigt mycket pengar till någon annan. Vi är alldeles för nöjda och tacksamma i Sverige. Tacksam, ja, men nöjd? Aldrig. Det är så man utvecklas.
– Jag ser misstag som något nödvändigt i företagandet. I USA sägs att du måste göra minst fem misstag innan du lärt dig något. I Sverige är vi så rädda för att göra fel, vi lever i en bubbla där vi ska vara perfekta och felfria. Det är farligt. Jag är 26 år och ung och dum, jag kommer att göra massor av misstag. Men det viktigaste är att lära sig något av dem.
BERÄTTAT FÖR Caroline Engvall
