Inspiration
"Tack Bolagsverket, för att ni sa nej!"
Yasemin Bayramoglu
8 februari,
2019
•
4 minuters läsning
Foto: När allt ställdes på sin spets vågade Johanna satsa helhjärtat på sin dröm.
Vad krävs för att man ska våga ta steget från en fast anställning till eget företag?Här berättar coachen och mentorn Johanna Nilsson om sin vändpunkt och hur honlyckades starta sitt företag Pausera med hjälp av sju listor."En tisdagskväll i slutet av augusti 2016 satt jag i en grässluttning i solen. Min mentorcoach var i luren. Jag var så orolig. Efter många års längtan efter att starta eget hade jag äntligen ordnat FA-skattsedel. Men jag var fortfarande heltidsanställd med en stor rädsla för att misslyckas.
”Johanna”, sa hon. Hon kändes allvarsam. ”Om det nu mot all förmodan inte skulle bli så som du drömmer om. Tänk om det i stället skulle bli ännu bättre?”
LÄS OCKSÅ: SJUKGYMNASTEN SOM BLEV TECHUTVECKLARE
Tilliten i hennes röst fick mig att stanna upp. Tanken slog mig att kanske hade hon rätt. Kanske kunde det vara möjligt. Några dagar senare sa jag upp mig.
Att lämna arbetet på säkerhetshäktet för friheten som egenföretagare kändes som en lättnad. Några månader senare blev känslan plötsligt tyngre när Bolagsverket sa nej till det företagsnamn jag ansökt om. Jag blev så ledsen. Besviken. Och oron för ekonomin tyngde mig också alltmer.
Varje dag försökte jag planera och styra upp mina inkomster. I förväg. Inför morgondagen, nästa vecka, kommande månad och halvår. Hur många timmar det skulle bli. Hur många kronor timmarna skulle resultera i. Stressen grep tag i mig och ångesten tog över. Ju mer jag planerade, desto räddare blev jag för att inte lyckas. Företagandet kändes alltmer obekvämt. Osäkert.
Mitt i lördagsnatten i slutet av augusti 2017 svimmade jag på köksgolvet. Jag var på besök hos mina föräldrar och mamma hade cancer och mådde pyton. Den gnagande oron för hur det skulle gå för henne och den tärande stressen kring företagsekonomin blev för mycket för mig. Den natten fick jag en rejäl tankeställare.
Vördnad. Det hade jag känt så ofta på så många sätt det senaste året. Det blev också rubriken på en av de sju listorna som hjälpte mig tillbaka till ett mer balanserat liv och stabilt företagande. Att göra, Invänta och Projekt var rubrikerna på tre av listorna. Min Hit-list, Mina Mål och Inspiration var namnen på de andra.
Oktober 2018 närmar sig nu sitt slut. Höstfeelingen känns i luften. Fuck cancer. Men tack ändå för tankeställaren den där natten jag svimmade, som fick mig att prioritera om livet för att orka. Mamma blev frisk igen. Och jag lärde mig att bli mycket tydligare.
Tydligare med vad jag vill. Och inte vill. Vad jag gillar. Och inte alls gillar. Vad jag behöver. Och vad jag är allra bäst på att göra. Tydligheten har blivit min ledstjärna och den dagliga inkomstplaneringen har bytts ut till tydlighetsträning varje dag.
Och tack Bolagsverket. Tack. För att ni nekade mig mitt första förslag till företagsnamn. Vilken tur att jag fick möjligheten att formulera ett nytt. Ert nej fick mig att tänka på vad jag egentligen ville erbjuda mina kunder. Vilket namn som ännu bättre kunde spegla mig och mitt företagande. Jag hjälper ledare samla kraft till mer. Och göra nåt av den. Coachning, handledning och utbildning jobbar jag med. Företagsnamnet blev till slut Pausera. Jag är så ofantligt tacksam över det. Tack.
Det har nu blivit bättre än jag någonsin hade kunnat drömma om. Oväntade möjligheter kommer till mig. Företaget blomstrar. Pengarna rullar in. Min röst sprids alltmer. Jag jobbar på engelska och i internationella sammanhang.
Så sist men inte minst vill jag tacka dig Christina. Nu vet jag att det stämde, det där du sa med allvarlig ton i luren för drygt två år sedan. Och tanken slår mig. Tänk om framtiden skulle kunna bli ännu bättre än vad jag någonsin kunnat drömma om? Känslan som väcks får hela mig att le stort. Jag ser så ofantligt mycket fram emot det som väntar!"
ATT GÖRA. Specifikt avgränsade uppgifter. I prioritetsordning.
INVÄNTA. Namn på de jag väntar på svar ifrån.
PROJEKT. Områden jag jobbar och vill jobba med. Som innebär mer än en uppgift.
MIN HIT-LIST. Alla kunder och samarbetspartners. Befintliga och potentiella. I prioritetsordning.
MINA MÅL. Drömläget. Känslan. Formulerat i presens. ”Jag är en uppskattad unik föreläsare”.
INSPIRATION. De och det som ger energi. Ideér och förebilder. Även från helt andra branscher.
”Johanna”, sa hon. Hon kändes allvarsam. ”Om det nu mot all förmodan inte skulle bli så som du drömmer om. Tänk om det i stället skulle bli ännu bättre?”
LÄS OCKSÅ: SJUKGYMNASTEN SOM BLEV TECHUTVECKLARE
Tilliten i hennes röst fick mig att stanna upp. Tanken slog mig att kanske hade hon rätt. Kanske kunde det vara möjligt. Några dagar senare sa jag upp mig.
Att lämna arbetet på säkerhetshäktet för friheten som egenföretagare kändes som en lättnad. Några månader senare blev känslan plötsligt tyngre när Bolagsverket sa nej till det företagsnamn jag ansökt om. Jag blev så ledsen. Besviken. Och oron för ekonomin tyngde mig också alltmer.
Varje dag försökte jag planera och styra upp mina inkomster. I förväg. Inför morgondagen, nästa vecka, kommande månad och halvår. Hur många timmar det skulle bli. Hur många kronor timmarna skulle resultera i. Stressen grep tag i mig och ångesten tog över. Ju mer jag planerade, desto räddare blev jag för att inte lyckas. Företagandet kändes alltmer obekvämt. Osäkert.
Mitt i lördagsnatten i slutet av augusti 2017 svimmade jag på köksgolvet. Jag var på besök hos mina föräldrar och mamma hade cancer och mådde pyton. Den gnagande oron för hur det skulle gå för henne och den tärande stressen kring företagsekonomin blev för mycket för mig. Den natten fick jag en rejäl tankeställare.
Vördnad. Det hade jag känt så ofta på så många sätt det senaste året. Det blev också rubriken på en av de sju listorna som hjälpte mig tillbaka till ett mer balanserat liv och stabilt företagande. Att göra, Invänta och Projekt var rubrikerna på tre av listorna. Min Hit-list, Mina Mål och Inspiration var namnen på de andra.
Oktober 2018 närmar sig nu sitt slut. Höstfeelingen känns i luften. Fuck cancer. Men tack ändå för tankeställaren den där natten jag svimmade, som fick mig att prioritera om livet för att orka. Mamma blev frisk igen. Och jag lärde mig att bli mycket tydligare.
Tydligare med vad jag vill. Och inte vill. Vad jag gillar. Och inte alls gillar. Vad jag behöver. Och vad jag är allra bäst på att göra. Tydligheten har blivit min ledstjärna och den dagliga inkomstplaneringen har bytts ut till tydlighetsträning varje dag.
Och tack Bolagsverket. Tack. För att ni nekade mig mitt första förslag till företagsnamn. Vilken tur att jag fick möjligheten att formulera ett nytt. Ert nej fick mig att tänka på vad jag egentligen ville erbjuda mina kunder. Vilket namn som ännu bättre kunde spegla mig och mitt företagande. Jag hjälper ledare samla kraft till mer. Och göra nåt av den. Coachning, handledning och utbildning jobbar jag med. Företagsnamnet blev till slut Pausera. Jag är så ofantligt tacksam över det. Tack.
Det har nu blivit bättre än jag någonsin hade kunnat drömma om. Oväntade möjligheter kommer till mig. Företaget blomstrar. Pengarna rullar in. Min röst sprids alltmer. Jag jobbar på engelska och i internationella sammanhang.
Så sist men inte minst vill jag tacka dig Christina. Nu vet jag att det stämde, det där du sa med allvarlig ton i luren för drygt två år sedan. Och tanken slår mig. Tänk om framtiden skulle kunna bli ännu bättre än vad jag någonsin kunnat drömma om? Känslan som väcks får hela mig att le stort. Jag ser så ofantligt mycket fram emot det som väntar!"
Johannas 7 listor
VÖRDNAD. Ögonblick som berör mig. Av alla de slag.ATT GÖRA. Specifikt avgränsade uppgifter. I prioritetsordning.
INVÄNTA. Namn på de jag väntar på svar ifrån.
PROJEKT. Områden jag jobbar och vill jobba med. Som innebär mer än en uppgift.
MIN HIT-LIST. Alla kunder och samarbetspartners. Befintliga och potentiella. I prioritetsordning.
MINA MÅL. Drömläget. Känslan. Formulerat i presens. ”Jag är en uppskattad unik föreläsare”.
INSPIRATION. De och det som ger energi. Ideér och förebilder. Även från helt andra branscher.
