Som nybliven företagare är det lätt att gå på nitar.
– Misstaget med mitt val av revisor kostade mig väldigt mycket pengar, säger mediepersonligheten Anitha Schulman.BERÄTTAT FÖR CAROLINE ENGVALL

"Jag startade mitt första egna företag omkring år 2000. Det var ett företag som utförde medietjänster och jag hade dessutom starka ambitioner att starta en juice- och smoothiebar. Jag var lite tidig på den pucken. Det hade nog inte funkat just då – men kanske femton år senare.

Innan jag startade företag hade jag varit projektanställd inom teve och sedan arbetslös i tre månader när en starta-eget-kurs kom upp som ett alternativ hos Arbetsförmedlingen. Jag gick den och tyckte att det verkade vara en bra grej att kunna fakturera för ströjobb.

Det var ju helt klart svårare för oss som inte hade eget bolag att få TV-jobb förr i tiden. Nu finns ju till exempel Frilans Finans och andra bolag som gör det lättare för projektanställningar och ströjobb.

Under ganska många år hade jag både A- och F-skattsedel innan jag helt vågade stå på egna ben runt 2011. Att bli helt egen kändes allt för riskfyllt 2005, men det var ett perfekt komplement till en fast anställning.

Mitt största företagarmisstag inträffade 2001, efter dålig research. Det kostade mig väldigt mycket pengar, utan att jag fattade det först.

Det började med att jag fick ett mejl, som man oftast får när man registrerar bolag, och blev uppvaktad av en redovisningsbyrå. Vi tog ett möte och allt kändes bra.

Som 23-åring kanske man inte reflekterar supermycket över ekonomin – men det misstaget ledde till att jag anlitat en bisarrt dyr byrå för ett bolag som omsatte ungefär 100 000 kronor på ett år.

Det tog två år innan jag upptäckte att min revisor ljög om hur ofta han skulle ha kvitton och vilka ”risker” jag tog om jag inte redovisade min lilla egna firma.

Till slut frågade jag en kompis som hade en annan revisor om det kunde stämma att ha löpande redovisningskostnader på ungefär 4 000 kronor i månaden när man omsatte cirka 100 000 kronor per år. Jag kontaktade Skatteverket och fick det svart på vitt också från dem – det var inte rimligt.

Självklart ska man ha kontinuerlig bokföring, men för ett litet bolag ska kostnaderna för redovisning inte ta halva omsättningen. Men i och med att jag både hade anställning och frilansade gick de fakturorna in i ”stora räkningshögen”. När jag började kolla upp firman jag anlitat insåg jag mitt misstag och sa upp revisorn.

När jag sa upp vårt samarbete hotade han mig och sa att det skulle vara firmans undergång, men jag tror inte att han mådde så bra. Nästa revisor tog jag på rekommendation från pålitliga vänner och kollegor och idag kan jag skratta åt allt som hände. Jag har jobbat med samma person sedan 2007.

Min största lärdom från det här misstaget är att alltid ha kontroll på pengar och budgetera. Nu har jag koll på mina utgifter och intäkter, men om man som jag inte har pluggat Handels och inte har stenkoll på hur man får bolag att växa måste man ju prova sig fram.

Ha inga stora omkostnader, som bil eller liknande, kopplade till företaget. Det lönar sig sällan. Det kan också vara klokt att ta råd från pålitliga människor och sprida riskerna. Ha flera inkomstben. Det är ett modernt företagande.”

Fotnot: Redovisningskonsulten och revisorn ska inte vara samma person som det varit i detta exempel.

Mediaprofil med stil

Namn: Anitha Schulman.

Ålder: 39 år.

Bor: Stockholm.

Karriär: Entreprenör med ett förflutet inom TV-produktion. Jobbar som influencer, har skrivit ett par böcker, gör podden Lillelördag med Ann Söderlund. Dessutom har hon designat en egen porslinserie.

Läs mer: blogg.anithaschulman.se, anithaschulman.se