De tio vanligaste myterna om småföretagande
2 december,
2015
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
4 minuters läsning
En läsare hörde av sig och bad mig punktera myterna om småföretagande. För myter är det många av och vi får dem regelbundet nedkörda i halsen.
Därför har jag gjort en lista med de tio vanligaste. I vissa fall handlar det om utstuderade lögner för att utnyttja småföretagare, i de flesta fall om ett partiellt förståndshandikapp som följer av anställning.
1: Flertalet tror att man som företagare med automatik har pengar, precis som om det följer en bankomat med registreringsbeviset. Kommentar överflödig.
2: Flertalet förstår inte att småföretagande är 100 procent ackord. Får du inte in stålar så kan du inte heller ta ut någon lön.
3: Flertalet fattar inte vad vinst är. Försörjer du dig på eget företag så måste det gå med vinst, annars slutar det med konkurs. Orsakerna är två. Dels måste bolaget ha ett aktiekapital, vilket är en lagstadgad säkerhetsmarginal. När halva aktiekapitalet är förbrukat inträder konkursplikt. I praktiken är aktiekapitalet ofta inventarier som minskar i värde i takt med avskrivningarna. För att upprätthålla kapitalet så måste du redovisa vinst, betala bolagsskatt och återföra återstoden till bolaget. Dels måste du ha en buffert större än aktiekapitalet för att klara tillfälliga nedgångar och kundförluster. Det går bara att göra genom vinst. Hur mycket vinst som krävs varierar mellan olika verksamheter, men det kan handla om 5-10 procent av omsättningen.
4: Flertalet utgår från att småföretagare lever i samma värld som anställda. I deras värld går det till så här om man får en idé: Först presenterar man den för chefen. Blir den accepterad så avsätts resurser. Principen är pengar först, arbete sedan. I min värld måste jag först utveckla en ny tjänst, sedan hitta kunder och utföra tjänsten. Först när jobbet är klart kan jag fakturera och 30 dagar senare finns pengarna förhoppningsvis på kontot. Min ledtid från första kundkontakt till pengar på banken varierar mellan två månader och två år. Principen är arbete först, pengar sedan.
5: Flertalet tror att butiker säljer varor på kommission, dvs att leverantören äger varorna och att handlaren sedan snor åt sig en marginal. Så fungerar det bara för de stora kedjorna som kan ha 180 dagars kredit och mer. Många små butiker tvingas betala varorna i förskott.
6: Flertalet förstår inte vad riskkapital är. För en småföretagare är det pengarna som krävs för att hålla sig flytande under tiden från första kundkontakt till pengar på kontot, alternativt från att man löser ut varorna tills att de blir sålda. Det existerar inget riskkapital för småföretag. Det som finns är privata besparingar, att man avstår lön och en man eller hustru med välavlönad anställning. Att låna i bank är svindyrt, småföretagare betalar 2-3 gånger högre ränta än vad privatpersoner betalar för att finansiera semesterresor. Dessutom krävs ofta tredubbla säkerheter: Privat borgen, inteckning i villan och företagsinteckning. Anledningen är att företagskrediter är det mest riskfyllda bankerna sysslar med, vilket indikerar risknivån för småföretagande.
7: Flertalet utgår från att småföretagare har lägre kostnader än stora organisationer. I Sverige gäller samma skatter och avgifter, lagar och regler, för stora och små, privata och offentliga. Fördelen med att vara stor är att kostnaderna fördelas på fler medarbetare och en större omsättning. Det är en av skalfördelarna som är stora organisationers hela existensberättigande. Småföretagaren kan bara möta det genom att jobba mer och smartare till lägre lön än anställda i samma yrke.
8: Flertalet utgår från att småföretagare omfattas av det gemensamma trygghetssystemet. Vi betalar full avgift, men längre sträcker det sig inte. Om jag blir sjuk, får jag ingen ersättning från försäkringskassan de första 14 dagarna. Samtidigt fortsätter företaget att dra kostnader. I mitt fall innebär de första 14 dagarna full kostnad och därefter är 30 procent kvar. I ett litet aktiebolag med 50 000 kr i aktiekapital betyder det att bolaget är konkurspliktigt på mindre än en månad. Det finns försäkringar att köpa men karenstiden är 30 dagar. I praktiken kan småföretagare inte sjukskriva sig. På liknande sätt fungerar A-kassan.
9: Flertalet tror att småföretagare kan smita undan ansvar genom att försätta bolaget i konkurs. En enskild firma kan inte gå i konkurs, eftersom det inte är ett företag utan ett tillstånd att som privatperson bedriva näringsverksamhet. Inte heller aktiebolag erbjuder något skydd, beroende på personlig borgen och liknande samt det utvidgade företrädaransvar som följer av att samma person är ledning, ägare och styrelse. Skrämmande många konkursade småföretagare blir fångar hos inkassobolag som håller dem på existensminimum till livets slut. Enda sättet att få ett värdigt liv efter konkurs är att jobba svart.
10: Flertalet tror, särskilt politikerna och deras tjänstemän, att småföretagare längtar in i den stora organisationens värme. Därför ordnar de allehanda aktiviteter för att vi ska bli del av olika nätverk. Forskning visar att de allra flesta blir företagare för att slippa den stora organisationens rika inre liv. Vi vill sköta oss själva och den ende som vi kan tänka oss att kröka rygg för är kunden. Därför ger vi upp så mycket som anställda tar för givet.
Därför har jag gjort en lista med de tio vanligaste. I vissa fall handlar det om utstuderade lögner för att utnyttja småföretagare, i de flesta fall om ett partiellt förståndshandikapp som följer av anställning.
1: Flertalet tror att man som företagare med automatik har pengar, precis som om det följer en bankomat med registreringsbeviset. Kommentar överflödig.
2: Flertalet förstår inte att småföretagande är 100 procent ackord. Får du inte in stålar så kan du inte heller ta ut någon lön.
3: Flertalet fattar inte vad vinst är. Försörjer du dig på eget företag så måste det gå med vinst, annars slutar det med konkurs. Orsakerna är två. Dels måste bolaget ha ett aktiekapital, vilket är en lagstadgad säkerhetsmarginal. När halva aktiekapitalet är förbrukat inträder konkursplikt. I praktiken är aktiekapitalet ofta inventarier som minskar i värde i takt med avskrivningarna. För att upprätthålla kapitalet så måste du redovisa vinst, betala bolagsskatt och återföra återstoden till bolaget. Dels måste du ha en buffert större än aktiekapitalet för att klara tillfälliga nedgångar och kundförluster. Det går bara att göra genom vinst. Hur mycket vinst som krävs varierar mellan olika verksamheter, men det kan handla om 5-10 procent av omsättningen.
4: Flertalet utgår från att småföretagare lever i samma värld som anställda. I deras värld går det till så här om man får en idé: Först presenterar man den för chefen. Blir den accepterad så avsätts resurser. Principen är pengar först, arbete sedan. I min värld måste jag först utveckla en ny tjänst, sedan hitta kunder och utföra tjänsten. Först när jobbet är klart kan jag fakturera och 30 dagar senare finns pengarna förhoppningsvis på kontot. Min ledtid från första kundkontakt till pengar på banken varierar mellan två månader och två år. Principen är arbete först, pengar sedan.
5: Flertalet tror att butiker säljer varor på kommission, dvs att leverantören äger varorna och att handlaren sedan snor åt sig en marginal. Så fungerar det bara för de stora kedjorna som kan ha 180 dagars kredit och mer. Många små butiker tvingas betala varorna i förskott.
6: Flertalet förstår inte vad riskkapital är. För en småföretagare är det pengarna som krävs för att hålla sig flytande under tiden från första kundkontakt till pengar på kontot, alternativt från att man löser ut varorna tills att de blir sålda. Det existerar inget riskkapital för småföretag. Det som finns är privata besparingar, att man avstår lön och en man eller hustru med välavlönad anställning. Att låna i bank är svindyrt, småföretagare betalar 2-3 gånger högre ränta än vad privatpersoner betalar för att finansiera semesterresor. Dessutom krävs ofta tredubbla säkerheter: Privat borgen, inteckning i villan och företagsinteckning. Anledningen är att företagskrediter är det mest riskfyllda bankerna sysslar med, vilket indikerar risknivån för småföretagande.
7: Flertalet utgår från att småföretagare har lägre kostnader än stora organisationer. I Sverige gäller samma skatter och avgifter, lagar och regler, för stora och små, privata och offentliga. Fördelen med att vara stor är att kostnaderna fördelas på fler medarbetare och en större omsättning. Det är en av skalfördelarna som är stora organisationers hela existensberättigande. Småföretagaren kan bara möta det genom att jobba mer och smartare till lägre lön än anställda i samma yrke.
8: Flertalet utgår från att småföretagare omfattas av det gemensamma trygghetssystemet. Vi betalar full avgift, men längre sträcker det sig inte. Om jag blir sjuk, får jag ingen ersättning från försäkringskassan de första 14 dagarna. Samtidigt fortsätter företaget att dra kostnader. I mitt fall innebär de första 14 dagarna full kostnad och därefter är 30 procent kvar. I ett litet aktiebolag med 50 000 kr i aktiekapital betyder det att bolaget är konkurspliktigt på mindre än en månad. Det finns försäkringar att köpa men karenstiden är 30 dagar. I praktiken kan småföretagare inte sjukskriva sig. På liknande sätt fungerar A-kassan.
9: Flertalet tror att småföretagare kan smita undan ansvar genom att försätta bolaget i konkurs. En enskild firma kan inte gå i konkurs, eftersom det inte är ett företag utan ett tillstånd att som privatperson bedriva näringsverksamhet. Inte heller aktiebolag erbjuder något skydd, beroende på personlig borgen och liknande samt det utvidgade företrädaransvar som följer av att samma person är ledning, ägare och styrelse. Skrämmande många konkursade småföretagare blir fångar hos inkassobolag som håller dem på existensminimum till livets slut. Enda sättet att få ett värdigt liv efter konkurs är att jobba svart.
10: Flertalet tror, särskilt politikerna och deras tjänstemän, att småföretagare längtar in i den stora organisationens värme. Därför ordnar de allehanda aktiviteter för att vi ska bli del av olika nätverk. Forskning visar att de allra flesta blir företagare för att slippa den stora organisationens rika inre liv. Vi vill sköta oss själva och den ende som vi kan tänka oss att kröka rygg för är kunden. Därför ger vi upp så mycket som anställda tar för givet.
