Driva Egets "David" ryter till mot Naturvårdsverket
Yasemin Bayramoglu
28 januari,
2016
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
2 minuters läsning
Foto: Linda Sjölund Foto: Ossoami
Är Naturvårdsverket för mesigt för att ta upp kampen med stora klädtillverkare? 2015 års David mot Goliat-vinnare, företaget Ossoami, ifrågasätter verkets ambitioner att minska textilavfallet.
Nyligen fick Naturvårdsverket gott om mediautrymme då man pratade om sitt uppdrag att minska mängden textilier på sopberget. Verket hade undersökt textilavfallet och kommit fram till att hälften av det skulle kunna återbrukas i stället för att brännas upp. Så långt bra. Men inte tillräckligt bra, enligt Linda Sjölund på Ossoami.
Hon bräckte konkurrenternas kvalitet med världsrekord
Lindas affärsidé är att tillverka barnjeans som är så stryktåliga att de inte går sönder i första taget, utan kan återanvändas av barn efter barn. Med andra ord: de är så bra att de inte ska behöva hamna på sopberget. Åtminstone inte på väldigt länge. Det var just det som gjorde att hon i höstas plockade hem Driva Egets prestigefulla David mot Goliat-pris.
Nu menar hon att Naturvårdsverket hade kunnat tänka i samma banor – varför acceptera att hälften av alla textilier blir sopor? I en skrivelse till verket skriver hon:
"Naturvårdsverket liksom andra aktörer – till exempel det nätverk med representanter för klädproducenter och klädhandeln som samarbetar med verket – tycks emellertid helt försumma denna väg för att radikalt minska textilavfallet, kanske därför att den står i strid med starka ekonomiska intressen.
Bara barnjeansens miljöbelastning är:
Nyligen fick Naturvårdsverket gott om mediautrymme då man pratade om sitt uppdrag att minska mängden textilier på sopberget. Verket hade undersökt textilavfallet och kommit fram till att hälften av det skulle kunna återbrukas i stället för att brännas upp. Så långt bra. Men inte tillräckligt bra, enligt Linda Sjölund på Ossoami.
Hon bräckte konkurrenternas kvalitet med världsrekord
Lindas affärsidé är att tillverka barnjeans som är så stryktåliga att de inte går sönder i första taget, utan kan återanvändas av barn efter barn. Med andra ord: de är så bra att de inte ska behöva hamna på sopberget. Åtminstone inte på väldigt länge. Det var just det som gjorde att hon i höstas plockade hem Driva Egets prestigefulla David mot Goliat-pris.
Nu menar hon att Naturvårdsverket hade kunnat tänka i samma banor – varför acceptera att hälften av alla textilier blir sopor? I en skrivelse till verket skriver hon:
"Naturvårdsverket liksom andra aktörer – till exempel det nätverk med representanter för klädproducenter och klädhandeln som samarbetar med verket – tycks emellertid helt försumma denna väg för att radikalt minska textilavfallet, kanske därför att den står i strid med starka ekonomiska intressen.
Vi ser tre problem, som Naturvårdsverket borde uppmärksamma:
- De flesta stora klädföretagen prioriterar hög omsättning så till den grad, att man i praktiken i stort sett enbart tar fram produkter som leder till ”slit och släng”.
- Varken konsumenter eller konsumentupplysare är medvetna om de enorma skillnader som finns i verklig fysisk hållbarhet i textila material, vilket är resultatet av produktutvecklingen inom textilfiberindustrin.
- Eftersom de stora klädföretagen inte använder verkligt hållbara material driver man en marknadsföring, som i praktiken förhindrar faktisk konsumentupplysning."
Bara barnjeansens miljöbelastning är:
- Vatten: 25 miljoner kubikmeter vatten
- Växthusgas: 50 miljoner kg CO2
- Kemikalier: 5 miljoner kg
- Odlingsyta: 45 miljoner kvadratmeter
