Hjälp, min kollega super!
Yasemin Bayramoglu
15 januari,
2019
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
5 minuters läsning
Foto: Missbruk kan vara känsligt ... ILLUSTRATION GÖRAN UGGLA
Hur hjälper jag som arbetsgivare en viktig kollega, när de andra på kontoret inte låter henne jobba i fred, undrar Annika. Driva Egets psykolog Madeleine Gauffin Rahme svarar på månadens fråga.LÄSARFRÅGAN:
Vad gör man om man upptäcker att ens kompanjon har alkoholproblem och faktiskt inte klarar sitt jobb hundraprocentigt längre? Vi har drivit ett företag i resebranschen ihop i närmare tjugo år nu. Precis som i alla förhållanden så går det ju lite upp och ner. Men sett över tid tycker jag att vi har jobbat bra ihop. Och vi har blivit självklara delar av varandras familjer.
Men sedan ett par år tillbaka fungerar det inte lika bra längre. Min kompanjon har alltid varit glad i att ta några glas när tillfällen bjudits. Inget konstigt i det. Men nu har jag en känsla av att det blir mer än så på hemmafronten. Jag tycker att han ser trött och sliten ut på ett sätt som jag inte riktigt känner igen. Och jag märker att han missar saker ibland. Det blir samtal från kunder som står på flygplatsen och plötsligt får veta att den där extraväskan inte bokats och så vidare.
Jag har inte märkt av att han dricker under dagtid, utan det är snarare att han nog faktiskt är bakis när han är på jobbet.
Självklart kan alla göra misstag ibland, det gör jag också. Men jag börjar märka på våra stamkunder att de hellre frågar efter mig än pratar med min kollega. De känner också att något inte riktigt stämmer jämt.
Och de gånger jag dristat mig till att påpeka att något i hans bokningar blivit fel har det alltid slutat med att han blir sur och snäser, samtidigt som han skyller ifrån sig. Det här gör att jag drar mig för att ta upp detta väldigt jobbiga ämne nästa gång.
Jag vet inte hur jag ska hantera det här. Det är ju bara vi på kontoret. Jag har ingen HR-avdelning att vända mig till, ingen chef att lämna över ärendet till. Och jag vill självklart inte såra min vän. Samtidigt som jag inte heller vill se verksamheten lida när han inte fungerar lika klockrent som vanligt.
Vad gör jag?
/AnnikaPSYKOLOGEN SVARAR:Tack för din fråga som jag tror en hel del kan känna igen sig i.
Vad gör man när en kollega eller, som i ditt fall, både kollega och samarbetspartner har problem som går ut över jobbet? Det är alltid känsligt och svårt att ta upp, men ändå en situation som inte går att ducka för.
Vi drar oss ofta så oändligt mycket för de där obehagliga och svåra samtalen. När vi väl tar oss samman och genomför dem kan vi efteråt ångra att vi gick så länge och drog ut på det svåra. Rädslan hindrar oss från att göra det vi ibland verkligen skulle behöva. Vi målar ofta upp skräckscenarion som skrämmer oss. Då låter vi bli att ta itu med saker vi egentligen behöver göra för att växa som människor.
Då passar det bra att ta en lagom stor risk – lagom så att rädslan inte tar över utan att modet och viljan är kvar som stöttepelare. Vad risken är för just dig beror på varje situation och på hur mycket mod du vågar/kan uppbåda.
Vad skulle i ditt fall en lagom stor risk vara?
Skulle det kunna vara ett samtal som du förbereder dig väl för?
Tänk igenom vad du önskar att resultatet av ditt samtal med kollegan ska bli. Vad vill du uppnå? Det kan vara bra att du har detta klart för dig.
Säg till din kollega att du vill att ni ska pratas vid och fråga när det skulle passa. Det bör förstås vara en tid när det är stängt för kunder och ni kan vara ostörda så länge det behövs. När ni ses kan du börja med att säga att du är mycket bekymrad och oroad för hur han har det. Att du märker att han dricker, är bakfull på jobbet och att du menar att detta går ut över företaget. Det är bra om du har en del konkreta exempel på detta. Beskriv hur kunder reagerat och att du noterat att de hellre vill ha kontakt med dig.
Det är ingen idé att försöka linda in det du vill ha sagt. Det drar bara ut på problemet. Det är säkert också viktigt att du, från början, är tydlig med att du inte tänker släppa detta förrän ett lösning har utkristalliserats. Att vänta och se, hoppas på det bästa och ”det löser sig nog” och andra liknande reaktioner och förslag som din kollega möjligen kommer med, bör du inte acceptera. Det krävs en uttalad vilja och oftast en plan för att sluta med ett alkoholberoende.
Håll ett tydligt och parallellt fokus där dina egna reaktioner är medvetna för dig. Att ta itu med en annan persons beroendeproblematik kan lätt, om man inte är uppmärksam, tippa över i ett medberoende.
Utifrån hur du beskriver kollegans reaktion hittills kanske han reagerar på ett liknande sätt, alltså med ilska och förnekande, vid ett samtal. Då får du försöka hålla dig själv lugn och saklig och stå fast vid det du vill ha sagt. Det kan vara utmanande, men gör ditt bästa för att förmedla det du vill ha sagt.
Jag förmodar att den viktiga delen i det du har att säga är hur ni ska gå vidare. Ta upp detta som den centrala punkten. Hur ska kollegan få hjälp? Var finns hjälp? Vilka stödpersoner kring honom kan bidra med närvaro?
Ta reda på i förväg var det finns stöd för personer med alkoholberoende nära där din kollega bor. Fråga honom hur du eventuellt kan bistå honom framöver och boka en tid redan vid detta första samtal för uppföljning och en check på läget.
Skulle det visa sig helt omöjligt att prata med kollegan kan du ringa facket (om du är medlem) om råd. Möjligen kan du även tala med hans fru/sambo om situationen och kanske be henne vara med på ett möte.
Hur du än gör är det bra att ta tag i situationen som du inte alls trivs med. Självrespekt är viktig att upprätthålla. Den gör att vi inte accepterar och går med på saker som vi känner inte är bra för oss. En sådan skulle vara att inte alls ta itu med din kollegas problematik.
All lycka till på vägen!
Vad gör man om man upptäcker att ens kompanjon har alkoholproblem och faktiskt inte klarar sitt jobb hundraprocentigt längre? Vi har drivit ett företag i resebranschen ihop i närmare tjugo år nu. Precis som i alla förhållanden så går det ju lite upp och ner. Men sett över tid tycker jag att vi har jobbat bra ihop. Och vi har blivit självklara delar av varandras familjer.
Men sedan ett par år tillbaka fungerar det inte lika bra längre. Min kompanjon har alltid varit glad i att ta några glas när tillfällen bjudits. Inget konstigt i det. Men nu har jag en känsla av att det blir mer än så på hemmafronten. Jag tycker att han ser trött och sliten ut på ett sätt som jag inte riktigt känner igen. Och jag märker att han missar saker ibland. Det blir samtal från kunder som står på flygplatsen och plötsligt får veta att den där extraväskan inte bokats och så vidare.
Jag har inte märkt av att han dricker under dagtid, utan det är snarare att han nog faktiskt är bakis när han är på jobbet.
Självklart kan alla göra misstag ibland, det gör jag också. Men jag börjar märka på våra stamkunder att de hellre frågar efter mig än pratar med min kollega. De känner också att något inte riktigt stämmer jämt.
Och de gånger jag dristat mig till att påpeka att något i hans bokningar blivit fel har det alltid slutat med att han blir sur och snäser, samtidigt som han skyller ifrån sig. Det här gör att jag drar mig för att ta upp detta väldigt jobbiga ämne nästa gång.
Jag vet inte hur jag ska hantera det här. Det är ju bara vi på kontoret. Jag har ingen HR-avdelning att vända mig till, ingen chef att lämna över ärendet till. Och jag vill självklart inte såra min vän. Samtidigt som jag inte heller vill se verksamheten lida när han inte fungerar lika klockrent som vanligt.
Vad gör jag?
/AnnikaPSYKOLOGEN SVARAR:Tack för din fråga som jag tror en hel del kan känna igen sig i.
Vad gör man när en kollega eller, som i ditt fall, både kollega och samarbetspartner har problem som går ut över jobbet? Det är alltid känsligt och svårt att ta upp, men ändå en situation som inte går att ducka för.
Vi drar oss ofta så oändligt mycket för de där obehagliga och svåra samtalen. När vi väl tar oss samman och genomför dem kan vi efteråt ångra att vi gick så länge och drog ut på det svåra. Rädslan hindrar oss från att göra det vi ibland verkligen skulle behöva. Vi målar ofta upp skräckscenarion som skrämmer oss. Då låter vi bli att ta itu med saker vi egentligen behöver göra för att växa som människor.
Då passar det bra att ta en lagom stor risk – lagom så att rädslan inte tar över utan att modet och viljan är kvar som stöttepelare. Vad risken är för just dig beror på varje situation och på hur mycket mod du vågar/kan uppbåda.
Vad skulle i ditt fall en lagom stor risk vara?
Skulle det kunna vara ett samtal som du förbereder dig väl för?
Tänk igenom vad du önskar att resultatet av ditt samtal med kollegan ska bli. Vad vill du uppnå? Det kan vara bra att du har detta klart för dig.
Säg till din kollega att du vill att ni ska pratas vid och fråga när det skulle passa. Det bör förstås vara en tid när det är stängt för kunder och ni kan vara ostörda så länge det behövs. När ni ses kan du börja med att säga att du är mycket bekymrad och oroad för hur han har det. Att du märker att han dricker, är bakfull på jobbet och att du menar att detta går ut över företaget. Det är bra om du har en del konkreta exempel på detta. Beskriv hur kunder reagerat och att du noterat att de hellre vill ha kontakt med dig.
Det är ingen idé att försöka linda in det du vill ha sagt. Det drar bara ut på problemet. Det är säkert också viktigt att du, från början, är tydlig med att du inte tänker släppa detta förrän ett lösning har utkristalliserats. Att vänta och se, hoppas på det bästa och ”det löser sig nog” och andra liknande reaktioner och förslag som din kollega möjligen kommer med, bör du inte acceptera. Det krävs en uttalad vilja och oftast en plan för att sluta med ett alkoholberoende.
Håll ett tydligt och parallellt fokus där dina egna reaktioner är medvetna för dig. Att ta itu med en annan persons beroendeproblematik kan lätt, om man inte är uppmärksam, tippa över i ett medberoende.
Utifrån hur du beskriver kollegans reaktion hittills kanske han reagerar på ett liknande sätt, alltså med ilska och förnekande, vid ett samtal. Då får du försöka hålla dig själv lugn och saklig och stå fast vid det du vill ha sagt. Det kan vara utmanande, men gör ditt bästa för att förmedla det du vill ha sagt.
Jag förmodar att den viktiga delen i det du har att säga är hur ni ska gå vidare. Ta upp detta som den centrala punkten. Hur ska kollegan få hjälp? Var finns hjälp? Vilka stödpersoner kring honom kan bidra med närvaro?
Ta reda på i förväg var det finns stöd för personer med alkoholberoende nära där din kollega bor. Fråga honom hur du eventuellt kan bistå honom framöver och boka en tid redan vid detta första samtal för uppföljning och en check på läget.
Skulle det visa sig helt omöjligt att prata med kollegan kan du ringa facket (om du är medlem) om råd. Möjligen kan du även tala med hans fru/sambo om situationen och kanske be henne vara med på ett möte.
Hur du än gör är det bra att ta tag i situationen som du inte alls trivs med. Självrespekt är viktig att upprätthålla. Den gör att vi inte accepterar och går med på saker som vi känner inte är bra för oss. En sådan skulle vara att inte alls ta itu med din kollegas problematik.
All lycka till på vägen!
