Inspiration
Så har familjeföretaget överlevt i 142 år
22 november,
2016
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
4 minuters läsning
Foto: Claes Warpes familjeföretag startade 1874, för 142 år sedan, och är – såvitt hans familj vet - Sveriges äldsta familjeföretag inom sin bransch. FOTO ANNA ALVERHAG
Hur är det att ta över ett familjeföretag som har vårdats i generationer? Claes Warpe är fjärde generationens köpman i rakt nedstigande led från sin farfars far – och nu expanderar företaget mer än någonsin.
Det var en gång en man som hette Claes E Johanson, en vandrande knalle i Västergötland som först fick råd med en kärra att dra för hand, sedan häst och vagn och så småningom en butik för tyger. Hans son tog sedan över. Och dennes son efter honom.
Nu har Claes Warpe, 47, tagit över släktens klädbutikskedja Fanny som fjärde generationens ägare i rakt nedstigande led. Men det var långt ifrån självklart.
Uppvuxen som enda sonen med tre systrar, där inget av syskonen var involverat eller intresserat av familjeföretaget, ville han hellre äventyra och se världen.
– När pappa pratade om företaget hemma kände jag ingen stor längtan att ta över. Jag ville göra annat, säger Claes.
Han utbildade sig i stället till högskoleekonom, reste lite, tog ströjobb utomlands och blev dykinstruktör.
Under några år drev han eget dykcenter i Sverige medan föräldrarna tog hand om klädbutikerna som då fanns i Sundsvall, Bollnäs, Härnösand, Söderhamn och Hudiksvall.
– De försökte inte styra in mig i företaget och jag hade inga planer alls på att ta över. Jag antar att mamma och pappa funderade över vem som skulle driva företaget efter dem, men de tänkte nog att det skulle lösa sig med tiden, säger Claes.
För den äldre generationen var släktföretaget dock allt. Pappa Gunnar kom in i företaget när han bara var 23 år, efter att hans far Linus dog. De och en stor del av släkten bodde också i lägenheter ovanpå de ”affärshus” som de då ägde i Bollnäs, staden där Claes är född och där allt egentligen började på allvar på 1800-talet.
Claes farfars far var i mitten på 1800-talet ung tonåring och vandrande knalle i knallebygd med bas i Marbäcks socken i Västergötland, där han sålde varor.
– Legenden säger att han, som också hette Claes, som ung gick till fots upp till Bollnäs och började handla med varor på marknader i trakten. Han rotade sig och började sedan sälja textilvaror från en lokal i Bollnäs.
Innan Claes farfars bror skulle ta över verksamheten blev han ihjälslagen i ett slagsmål. I stället blev det farfar Linus som tog över. Han tog sedermera namnet Warpe (efter sjön Varpen i Bollnäs, där han lät bygga sitt sommarhus).
Claes visar ett fotografi från 1950-talet där släkten poserar glatt utomhus på Claes den äldres 100-årskalas. Han och frun ler och ser uppklädda och pigga ut. Men det skulle snart ändras.
– Men bara några dagar senare dog frun och ytterligare fem dagar senare ramlade Claes och bröt lårbenshalsen och dog, så båda var borta drygt en vecka efter festen och fotot.
Några få år senare dog även farfar Linus alltför ung. Claes pappa kallades hem från Uppsala och fick avbryta sina studier för att gå in i företaget.
Tack vare pappa Gunnar och hans bror Göran expanderade företaget till nya städer, och på 1970-talet öppnade de Qvinny-butiker, föregångare till nuvarande MQ-kedjan som på 1980-talet bytte profil till Fanny.
– När min farbror dog 1994 köptes hans fru ut av min far Gunnar, som var ensam ägare tills jag köpte den av mina föräldrar och blev ensam ägare 2002. Det kändes spännande och roligt. Beslutet hade mognat fram över tid och jag hade hunnit göra annat. Jag var en bit över 30 då och det var nog bara bra.
Plötsligt var beslutet att ta över var enkelt.
– Jag var det enda egentliga alternativet inom familjen. Jag blev dock aldrig tvingad, utan jag tyckte att det var spännande att ta över. Givetvis funderade jag en del eftersom det inte var helt okomplicerat ekonomiskt av rättviseskäl gentemot övriga syskon och det krävde mycket planering av alla.
Under 142 år har verksamheten haft olika namn, bland annat modehuset Claes, och lite olika inriktningar men man har alltid handlat med kläder. Nu ingår tio klädbutiker i mellersta och norra Sverige. En av de största utmaningarna var när företaget i finanskrisens spår helt fick rekonstruera, nybilda och minska ner verksamheten.
– Nu är vi dock mycket lönsamma och starkare och med fler butiker än någonsin. Många andra inom handel har jättetuffa år, men vi satsar ännu mer på personlig service i tider när många klädbutiker drar ner på personal och nästan har självbetjäning.
Sambon Sofie har hittills varit involverad i företagets försäljning, skyltning och som modell i annonser, men är numera butikschef för butiken i Bollnäs.
Claes två söner är bara åtta respektive tre år, vilket gör att det kommer att dröja innan de diskuterar företagets framtid och femte generationens klädhandlarbana med dem.
– Men jag vill heller inte leda dem, utan de ska få söka egna vägar i yrkeslivet. Jag skulle ju lägga ett enormt ansvar på dem och det tycker jag inte är rättvist. Deras egna intressen är så oerhört mycket viktigare än någon tradition som ska föras vidare.
Trots att Claes är ensam ägare och bestämmer helt själv över verksamheten är företaget väldigt familjärt.
– Jag och mina två närmaste anställda pratar hela tiden om det som ”familjeföretaget” och de flesta medarbetare är nog lite stolta att arbeta inom det här gamla släktföretaget. Vi pratar ofta om ”Fanny-andan”.
Det var en gång en man som hette Claes E Johanson, en vandrande knalle i Västergötland som först fick råd med en kärra att dra för hand, sedan häst och vagn och så småningom en butik för tyger. Hans son tog sedan över. Och dennes son efter honom.
Nu har Claes Warpe, 47, tagit över släktens klädbutikskedja Fanny som fjärde generationens ägare i rakt nedstigande led. Men det var långt ifrån självklart.
Uppvuxen som enda sonen med tre systrar, där inget av syskonen var involverat eller intresserat av familjeföretaget, ville han hellre äventyra och se världen.
– När pappa pratade om företaget hemma kände jag ingen stor längtan att ta över. Jag ville göra annat, säger Claes.
Han utbildade sig i stället till högskoleekonom, reste lite, tog ströjobb utomlands och blev dykinstruktör.
Under några år drev han eget dykcenter i Sverige medan föräldrarna tog hand om klädbutikerna som då fanns i Sundsvall, Bollnäs, Härnösand, Söderhamn och Hudiksvall.
– De försökte inte styra in mig i företaget och jag hade inga planer alls på att ta över. Jag antar att mamma och pappa funderade över vem som skulle driva företaget efter dem, men de tänkte nog att det skulle lösa sig med tiden, säger Claes.
För den äldre generationen var släktföretaget dock allt. Pappa Gunnar kom in i företaget när han bara var 23 år, efter att hans far Linus dog. De och en stor del av släkten bodde också i lägenheter ovanpå de ”affärshus” som de då ägde i Bollnäs, staden där Claes är född och där allt egentligen började på allvar på 1800-talet.
Claes farfars far var i mitten på 1800-talet ung tonåring och vandrande knalle i knallebygd med bas i Marbäcks socken i Västergötland, där han sålde varor.
– Legenden säger att han, som också hette Claes, som ung gick till fots upp till Bollnäs och började handla med varor på marknader i trakten. Han rotade sig och började sedan sälja textilvaror från en lokal i Bollnäs.
Innan Claes farfars bror skulle ta över verksamheten blev han ihjälslagen i ett slagsmål. I stället blev det farfar Linus som tog över. Han tog sedermera namnet Warpe (efter sjön Varpen i Bollnäs, där han lät bygga sitt sommarhus).
Claes visar ett fotografi från 1950-talet där släkten poserar glatt utomhus på Claes den äldres 100-årskalas. Han och frun ler och ser uppklädda och pigga ut. Men det skulle snart ändras.
– Men bara några dagar senare dog frun och ytterligare fem dagar senare ramlade Claes och bröt lårbenshalsen och dog, så båda var borta drygt en vecka efter festen och fotot.
Några få år senare dog även farfar Linus alltför ung. Claes pappa kallades hem från Uppsala och fick avbryta sina studier för att gå in i företaget.
Tack vare pappa Gunnar och hans bror Göran expanderade företaget till nya städer, och på 1970-talet öppnade de Qvinny-butiker, föregångare till nuvarande MQ-kedjan som på 1980-talet bytte profil till Fanny.
– När min farbror dog 1994 köptes hans fru ut av min far Gunnar, som var ensam ägare tills jag köpte den av mina föräldrar och blev ensam ägare 2002. Det kändes spännande och roligt. Beslutet hade mognat fram över tid och jag hade hunnit göra annat. Jag var en bit över 30 då och det var nog bara bra.
Plötsligt var beslutet att ta över var enkelt.
– Jag var det enda egentliga alternativet inom familjen. Jag blev dock aldrig tvingad, utan jag tyckte att det var spännande att ta över. Givetvis funderade jag en del eftersom det inte var helt okomplicerat ekonomiskt av rättviseskäl gentemot övriga syskon och det krävde mycket planering av alla.
Under 142 år har verksamheten haft olika namn, bland annat modehuset Claes, och lite olika inriktningar men man har alltid handlat med kläder. Nu ingår tio klädbutiker i mellersta och norra Sverige. En av de största utmaningarna var när företaget i finanskrisens spår helt fick rekonstruera, nybilda och minska ner verksamheten.
– Nu är vi dock mycket lönsamma och starkare och med fler butiker än någonsin. Många andra inom handel har jättetuffa år, men vi satsar ännu mer på personlig service i tider när många klädbutiker drar ner på personal och nästan har självbetjäning.
Sambon Sofie har hittills varit involverad i företagets försäljning, skyltning och som modell i annonser, men är numera butikschef för butiken i Bollnäs.
Claes två söner är bara åtta respektive tre år, vilket gör att det kommer att dröja innan de diskuterar företagets framtid och femte generationens klädhandlarbana med dem.
– Men jag vill heller inte leda dem, utan de ska få söka egna vägar i yrkeslivet. Jag skulle ju lägga ett enormt ansvar på dem och det tycker jag inte är rättvist. Deras egna intressen är så oerhört mycket viktigare än någon tradition som ska föras vidare.
Trots att Claes är ensam ägare och bestämmer helt själv över verksamheten är företaget väldigt familjärt.
– Jag och mina två närmaste anställda pratar hela tiden om det som ”familjeföretaget” och de flesta medarbetare är nog lite stolta att arbeta inom det här gamla släktföretaget. Vi pratar ofta om ”Fanny-andan”.
