Sjuklöneansvar en livsfarlig fälla
12 april,
2016
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
2 minuters läsning
Socialförsäkringsminister Annika Strandhäll (S) gick i förra veckan ut med regeringens nya förslag om att arbetsgivare även efter andra sjukveckan ska betala en del av kostnaden för den sjukskrivne. 25% av kostnaden ska arbetsgivaren stå för, är det tänkt. Strandhäll är inte orolig för att det ska drabba småföretagen, eftersom man skrivit in undantag för att det inte ska påverka dem.
Men med handen på hjärtat, ministern: förutom att ni innan valet lovade att man skulle minska sjuklöneansvaret och nu ska öka det istället, så måste det vara möjligt att se hur dåligt förslaget är.
Man har lagt undantag för långvarig influensa och benbrott, man har även lagt undantag för tidigare långtidssjukskrivna. Det innebär att man alltså är medveten om att det finns stora risker för den som varit sjuk att inte få en anställning och på så sätt öka utanförskapet.
Likaså kanske en småföretagare kommer vilja undra om en anställd håller med med klättring, fälttävlan eller kampsport där ju riskerna är ganska stora att en skada uppstår. Och vad händer om någon drabbas av en personlig kris och går in i väggen. Skilsmässa eller dödsfall i familjen. Det är en tragedi, men är det verkligen arbetsgivaren som ska ansvara för kostnaden då?
Ur mitt perspektiv, som skriver om och jobbar bland annat med konkursfrågor för småföretagare, finns det också andra aspekter. En av de tuffaste utmaningarna är just felrekryteringar. I små företag kan det vara förödande, inte minst i projektdrivna organisationer. Man kanske letar efter en specifik individ med rätt kompetens för ett projekt man är på väg att ro in, tar in det med vetskapen att man inte kan lösa det utan den individen och sedan sjukskrivs individen på lång tid och man har ett bindande åtagande att lösa en uppgift. Kostnaden för en sådan sits är långt större än bara kostnaden för extrapersonal.
Eller ta butiksexemplet med två ägare (låt oss säga herr och fru X) och två anställda som hjälper till att hålla butiken igång, där båda anställda blir långtidssjukskrivna. Helt plötsligt ska en halvtidslön extra finansieras för butiksägaren - och de flesta som drivit butik vet att en halvtidslön i marginal, det har i princip ingen mindre butik.
I slutändan kan förslaget inte bara riskera ökat utanförskap och svårigheter att få jobb för personer med en sjukhistorik eller riskprofil - det kan också leda till fler småföretagarkonkurser.
En bra riktlinje, ministern, är att om man måste behäfta ett lagförslag med en katalog av undantag för att kunna införa den - då är det inte ett bra förslag till att börja med.
Men med handen på hjärtat, ministern: förutom att ni innan valet lovade att man skulle minska sjuklöneansvaret och nu ska öka det istället, så måste det vara möjligt att se hur dåligt förslaget är.
Man har lagt undantag för långvarig influensa och benbrott, man har även lagt undantag för tidigare långtidssjukskrivna. Det innebär att man alltså är medveten om att det finns stora risker för den som varit sjuk att inte få en anställning och på så sätt öka utanförskapet.
Likaså kanske en småföretagare kommer vilja undra om en anställd håller med med klättring, fälttävlan eller kampsport där ju riskerna är ganska stora att en skada uppstår. Och vad händer om någon drabbas av en personlig kris och går in i väggen. Skilsmässa eller dödsfall i familjen. Det är en tragedi, men är det verkligen arbetsgivaren som ska ansvara för kostnaden då?
Ur mitt perspektiv, som skriver om och jobbar bland annat med konkursfrågor för småföretagare, finns det också andra aspekter. En av de tuffaste utmaningarna är just felrekryteringar. I små företag kan det vara förödande, inte minst i projektdrivna organisationer. Man kanske letar efter en specifik individ med rätt kompetens för ett projekt man är på väg att ro in, tar in det med vetskapen att man inte kan lösa det utan den individen och sedan sjukskrivs individen på lång tid och man har ett bindande åtagande att lösa en uppgift. Kostnaden för en sådan sits är långt större än bara kostnaden för extrapersonal.
Eller ta butiksexemplet med två ägare (låt oss säga herr och fru X) och två anställda som hjälper till att hålla butiken igång, där båda anställda blir långtidssjukskrivna. Helt plötsligt ska en halvtidslön extra finansieras för butiksägaren - och de flesta som drivit butik vet att en halvtidslön i marginal, det har i princip ingen mindre butik.
I slutändan kan förslaget inte bara riskera ökat utanförskap och svårigheter att få jobb för personer med en sjukhistorik eller riskprofil - det kan också leda till fler småföretagarkonkurser.
En bra riktlinje, ministern, är att om man måste behäfta ett lagförslag med en katalog av undantag för att kunna införa den - då är det inte ett bra förslag till att börja med.
