Hur hanterar man en besserwisser. Illustration: Göran Uggla

”Hur avbryter man en besserwisser?”

Redaktionen

Publicerades: 25 oktober, 2018

I varje nummer av Driva Eget hjälper psykologen och psykoterapeuten Madeleine Gauffin Rahme en läsare med företagarlivets mänskliga sidor. Den här gången är det arbetsgivaren Sofia som vill få hjälp med att tona ner en besserwisser som förstör stämningen.

Läsarbrev:

Hur hanterar man en person som liksom slukar allt utrymme på jobbet? Det är en fråga jag brottas med dagligen. En av mina anställda är verkligen jättebra på att utföra sina arbetsuppgifter. En trygg person för oss alla på jobbet, inte bara för mig.

Men samtidigt är det en besserwisser av guds nåde! Det spelar ingen roll om vi pratar om bråket i Svenska Akademien, kriget i Syrien eller en mer arbetsrelaterad fråga – kollegan lägger liksom alltid beslag på hela luftrummet med sitt mässande. Och alltid utifrån det självklara att hen har rätt. Varje gång.

”Så här är det att …” brukar det börja – samtidigt som intresset och engagemanget hos andra kollegor släcks direkt. Jag ser hur de börjar skruva på sig för att sedan drypa av, en efter en, medan jag –  chefen – känner att jag inte kan nonchalera den här personen utan snällt får stanna kvar tills ”samtalet” är över.

Om någon skulle drista sig till att säga emot eller försöka inflika något så höjer den här personen bara rösten och kör över allt motstånd.

Med andra ord – det blir aldrig några samtal. Det här resulterar i att både jag och andra låter bli att gå in i diskussioner. Man vill bara att mässandet tar slut. Men då blir det ju som att den här personen får bekräftat att hen alltid har rätt.

När vi har renodlade arbetsmöten är det mer självklart för mig att avbryta när det blir för långrandigt och att se till att andra får ordet också. Men hur gör man när det kanske mest handlar om de där sociala situationerna på en arbetsplats? Kring fikabordet, vid lunchen?

Det är ju ändå då mycket av gemenskapen byggs upp tänker jag.

 /Sofia

”Besserwissrar har skral självkänsla”

När en person tar så mycket plats som du beskriver, blir det lätt en trött och uppgiven stämning. Det kan kännas som att man inte orkar sätta emot utan låter personen ifråga köra sitt eget spår, medan man själv försöker ta sig därifrån så diskret och fort som möjligt. Det blir förstås bara undvikandemanövrar som pågår tills situationen på något sätt bryts.

Du kan nog inte förvänta dig att någon av de anställda ska initiera en lösning, utan den uppgiften får du själv ta itu med. Ni har ju alla rätt till lika utrymme.

Personen ifråga har säkert stora problem med sin självkänsla och självbild. Hen har behov av att blåsa upp sig och sin kunskap till storvulna dimensioner. När man tar så mycket utrymme från andra genom att tala högt, avbryta och bli lätt aggressiv är det för att boosta sitt ego. Egot som talar om för personen att hen är väldigt bra, värdefull och kompetent. Besserwissrar har alltid i grunden en skör och skral självkänsla. Den bättrar de på genom att platta till andra och på så vis plocka poäng (tror de). 

Dessa personer är ofta självupptagna och inte alltid så empatiska. Det ingår i försvarsstrategin att vara nedlåtande och dryg mot andra som vill göra sina röster hörda.  Försvarsstrategi är det på så sätt att man genom att blåsa upp sig själv kan undgå att komma i kontakt med sin djupare känsla av osäkerhet och rädsla att inte duga.

Dessa känslor kommer sig säkert av att man inte blivit särdeles bekräftad under uppväxten. Man har inte känt att man dugit som man är, utan känt nödvändigheten att göra om sig och bli det man gör.
Det är smärtsamt att möta känslor av att inte duga och att vara rädd att avslöjas som en bluff.

Så hur kan du göra i egenskap av chef?

Ta inte för många omvägar utan var rak och tydlig med hur du uppfattar agerandet. Beskriv på ett vänligt och respektfullt vis hur du menar att personen tar så mycket plats att andra inte får någon. Illustrera med tydliga och enkla exempel. Du kan vidare beskriva sättet att höja rösten, att alltid vilja ha rätt och att hävda sig på andra vis. Fråga varför hen gör så? Tror hen att hen inte duger som hen är?

Förklara att sättet att vara gentemot kollegor inte längre fungerar så bra. Beskriv hur du uppfattar att andra inklusive du själv reagerar, hur du/ni känner er och hur det leder till att man försöker undvika kontakt. Fråga om hen märkt detta. Invänta sedan en reaktion. Blir den brysk och ilsken så försök lugna ner situationen. Det som händer då är att försvarssystemet aktiveras när man känner sig hotad. Blir reaktionen att det nog kan ligga något i det du säger så öppnar det för ett vidare samtal. Och det är nog bra att ha flera samtal.

Var tydlig med att det måste ske en förändring och ge alternativ till hur den kan ske.

Samtal med psykolog/psykoterapeut är en konstruktiv väg. Att själv komma tillrätta med en dylik problematik är svårt. En annan väg kan vara återkommande samtal med dig, men då på ett ytligare plan än vad terapi skulle innebära. Du kan vara bollplank och ni kan utvärdera vecka för vecka.

Skulle personen helt sätta sig på tvären och inte vilja ta in eller förstå blir det svårare. Då kan du låta personen förstå att problematiken är allvarlig och be hen att själv föreslå en lösning. Kanske förstår personen då att det inte är en passande arbetsplats. Ytterligare en möjlighet är att ta in en konsult.

All lycka till!