Bidrag kan aldrig rädda ditt företag, däremot driva det i konkurs
9 februari,
2014
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
2 minuters läsning
Jag brukar inte gå i polemik med min egen tidning. Men efter att ha läst rubriken "Bidragen som kan rädda ditt företag" är det min skyldighet att göra det. Efter 24 år som företagare på riktigt, med hela min försörjning av verksamheten, vet jag hur det fungerar.
För det första. Är företaget i trångmål får du inte ett öre i bidrag. Näringsfrämjarna satsar på företag och projekt som inte behöver stöd, för att själva åka med på räkmackan och redovisa positiv statistik.
För det andra. Du får aldrig några pengar utan att satsa mer själv. Bästa möjliga utfall är 50 procent i bidrag av en kostnad som du inte haft om du struntat i bidraget.
För det tredje. Villkoren är ofta av planekonomisk modell. Du är tvungen att deformera din affärsidé för att ha en chans att få bidrag. Följden blir att din affärsidé förlorar sin unika karaktär och blir en på dussinet.
För det fjärde. Bakom varje bidrag finns en dold agenda. Vilket näringsfrämjarna alltid förnekar. Men när Riksrevisionen förra året granskade det största bidragssystemet av dem alla, Landsbygdsutvecklingsprogrammet, visade det sig att stödet var öronmärkt för ägare av jordbruksfastigheter.
För det femte. Vissa stöd delas ut efter utlysningar, calls och andra former av "talangjakter". Ofta är det på förhand klart vilka som ska få stödet. Vet du inte med dig att du är påtänkt så är dina chanser begränsade.
För det sjätte. Det är så krångligt att söka många av bidragen att din nedlagda arbetstid är värd mer än vad du har möjlighet att få.
Den trista sanningen är att småföretagare är nettobetalare i bidragssystemet. Det är precis som med järnvägsunderhållet, merparten av pengarna går till att avlöna tjänstemän och arvodera politiker och konsulter.
Sammanfattning: Bidrag kan aldrig rädda ditt företag, däremot driva det i konkurs.
PS. I senaste pappersutgåvan av Driva Eget föreslår jag att hobbyföretagare ska utestängas från offentlig upphandling. Jag trodde att det skulle smälla av som en bomb och locka fram motargumenten. Använd gärna kommentarsfältet nedan för ändamålet.
För det första. Är företaget i trångmål får du inte ett öre i bidrag. Näringsfrämjarna satsar på företag och projekt som inte behöver stöd, för att själva åka med på räkmackan och redovisa positiv statistik.
För det andra. Du får aldrig några pengar utan att satsa mer själv. Bästa möjliga utfall är 50 procent i bidrag av en kostnad som du inte haft om du struntat i bidraget.
För det tredje. Villkoren är ofta av planekonomisk modell. Du är tvungen att deformera din affärsidé för att ha en chans att få bidrag. Följden blir att din affärsidé förlorar sin unika karaktär och blir en på dussinet.
För det fjärde. Bakom varje bidrag finns en dold agenda. Vilket näringsfrämjarna alltid förnekar. Men när Riksrevisionen förra året granskade det största bidragssystemet av dem alla, Landsbygdsutvecklingsprogrammet, visade det sig att stödet var öronmärkt för ägare av jordbruksfastigheter.
För det femte. Vissa stöd delas ut efter utlysningar, calls och andra former av "talangjakter". Ofta är det på förhand klart vilka som ska få stödet. Vet du inte med dig att du är påtänkt så är dina chanser begränsade.
För det sjätte. Det är så krångligt att söka många av bidragen att din nedlagda arbetstid är värd mer än vad du har möjlighet att få.
Den trista sanningen är att småföretagare är nettobetalare i bidragssystemet. Det är precis som med järnvägsunderhållet, merparten av pengarna går till att avlöna tjänstemän och arvodera politiker och konsulter.
Sammanfattning: Bidrag kan aldrig rädda ditt företag, däremot driva det i konkurs.
PS. I senaste pappersutgåvan av Driva Eget föreslår jag att hobbyföretagare ska utestängas från offentlig upphandling. Jag trodde att det skulle smälla av som en bomb och locka fram motargumenten. Använd gärna kommentarsfältet nedan för ändamålet.
