Därför är det lättare att få gehör för en affärsidé om du flyttar
11 januari,
2016
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
2 minuters läsning
Får du inte gehör för din affärsidé? Då kan flyttning vara en möjlighet. För det ligger en del i talesättet att man inte blir profet i sin hemstad.
Exemplen är många på hur människor fått sina idéer utdömda eller osynliggjorda på en plats och blivit väl mottagna och fått stöd för samma idé på annat håll. Det är åtminstone värt att testa genom att kontakta t ex näringslivsenheterna i några andra kommuner.
Fenomenet brukar tillskrivas Jantelagen eller den svenska avundsjukan. Men jag tror att att det finns en beteendevetenskaplig förklaring. Om detta berättade nyligen Vetandets Värld i radions P1 under rubriken ”Vi och Dom: Kategoriernas dilemma”.
I programmet refereras forskning om främst nationalism och främlingsfientlighet. Men frågan är mycket bredare än så. Våra stackars hjärnor klarar inte av att hantera varje liten detalj i en mångfacetterad omvärld. Istället stoppar vi in världen i olika fack. Vi har bara en hyfsat nyanserad bild av vår närmaste omgivning.
Vi sitter alla fast i olika fack och bedöms utifrån vår grupptillhörighet. Själv har jag ett förflutet som journalist. Min mamma träffar fortfarande människor i min barndomsstad som utgår från att jag jobbar på lokaltidningen. Jag flyttade därifrån för 35 år sedan.
Det handlar om bekvämlighet. Om människor inte motsvarar sin grupptillhörighet så blir det jobbigt och då griper förträngningsmekanismerna in. Särskilt tydligt är det i mindre samhällen. Har du en gång etablerat dig i ett fack så förväntas du hålla dig där.
Observera att det är så här vi alla fungerar. Både du och jag har en schablioniserad bild av vår omvärld och blir störda när människor hittar på saker som inte stämmer med våra förväntningar. Skomakaren ska vara kvar vid sin läst.
Att hoppa av en anställning och starta eget företag är att avvika från normen. Det kan accepteras om man håller sig till samma bransch eller om man tar över ett familjeföretag. Man är fortfarande kvar i facket och orsakar inte en massa förvirring.
Men byter du till en annan kategori så uppstår problem. En vanlig reaktion är osynliggörande. I det läget är det sannolikt så att du har större chans om du flyttar. För då slipper du bli bedömd utifrån din bakgrundshistoria med släktförhållanden, tidigare yrke och annat som skymmer sikten.
På den nya platsen hamnar du i ett nytt fack och kan utveckla dina idéer. Men det gäller att ha klart för sig att den nya platsen inte är mer tolerant om du än en gång byter inriktning.
Samma mekanismer finns i stora städer. Men blir du inte för tydligt profilerad inom ett visst område, kan du leva parallella liv där du är en person där du bor och en annan där du arbetar. Du kan också plantera om dig i nya nätverk utan att behöva flytta.
Exemplen är många på hur människor fått sina idéer utdömda eller osynliggjorda på en plats och blivit väl mottagna och fått stöd för samma idé på annat håll. Det är åtminstone värt att testa genom att kontakta t ex näringslivsenheterna i några andra kommuner.
Fenomenet brukar tillskrivas Jantelagen eller den svenska avundsjukan. Men jag tror att att det finns en beteendevetenskaplig förklaring. Om detta berättade nyligen Vetandets Värld i radions P1 under rubriken ”Vi och Dom: Kategoriernas dilemma”.
I programmet refereras forskning om främst nationalism och främlingsfientlighet. Men frågan är mycket bredare än så. Våra stackars hjärnor klarar inte av att hantera varje liten detalj i en mångfacetterad omvärld. Istället stoppar vi in världen i olika fack. Vi har bara en hyfsat nyanserad bild av vår närmaste omgivning.
Vi sitter alla fast i olika fack och bedöms utifrån vår grupptillhörighet. Själv har jag ett förflutet som journalist. Min mamma träffar fortfarande människor i min barndomsstad som utgår från att jag jobbar på lokaltidningen. Jag flyttade därifrån för 35 år sedan.
Det handlar om bekvämlighet. Om människor inte motsvarar sin grupptillhörighet så blir det jobbigt och då griper förträngningsmekanismerna in. Särskilt tydligt är det i mindre samhällen. Har du en gång etablerat dig i ett fack så förväntas du hålla dig där.
Observera att det är så här vi alla fungerar. Både du och jag har en schablioniserad bild av vår omvärld och blir störda när människor hittar på saker som inte stämmer med våra förväntningar. Skomakaren ska vara kvar vid sin läst.
Att hoppa av en anställning och starta eget företag är att avvika från normen. Det kan accepteras om man håller sig till samma bransch eller om man tar över ett familjeföretag. Man är fortfarande kvar i facket och orsakar inte en massa förvirring.
Men byter du till en annan kategori så uppstår problem. En vanlig reaktion är osynliggörande. I det läget är det sannolikt så att du har större chans om du flyttar. För då slipper du bli bedömd utifrån din bakgrundshistoria med släktförhållanden, tidigare yrke och annat som skymmer sikten.
På den nya platsen hamnar du i ett nytt fack och kan utveckla dina idéer. Men det gäller att ha klart för sig att den nya platsen inte är mer tolerant om du än en gång byter inriktning.
Samma mekanismer finns i stora städer. Men blir du inte för tydligt profilerad inom ett visst område, kan du leva parallella liv där du är en person där du bor och en annan där du arbetar. Du kan också plantera om dig i nya nätverk utan att behöva flytta.
