Inspiration
”Det blev dyrt att inte lyssna på magkänslan”
7 oktober,
2016
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
4 minuters läsning
Foto: Olof Röhlander gick på lusten och drog igång ett projekt som blev för stort. Foto: Thron Ullberg
Fort och fel. Det blev resultatet av Olof Röhlanders gigantiska företagsvisioner. Nu har en av Sveriges främsta föreläsare lärt sig att dra i bromsen i tid (nästan).
Här berättar han själv om misstaget som blev hans framgång:
”För några år sedan kom jag på att jag ville lansera en satsning som jag kallade för Peppa Sverige. Tanken var att jag skulle åka på en gigantisk, landsomfattande föreläsningsturné och prata om motivation, arbetsglädje och mental styrketräning.
Jag tyckte att många i Sverige hade en så deppig inställning och jag ville göra något åt det.
Mitt mål med turnén var att bidra till en allmänt förbättrad attityd till livet och påminna om den möjlighet det innebär att få leva och verka i det här fantastiska landet. Jag inbillade mig att jag kunde vara en katalysator i den riktningen genom att hålla många
föredrag med de ämnena inför stor publik över hela landet.
När jag fick idén kändes det som en bra grej, att den skulle kunna få en verklig effekt och även bidra till nästa steg i min egen karriär. Men jag insåg samtidigt att jag inte skulle klara det på egen hand.
Redan efter ett par veckors intensivt arbete upptäckte jag att satsningen både låg för tidigt i min karriär och dessutom blev alldeles för stor, svår och dyr för att kunna genomföra.
Det hade jag egentligen insett själv tack vare en växande oro i magen, men jag körde ändå på med möten, två nyanställda och ett nytt kontor, så det började dra iväg redan där.
När jag gick till banken för att låna två miljoner som en första summa för att komma igång ville de inte låna ut de pengarna. Deras motivering var att de inte trodde på det, åtminstone var det så jag tolkade det.
Jag hade heller ingen riktig affärsplan, utan målade med stora penseldrag utifrån min vision. De såg inte samma sak framför sig som jag gjorde, utan frågade efter budget och siffror, saker jag inte hade lika klart för mig som de hade önskat.
När allt avbröts kändes det faktiskt bra att jag hade modet att avbryta innan det hela gick för långt. Jag insåg att jag inte ville leva med pressen av det stora projektet. Vi var fortfarande i planeringsstadiet – och jag fick säga upp mina anställda och avbryta samarbetet med konsulter.
Det som redan låg i pipelinen fick jag betala, det blev läropengar, men det tog inte mer än någon månad innan allt var uppklarat. Det var dock inte roligt att säga till de personer som hade valt att tro på mig att det inte skulle bli av.
Jag träffade dem en och en över en kopp kaffe och la korten på bordet, sa hur det var. En av dem började gråta och någon annan tog det lättare. Det är klart att det tar på en själv också när man ser någon bli så ledsen.
Det blev många långpromenader med hunden. Naturen är en bra plats för reflektion och återhämtning.
Min största lärdom är att fortsätta lyssna till de inre signalerna. Det var ett klokt beslut att välja att ta min oro på allvar, för i det här fallet var den befogad.
Jag har ingen konkret plan för att motverka att det händer igen, eller särskilda filter inbyggda för att motverka det – jag kan nämligen räkna upp minst ett par andra misstag som kom efter det där och som följde samma mönster.
Vissa plattor behöver man tydligen sätta handen på flera gånger.
Samtidigt märker jag att ökad ålder ger en sorts levd erfarenhet som är svår att läsa sig till. Misstagen, åtminstone de större, blir allt färre, antagligen för att jag alltid försöker filtrera ut vilka lärdomar olika saker har gett mig.
När impulsen har tagit över och jag tänkt ”det här kör vi på!” har jag lyckats förmå mig själv att säga ”jag sover på saken, du får svar i morgon”. Det har räddat mig från en del snedsteg, särskilt de gånger jag låtit mig dras med i stunden. Förr var jag mycket mer känslostyrd och hade mer bråttom.
Misstag ingår dock i läroprocessen som egen företagare. Det är svårt att bara fatta bra beslut eftersom det som verkar bra nu kan visa sig i form av mörka moln längre fram. Det går inte att förutspå allt som kommer att ske i framtiden, men så länge du har modet att göra något och fortsätta sätta saker på spel är du i högsta grad med i matchen. I annat fall är risken att rädslan tar över. Ska du driva eget behöver den känslan hållas i schack. Annars blir det snart ingenting av dina drömmar, om riskerna hela tiden överväger möjligheterna.
Nu är jag ute på en ny turné, med namnet Konsten att njuta av livet – och ändå få saker gjorda. Jag gav aldrig upp målet med att peppa Sverige, jag tog bara en annan väg.”
Här berättar han själv om misstaget som blev hans framgång:
”För några år sedan kom jag på att jag ville lansera en satsning som jag kallade för Peppa Sverige. Tanken var att jag skulle åka på en gigantisk, landsomfattande föreläsningsturné och prata om motivation, arbetsglädje och mental styrketräning.
Jag tyckte att många i Sverige hade en så deppig inställning och jag ville göra något åt det.
Mitt mål med turnén var att bidra till en allmänt förbättrad attityd till livet och påminna om den möjlighet det innebär att få leva och verka i det här fantastiska landet. Jag inbillade mig att jag kunde vara en katalysator i den riktningen genom att hålla många
föredrag med de ämnena inför stor publik över hela landet.
När jag fick idén kändes det som en bra grej, att den skulle kunna få en verklig effekt och även bidra till nästa steg i min egen karriär. Men jag insåg samtidigt att jag inte skulle klara det på egen hand.
Redan efter ett par veckors intensivt arbete upptäckte jag att satsningen både låg för tidigt i min karriär och dessutom blev alldeles för stor, svår och dyr för att kunna genomföra.
Det hade jag egentligen insett själv tack vare en växande oro i magen, men jag körde ändå på med möten, två nyanställda och ett nytt kontor, så det började dra iväg redan där.
När jag gick till banken för att låna två miljoner som en första summa för att komma igång ville de inte låna ut de pengarna. Deras motivering var att de inte trodde på det, åtminstone var det så jag tolkade det.
Jag hade heller ingen riktig affärsplan, utan målade med stora penseldrag utifrån min vision. De såg inte samma sak framför sig som jag gjorde, utan frågade efter budget och siffror, saker jag inte hade lika klart för mig som de hade önskat.
När allt avbröts kändes det faktiskt bra att jag hade modet att avbryta innan det hela gick för långt. Jag insåg att jag inte ville leva med pressen av det stora projektet. Vi var fortfarande i planeringsstadiet – och jag fick säga upp mina anställda och avbryta samarbetet med konsulter.
Det som redan låg i pipelinen fick jag betala, det blev läropengar, men det tog inte mer än någon månad innan allt var uppklarat. Det var dock inte roligt att säga till de personer som hade valt att tro på mig att det inte skulle bli av.
Jag träffade dem en och en över en kopp kaffe och la korten på bordet, sa hur det var. En av dem började gråta och någon annan tog det lättare. Det är klart att det tar på en själv också när man ser någon bli så ledsen.
Det blev många långpromenader med hunden. Naturen är en bra plats för reflektion och återhämtning.
Min största lärdom är att fortsätta lyssna till de inre signalerna. Det var ett klokt beslut att välja att ta min oro på allvar, för i det här fallet var den befogad.
Jag har ingen konkret plan för att motverka att det händer igen, eller särskilda filter inbyggda för att motverka det – jag kan nämligen räkna upp minst ett par andra misstag som kom efter det där och som följde samma mönster.
Vissa plattor behöver man tydligen sätta handen på flera gånger.
Samtidigt märker jag att ökad ålder ger en sorts levd erfarenhet som är svår att läsa sig till. Misstagen, åtminstone de större, blir allt färre, antagligen för att jag alltid försöker filtrera ut vilka lärdomar olika saker har gett mig.
När impulsen har tagit över och jag tänkt ”det här kör vi på!” har jag lyckats förmå mig själv att säga ”jag sover på saken, du får svar i morgon”. Det har räddat mig från en del snedsteg, särskilt de gånger jag låtit mig dras med i stunden. Förr var jag mycket mer känslostyrd och hade mer bråttom.
Misstag ingår dock i läroprocessen som egen företagare. Det är svårt att bara fatta bra beslut eftersom det som verkar bra nu kan visa sig i form av mörka moln längre fram. Det går inte att förutspå allt som kommer att ske i framtiden, men så länge du har modet att göra något och fortsätta sätta saker på spel är du i högsta grad med i matchen. I annat fall är risken att rädslan tar över. Ska du driva eget behöver den känslan hållas i schack. Annars blir det snart ingenting av dina drömmar, om riskerna hela tiden överväger möjligheterna.
Nu är jag ute på en ny turné, med namnet Konsten att njuta av livet – och ändå få saker gjorda. Jag gav aldrig upp målet med att peppa Sverige, jag tog bara en annan väg.”
