Inspiration
Kadim gick från städare till mångmiljonär
6 december,
2014
•
4 minuters läsning
Foto: Kadim Akca startade ett städbolag med två tomma händer. Idag omsätter han 70 miljoner. Foto: Björn Leijon.
När han kom till Sverige från Turkiet tvingades han sova på en parkbänk. Men Kadim Akca vägrade ge upp, köpte en städmaskin och startade eget. I dag driver han en mångmiljonkoncern inom renhållningsbranschen med 200 anställda.
Det står en parkbänk i Åbroparken i Värnamo. Den är eluppvärmd och är ett konstverk, invigt för två år sedan av näringsminister Annie Lööf. Bänken är en gåva från Värnamobon, entreprenören och företagaren Kadim Akca och är hans sätt att tacka sin hemort.
Det var nämligen just i den parken som den 19-årige Kadim tvingades sova ett par nätter när han var nyanländ till Sverige – och den bänk han sov på var minsann inte uppvärmd.
– Jag frös och grät på nätterna, men när jag vaknade befann jag mig ändå i ett slags överlevnadstillstånd. Trots att jag längtade hem så det gjorde ont, berättar han.
Kadim föddes i staden Mersin i södra Turkiet, men skickades av sina föräldrar till sin moster som sedan åtta år bodde i Värnamo.
– Jag togs emot med öppna armar av min moster, berättar han. Men det dröjde inte länge förrän vi blev osams och jag tog mitt pick och pack och gick.
Det är nu parkbänken kommer in i Kadims liv. Efter att ha lämnat sin mosters hem i vredesmod hade han ingenstans att bo. Stolt som han var vägrade han återvända, utan sov i parken.
En dag när han som vanligt satt på torget och funderade över vad han skulle ta sig till stannade en vit Volvo. Vid ratten satt en ung kvinna som Kadim hade träffat när hon och hennes far var på besök hos Kadims moster. Hon sa till Kadim att hoppa in i bilen. Kvinnan var på väg hem till sina föräldrar, Våge och Karin Engström, som utan att tveka erbjöd den hemlöse unge turken att bo hos dem i tegelhuset på Nunnegatan.
Paret Engholm tog sig an Kadim, som inte hade något att ge i stället. I gengäld åtog han sig att tvätta Våge Engholms bil – och renare bil har nog aldrig kört på vägarna i Småland vare sig förr eller senare.
Men Kadim hade ett stort bekymmer – han saknade arbets- och uppehållstillstånd. För att få det måste han resa till Holland, där han fick vänta ett par månader innan ett brev med sigill från Konungariket Sverige meddelade att han var välkommen att bo och arbeta här.
Därmed fanns inget som kunde stoppa Kadim. Han återvände till Värnamo och fick arbete som trådriktare på en metallfabrik.
– Jag arbetade dag och natt och blev populär hos chefen, som var en fantastisk man, säger Kadim. Efter ett tag ville jag sluta för att starta egen städfirma. Men chefen lyssnade inte på det örat utan anpassade schemat så att jag skulle kunna jobba med båda sakerna.
– Dessutom gick han i borgen för ett lån, så att jag kunde köpa en städmaskin.
Nu började en period när Kadim arbetade som aldrig förr. Dels jobbade han heltid på fabriken, och eftersom det var skiftgång kunde han kombinera det med städjobbet. För han städade själv.
– Jag var jättedålig på att städa, säger han. Kunderna klagade på mig hela tiden. Men det lärde mig i alla fall hur man ska bemöta klagomål för att behålla kunder.
En kund – som senare skulle komma att bli controller i ett av Kadims företag – sa: ”När du började städa var det renare än när du hade varit här!”
Kadim höll med om att det var uselt städat, och sa: ”Jag vet, men i morgon blir det bättre!”
– Man ska aldrig gå i svaromål när kunderna klagar, utan ge dem rätt och försöka göra bättre ifrån sig, säger han. Jag gör fortfarande på samma sätt.
Med tiden fick Kadim in allt fler kunder och började anställa. Företaget växte och efter några år genomförde Kadim sin första företagsaffär, då han sålde bolaget till Electrolux.
Affären måste ha gett Kadim mersmak för sedan dess har han startat, köpt, byggt upp och sålt inte mindre än 38 bolag (i skrivande stund) inom både renhållningsbranschen och annat.
I dag är han tillräckligt rik för att inte behöva arbeta. Men någon tanke på att pensionera sig har han inte. Genom moderbolaget Keep holding driver han Crenova Städ, Crenova Hemstäd, Green Cleening Stockholm och Crenova Facility. Totalt finns omkring 200 anställda i koncernen, som ”tickar på”, som Kadim uttrycker sig.
Han är också en efterfrågad föreläsare, tar mentorsuppdrag och arbetar mycket för organisationen Unga Företagare. Ideellt, förstås. Han betalar till och med sina egna resor.
– Det är mitt sätt att betala tillbaka till detta fantastiska land, säger Kadim.
Han är noga med att betona att han aldrig har känt sig som en invandrare i Sverige och han tar aldrig åt sig av elakheter på det temat.
– Man måste anpassa sig till landet man bor i, säger han. Men man ska heller inte glömma bort sin kultur!
Men hur blev det med den uppvärmda parkbänken? Jo, Kadim håller ett öga på den.
Och ibland ligger där någon ensam stackare som kan behöva lite värme och omtanke. För vem vet vilken entreprenör som gömmer sig bakom den slitna ytan?
Texten är ett utdrag ur Driva Eget nr 4/2014. Prenumerera på Driva Eget här.
Det står en parkbänk i Åbroparken i Värnamo. Den är eluppvärmd och är ett konstverk, invigt för två år sedan av näringsminister Annie Lööf. Bänken är en gåva från Värnamobon, entreprenören och företagaren Kadim Akca och är hans sätt att tacka sin hemort.
Det var nämligen just i den parken som den 19-årige Kadim tvingades sova ett par nätter när han var nyanländ till Sverige – och den bänk han sov på var minsann inte uppvärmd.
– Jag frös och grät på nätterna, men när jag vaknade befann jag mig ändå i ett slags överlevnadstillstånd. Trots att jag längtade hem så det gjorde ont, berättar han.
Kadim föddes i staden Mersin i södra Turkiet, men skickades av sina föräldrar till sin moster som sedan åtta år bodde i Värnamo.
– Jag togs emot med öppna armar av min moster, berättar han. Men det dröjde inte länge förrän vi blev osams och jag tog mitt pick och pack och gick.
Det är nu parkbänken kommer in i Kadims liv. Efter att ha lämnat sin mosters hem i vredesmod hade han ingenstans att bo. Stolt som han var vägrade han återvända, utan sov i parken.
En dag när han som vanligt satt på torget och funderade över vad han skulle ta sig till stannade en vit Volvo. Vid ratten satt en ung kvinna som Kadim hade träffat när hon och hennes far var på besök hos Kadims moster. Hon sa till Kadim att hoppa in i bilen. Kvinnan var på väg hem till sina föräldrar, Våge och Karin Engström, som utan att tveka erbjöd den hemlöse unge turken att bo hos dem i tegelhuset på Nunnegatan.
Paret Engholm tog sig an Kadim, som inte hade något att ge i stället. I gengäld åtog han sig att tvätta Våge Engholms bil – och renare bil har nog aldrig kört på vägarna i Småland vare sig förr eller senare.
Men Kadim hade ett stort bekymmer – han saknade arbets- och uppehållstillstånd. För att få det måste han resa till Holland, där han fick vänta ett par månader innan ett brev med sigill från Konungariket Sverige meddelade att han var välkommen att bo och arbeta här.
Därmed fanns inget som kunde stoppa Kadim. Han återvände till Värnamo och fick arbete som trådriktare på en metallfabrik.
– Jag arbetade dag och natt och blev populär hos chefen, som var en fantastisk man, säger Kadim. Efter ett tag ville jag sluta för att starta egen städfirma. Men chefen lyssnade inte på det örat utan anpassade schemat så att jag skulle kunna jobba med båda sakerna.
– Dessutom gick han i borgen för ett lån, så att jag kunde köpa en städmaskin.
Nu började en period när Kadim arbetade som aldrig förr. Dels jobbade han heltid på fabriken, och eftersom det var skiftgång kunde han kombinera det med städjobbet. För han städade själv.
– Jag var jättedålig på att städa, säger han. Kunderna klagade på mig hela tiden. Men det lärde mig i alla fall hur man ska bemöta klagomål för att behålla kunder.
En kund – som senare skulle komma att bli controller i ett av Kadims företag – sa: ”När du började städa var det renare än när du hade varit här!”
Kadim höll med om att det var uselt städat, och sa: ”Jag vet, men i morgon blir det bättre!”
– Man ska aldrig gå i svaromål när kunderna klagar, utan ge dem rätt och försöka göra bättre ifrån sig, säger han. Jag gör fortfarande på samma sätt.
Med tiden fick Kadim in allt fler kunder och började anställa. Företaget växte och efter några år genomförde Kadim sin första företagsaffär, då han sålde bolaget till Electrolux.
Affären måste ha gett Kadim mersmak för sedan dess har han startat, köpt, byggt upp och sålt inte mindre än 38 bolag (i skrivande stund) inom både renhållningsbranschen och annat.
I dag är han tillräckligt rik för att inte behöva arbeta. Men någon tanke på att pensionera sig har han inte. Genom moderbolaget Keep holding driver han Crenova Städ, Crenova Hemstäd, Green Cleening Stockholm och Crenova Facility. Totalt finns omkring 200 anställda i koncernen, som ”tickar på”, som Kadim uttrycker sig.
Han är också en efterfrågad föreläsare, tar mentorsuppdrag och arbetar mycket för organisationen Unga Företagare. Ideellt, förstås. Han betalar till och med sina egna resor.
– Det är mitt sätt att betala tillbaka till detta fantastiska land, säger Kadim.
Han är noga med att betona att han aldrig har känt sig som en invandrare i Sverige och han tar aldrig åt sig av elakheter på det temat.
– Man måste anpassa sig till landet man bor i, säger han. Men man ska heller inte glömma bort sin kultur!
Men hur blev det med den uppvärmda parkbänken? Jo, Kadim håller ett öga på den.
Och ibland ligger där någon ensam stackare som kan behöva lite värme och omtanke. För vem vet vilken entreprenör som gömmer sig bakom den slitna ytan?
Texten är ett utdrag ur Driva Eget nr 4/2014. Prenumerera på Driva Eget här.
