”Jag känner mig misslyckad som företagare”

När medierna svämmas över av succéhistorier är det lätt att ens eget självförtroende som företagare dalar. Driva Egets psykolog Madeleine Gauffin tipsar om hur man kan hantera känslor av misslyckande.

I varje nummer av Driva Eget hjälper psykologen och psykoterapeuten Madeleine Gauffin en läsare med företagarlivets mänskliga sidor – känslorna, relationerna och måendet. Denna gång är det Nadja som mår dåligt av alla ”lyckade” företagare runt sig.

LÄS OCKSÅ: ”Jag klarar inte av att ta kritik”

Nadjas brev:

Jag har nu drivit mitt företag i nästan tre år och ingenting har blivit riktigt som jag tänkt mig.
Det började med att jag inte fick förlängt kontrakt på den arbetsplats jag jobbade på tidigare.
Jag bestämde mig då för att satsa på den dröm jag haft länge, att utbilda mig till konditor och starta en cateringverksamhet.

Så långt allt väl. Jag kom i gång och fick massor av hejarop. Folk tyckte att jag var modig som vågade hoppa av ekorrhjulet och det märktes att fler ville göra som jag.
Jag lanserade min hemsida, startade konton i sociala medier och fick så småningom en del kunder via vänner och bekanta.
Sedan dess har företaget rullat på. Utåt sett ser allt nog bra ut. Jag tjänar okej, absolut inte så mycket som jag skulle vilja, men jag tänker att det väl tar lite tid.

Problemet är att jag känner mig misslyckad. Överallt ser jag dessa framgångsrika företagare som visar upp sina fantastiska företag.
På Instagram och på Facebook svämmar det över av andra konditorer som ger ut böcker, intervjuas i tidningar, syns i TV och verkar dra in storkovan.

Allt det här är väldigt jobbigt. Jag ser mig inte som en avundsjuk människa men jag märker hur känslan trots det börjar smyga sig på.
När jag tidigare kunde glädjas med vänner i branschen som till exempel fått kokbokskontrakt vill jag i dag bara skrika: ”Men JAG då?!”

Samtidigt tycker jag att människor borde vara lite mer ödmjuka. Varför ska alla alltid visa upp en sådan fantastisk bild av sig själva?
Varför kan inte fler berätta om att företaget inte går som tåget?
För det kan väl inte bara vara jag som inte känner igen mig i bilden av den fantastiskt framgångsrika entreprenören?

Det har gått så långt att jag inte längre känner för att gå på de boklanseringar och bakevent jag tidigare blev inbjuden till.
Jag mår bara dåligt av dem.

Vad ska jag göra? Hur tar jag mig ur den här negativa cirkeln?
/Nadja

Madeleine Gauffins råd:

”Sluta jämföra dig själv med andra”

Du har tagit det stora modiga språnget att starta eget med allt vad det innebär.
Oavsett affärsidé kan man aldrig vara riktigt säker på om det ska gå vägen.
Så ett stort grattis till dig som vågat hoppa och som kan försörja dig på ett yrke du valt av lust och intresse.

Men du känner dig misslyckad. Det låter som att känslan av misslyckande kommer när du jämför dig med de där andra i din bransch som syns och hörs.
Hur skulle du känna om du inte jämförde dig med andra? Om du bara utgick från hur du har det, vad du gör, hur jobbet är och hur mötet med kunderna är?
Hur skulle det vara då? Finns känslan av misslyckande kvar?

Kolla in

EU-valet

Moderaterna inför EU-valet: ”Detta vill vi göra för företagare”

Jag tänker att din känsla handlar om att innerst inne uppleva att du inte är tillräckligt bra.
Vad är det som är så bra med att synas i medierna som kokboksförfattare eller TV-konditor? Är det pengarna, strålkastarljuset eller erkännandet du längtar till?
Bekräftelse på att du lyckats och att du därmed duger?

Jag tror att du behöver rikta ficklampan inåt mot dig själv och se vad du hittar. Söker du berömmelse så söker du bekräftelse.
Och söker du bekräftelse utifrån på att du duger kan det var så att du som barn inte fick hjälp att utveckla en god självkänsla.

Då är det en skör självkänsla som spökar och som du försöker råda bot på genom att hoppas på berömmelsen.

Hur var det för dig innan du startade eget? Har du alltid haft lätt för att känna dig sämre än andra?
Har du ofta jämfört dig och känt det som att du dragit det kortaste strået – eller det längsta?

Oavsett vad så är jämförelsen ett faktum. Och den bottnar alltid i inre osäkerhet och en känsla av att inte duga.
Hur såg det ut när du var barn? Blev du bekräftad som den du var eller var det bara prestationerna som räknades?

Lösningen ligger i att först och främst förstå hur det hänger ihop. Du är jättebra som du är! Faktiskt är det helt sant.

Ingen blir lycklig av att vara berömd eller synas i rampljuset. Det genererar aldrig lycka men däremot en känsla av berusning då och då.
Berusningen gör att du alltid behöver söka mer bekräftelse.

När du väl har förstått det kan du börja observera hur ofta du jämför dig och hur det känns då.
Eftersom det inte känns bra är det något du behöver sluta med. Du kan säga ”nej, inte nu!” till dig själv nästa gång det sker.
Säg då till dig själv att du är okej och att du tycker om dig själv.

Dina tankar och din känsla om dig själv gör att du är olycklig och du för en kamp för att bli något annat än den du är. Så ska det inte behöva vara.
Alla är vi helt tillräckliga och duger väldigt bra precis som vi är.

Provar du detta nya förhållningssätt till dig själv ett tag men inte tycker att det hjälper – sök terapi för ett tag.
Det kan tyckas tids- och penningkrävande men en bra terapi är en riktigt bra investering. All lycka till!

Rapportera

• Anleding *
  Copyright relaterat Spam Kränkande eller opassande innehåll
• Namn: *
  
• Email: *
  

• Beskrivning: *
  

Skicka