Därför ska du göra en affärsplan
3 oktober,
2012
•
3 minuters läsning
Att skriva affärsplan för att banken, Almi eller EU kräver det är meningslöst arbete. Tjänstemän satta att värdera planen begriper inte vad de läser, utan stämmer av den mot en checklista.
Nu påstår jag inte att tjänstemännen har begränsat förstånd. Däremot är företagande en färdighet och färdigheter kan bara inhämtas genom egen träning. Det är ingen slump att den som ska träna idrottsmän själv måste ha utsatt sig för hård träning och tävling. Tränaren behöver inte ha varit en stjärna men måste ha smakat blod och mjölksyra.
Följden blir att dussinplaner får godkänt och affärsplaner som skiljer sig från mängden blir underkända.
Men det betyder inte att affärsplaner är meningslösa. Det är tvärtom en nödvändig del av utvecklingen av ditt företag, men som ett verktyg för att strukturera dina egna tankar. Det är först när du får ned dem på papper som motsägelser och möjligheter blir tydliga.
Jag har just skrivit en affärsplan för vårt sommartrolleri. Egentligen som en del i bidragsansökan för ett cirkustält, men i processen fick jag rätsida på en hel del.
Vår teater har drygt 30 platser. Den har blivit för liten. Ett alternativ är att flytta in till stan och hyra stadsteatern. I somras körde vi 15 föreställningar under fem veckor. Det skulle kosta 125 000 kronor att hyra stadsteatern under den perioden. Kommunen är inte intresserad av andra lösningar, t ex andel av intäkterna. Hellre får teatern stå tom.
En invändning som jag fått är att teatern rymmer 350 åskådare. På tre föreställningar tar vi in över 1000 åskådare. Det är målet för nästa sommars trolleri. Med tre föreställningar blir hyreskostnaden bara en bråkdel.
Jag hade inget bra svar förrän jag började skriva på affärsplanen. Så här lyder det:
Evenemang kan delas in på samma sätt som restauranger i Guide Michelin.
Ett trestjärnigt evenemang är värt en egen resa. Arrangören kan styra besökarnas almanacka och samla stor publik vid ett givet tillfälle. I Västervik finns bara en handfull evenemang av den kalibrern. Vi är definitivt inget av dem.
Ett tvåstjärnigt evenemang är värt en omväg eller att man stannar på besöksmålet.
Ett enstjärnigt evenemang är värt ett besök om man ändå är på plats och har tid.
Det är bara en liten krets trolleriintresserade som tycker att vi är trestjärniga. För de flesta har vi en stjärna och på den nivån gäller det att finnas tillgänglig när besökarna är i närheten och söker upplevelser. Det är frekvens som gäller, många föreställningar under en längre tid.
Slutsatsen är att vi kommer att spela för halvtom salong om vi hyr teatern eller någon ännu större lokal. Vi måste akta oss för dagar där annat tävlar om uppmärksamheten, inte minst fredagar som brukar vara inbokade långt i förväg, inte minst för fredagsmys.
Vi behöver en salong med ungefär 100 platser som vi disponerar under tio veckor för träning och beställningar utanför högsäsong. Ett cirkustält är det ekonomiskt mest rimliga alternativet. Dessutom mysigt och annorlunda.
Jag undrar om tjänstemannen på Jordbruksverket, som ska utvärdera min ansökan om bidrag för affärsutveckling i landsbygdsföretag, begriper resonemanget.
Nu påstår jag inte att tjänstemännen har begränsat förstånd. Däremot är företagande en färdighet och färdigheter kan bara inhämtas genom egen träning. Det är ingen slump att den som ska träna idrottsmän själv måste ha utsatt sig för hård träning och tävling. Tränaren behöver inte ha varit en stjärna men måste ha smakat blod och mjölksyra.
Följden blir att dussinplaner får godkänt och affärsplaner som skiljer sig från mängden blir underkända.
Men det betyder inte att affärsplaner är meningslösa. Det är tvärtom en nödvändig del av utvecklingen av ditt företag, men som ett verktyg för att strukturera dina egna tankar. Det är först när du får ned dem på papper som motsägelser och möjligheter blir tydliga.
Jag har just skrivit en affärsplan för vårt sommartrolleri. Egentligen som en del i bidragsansökan för ett cirkustält, men i processen fick jag rätsida på en hel del.
Vår teater har drygt 30 platser. Den har blivit för liten. Ett alternativ är att flytta in till stan och hyra stadsteatern. I somras körde vi 15 föreställningar under fem veckor. Det skulle kosta 125 000 kronor att hyra stadsteatern under den perioden. Kommunen är inte intresserad av andra lösningar, t ex andel av intäkterna. Hellre får teatern stå tom.
En invändning som jag fått är att teatern rymmer 350 åskådare. På tre föreställningar tar vi in över 1000 åskådare. Det är målet för nästa sommars trolleri. Med tre föreställningar blir hyreskostnaden bara en bråkdel.
Jag hade inget bra svar förrän jag började skriva på affärsplanen. Så här lyder det:
Evenemang kan delas in på samma sätt som restauranger i Guide Michelin.
Ett trestjärnigt evenemang är värt en egen resa. Arrangören kan styra besökarnas almanacka och samla stor publik vid ett givet tillfälle. I Västervik finns bara en handfull evenemang av den kalibrern. Vi är definitivt inget av dem.
Ett tvåstjärnigt evenemang är värt en omväg eller att man stannar på besöksmålet.
Ett enstjärnigt evenemang är värt ett besök om man ändå är på plats och har tid.
Det är bara en liten krets trolleriintresserade som tycker att vi är trestjärniga. För de flesta har vi en stjärna och på den nivån gäller det att finnas tillgänglig när besökarna är i närheten och söker upplevelser. Det är frekvens som gäller, många föreställningar under en längre tid.
Slutsatsen är att vi kommer att spela för halvtom salong om vi hyr teatern eller någon ännu större lokal. Vi måste akta oss för dagar där annat tävlar om uppmärksamheten, inte minst fredagar som brukar vara inbokade långt i förväg, inte minst för fredagsmys.
Vi behöver en salong med ungefär 100 platser som vi disponerar under tio veckor för träning och beställningar utanför högsäsong. Ett cirkustält är det ekonomiskt mest rimliga alternativet. Dessutom mysigt och annorlunda.
Jag undrar om tjänstemannen på Jordbruksverket, som ska utvärdera min ansökan om bidrag för affärsutveckling i landsbygdsföretag, begriper resonemanget.
