Du får inga jobb som journalist - så bli frilans!
10 december,
2010
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
3 minuters läsning
På senaste tid har det varit en del snack i medievärlden om det här med journalister och om de behöver vara utbildade. Det började med att bloggerskan och entreprenören Isabella Löwengrip ska starta en tidning - Egoboost - och konstaterade att hon föredrog folk som brinner för att skriva än utbildade journalister när hon ska ta in folk som ska jobba för henne. "Journalisthögskolan är en skämt" avslutade hon med.
Huruvida Journalisthögskolan är ett skämt eller inte kan jag inte uttala mig om: Jag pluggade i London och började frilansa vid sidan om. Däremot har jag flera gånger i kontakten med studenter på olika universitet häpnats över hur dåliga de är på att utbilda folk i att frilansa. Med andra ord: Att sälja sina artiklar som egna företagare i stället för att vara anställda.
Högskolorna verkar leva i någon sorts villfarelse att deras studenter ska "få ett jobb" på en tidning. De har missat att i stort sett varenda tidning har skurit ner på sina fastanställda och köper in artiklar från egenföretagare. Med andra ord kommer journalisterna ut från skolorna och får en verklighetschock: Det finns ju inga jobb!
Jag vill få fler unga journalister att inse fördelarna med att starta eget och börja frilansa, än att stirra sig blinda på en fastanställning som få kommer att få. Och att skolorna skulle hjälpa dem på vägen i detta. Men de är väl så förskräckta vid tanken att uppmana sina elever att sälja sina tjänster att de envist klamrar sig fast i tanken att journalistyrket ser ut som för 20 år sedan.
För min del lärde jag mig att skriva, inte på mitt universitet där vi i stället drillades i att skriva långa uppsatser om medieyrket, utan genom att läsa tidningar och kopiera hur andra skrev. Jag studerade noga hur tjejtidningarna skrev och hur dagstidningarna skrev, och började mailbomba dem med artikelidéer som jag satt hemma på mitt studentrum och kom på. När jag sålde min första artikel - "Varför tjejer faller för bad guys" - till tidningen Cosmopolitan har jag aldrig varit lyckligare. Det var starten på hela mitt företagarliv, som jag älskar så fruktansvärt mycket, och jag önskar att fler studenter skulle få uppleva samma sak.
I alla fall, det jag lärde mig under min första tid som frilansare var detta:
Nu när jag själv har en tidning, och jobbar med Driva Eget väldigt mycket, har jag även fått erfarenheter från "andra sidan" och vad frilansjournalister kan tänka på för att få fler uppdrag. Men de kunskaperna får komma vid ett senare tillfälle. Detta blev ju megalångt.
Trevlig helg!
Huruvida Journalisthögskolan är ett skämt eller inte kan jag inte uttala mig om: Jag pluggade i London och började frilansa vid sidan om. Däremot har jag flera gånger i kontakten med studenter på olika universitet häpnats över hur dåliga de är på att utbilda folk i att frilansa. Med andra ord: Att sälja sina artiklar som egna företagare i stället för att vara anställda.
Högskolorna verkar leva i någon sorts villfarelse att deras studenter ska "få ett jobb" på en tidning. De har missat att i stort sett varenda tidning har skurit ner på sina fastanställda och köper in artiklar från egenföretagare. Med andra ord kommer journalisterna ut från skolorna och får en verklighetschock: Det finns ju inga jobb!
Jag vill få fler unga journalister att inse fördelarna med att starta eget och börja frilansa, än att stirra sig blinda på en fastanställning som få kommer att få. Och att skolorna skulle hjälpa dem på vägen i detta. Men de är väl så förskräckta vid tanken att uppmana sina elever att sälja sina tjänster att de envist klamrar sig fast i tanken att journalistyrket ser ut som för 20 år sedan.
För min del lärde jag mig att skriva, inte på mitt universitet där vi i stället drillades i att skriva långa uppsatser om medieyrket, utan genom att läsa tidningar och kopiera hur andra skrev. Jag studerade noga hur tjejtidningarna skrev och hur dagstidningarna skrev, och började mailbomba dem med artikelidéer som jag satt hemma på mitt studentrum och kom på. När jag sålde min första artikel - "Varför tjejer faller för bad guys" - till tidningen Cosmopolitan har jag aldrig varit lyckligare. Det var starten på hela mitt företagarliv, som jag älskar så fruktansvärt mycket, och jag önskar att fler studenter skulle få uppleva samma sak.
I alla fall, det jag lärde mig under min första tid som frilansare var detta:
Att få ett fast jobb på en tidning som nyutexaminerad student är ofta bara att glömma (nu fick jag ett ändå, som redaktör på Cosmopolitan, men det var ENBART för att jag hade frilansat för dem under tiden som jag pluggade). Så sluta fokusera på att skriva snygga CV:n och ha ångest över att ingen tidning svarar på dina jobbansökningar - och skapa ditt eget jobb!
Tidningarna skiter i om du är utbildad journalist eller inte när du säljer artiklar. De vill ha en bra artikelidé, en sjukt bra skriven artikel och de vill att du lämnar den i tid. Är du till på köpet en trevlig person kommer de att älska dig.
Det är bra med en utbildning, det är det alltid. Men utöver den måste du kunna sälja in dina idéer. Eftersom inte skolorna lär dig detta får du lära dig att göra det själv. Det är absolut nödvändigt om du ska lyckas som frilansjournalist.
Nu när jag själv har en tidning, och jobbar med Driva Eget väldigt mycket, har jag även fått erfarenheter från "andra sidan" och vad frilansjournalister kan tänka på för att få fler uppdrag. Men de kunskaperna får komma vid ett senare tillfälle. Detta blev ju megalångt.
Trevlig helg!
