Frilansskolan del 40: Fem (andra) tips för att förhandla upp ditt arvode
7 maj,
2012
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
3 minuters läsning
Foto: Lär dig förhandla. Foto: Getty Images
Är du obekväm med att förhandla? Här kommer 5 tips till frilansare som vill förhandla smart.1. Ta din tid
En extremt vanlig fälla är att man skyndar förbi förhandlingen. Gör inte det! Sakta ner tempot när ni börjar prata pengar, sätt dig till rätta, se den andre i ögonen och vik dig inte! Jag vet, det är sjukt jobbigt, men du kommer att känna dig galet stolt om du klarar det. Dessutom är redaktörer inte alltid slipade förhandlare själva så chansen är stor att de viker sig bara för att de själva tycker att det blir så jobbigt. Våga också vara tyst efter att du har sagt ett pris. Min kille brukar säga: ”bita tjinden!!!” (= "bita kinden" med fejkat finskt uttal) och det är verkligen ett bra mantra att ta med sig.
2. Träna med rollspel
Ta aldrig prisdiskussioner på mejlen om du vill få upp dem mer än en eller två tusenlappar. Ring upp på telefon eller ta det helst öga mot öga, om möjlighet finns. Träna på argument, gärna med en annan person. Rollspel låter kanske fjantigt men är himla effektivt och tränar upp självförtroendet. Jag har otaliga gånger ringt upp min mamma Kajsa som fått spela kund.
3. Utgå från kunden
Utgå inte från dig själv när du ska prata priser. T ex: ”jag måste ta höjd för de dagar då jag inte har några kunder” eller ”jag måste ha pension”. Min erfarenhet är att det bara funkar man känner uppdragsgivaren riktigt bra, och generellt är det inget bra säljargument. De ska betala för att du är bäst – punkt slut. Om du köper cateringmat från en egenföretagare vill du bara höra att maten är grym och att du kan lita på att allt fixas, inte att kocken måste ta höjd för de dagar då hen sitter sysslolös. Samma sak gäller här. Några argument som kunden går igång på: passion, att man verkligen kan tidningen, trygghet (de kan lita på dig), tid (dina artiklar kräver i princip ingen redigering) osv. Försök att väva i dem på ett naturligt sätt, i mejlet eller på telefon. Sen gäller det förstås att leva upp till argumenten.
4. Jobba på relationerna
Det är oftast hundra gånger lättare att förhandla med någon som man har en bra relation till, så jobba aktivt på att skapa sådana. Till exempel genom att äta lunch då och då eller att så småningom erbjuda dig att sitta med på deras redaktionsmöten. Jag tror t ex inte alls på att man inte kan höja sina priser under tidens gång – jag har själv gjort det med många uppdragsgivare när jag lärt känna dem bättre.
5. Förhandla med jämna mellanrum
Jag tycker inte att man ska förhandla vid varenda såld artikel bara för att – det blir tröttsamt för både dig och uppdragsgivaren. Ofta kommer det naturligt – man skriver för dem i några månader och sen ser man till att lägga på en femhundring eller en tusing genom att motivera det på ett bra sätt. Och då kan man använda det nya arvodet i fortsättningen, och så vidare. Men låt det inte bara gå år efter år utan ett snack om arvodena. Ingen kund kommer någonsin att säga: "Jasså du Britta, nu har du skrivit för oss i tre år, dags att höja arvodet!" Nej, det är du som måste ta snacket. Och det fixar du galant!
En extremt vanlig fälla är att man skyndar förbi förhandlingen. Gör inte det! Sakta ner tempot när ni börjar prata pengar, sätt dig till rätta, se den andre i ögonen och vik dig inte! Jag vet, det är sjukt jobbigt, men du kommer att känna dig galet stolt om du klarar det. Dessutom är redaktörer inte alltid slipade förhandlare själva så chansen är stor att de viker sig bara för att de själva tycker att det blir så jobbigt. Våga också vara tyst efter att du har sagt ett pris. Min kille brukar säga: ”bita tjinden!!!” (= "bita kinden" med fejkat finskt uttal) och det är verkligen ett bra mantra att ta med sig.
2. Träna med rollspel
Ta aldrig prisdiskussioner på mejlen om du vill få upp dem mer än en eller två tusenlappar. Ring upp på telefon eller ta det helst öga mot öga, om möjlighet finns. Träna på argument, gärna med en annan person. Rollspel låter kanske fjantigt men är himla effektivt och tränar upp självförtroendet. Jag har otaliga gånger ringt upp min mamma Kajsa som fått spela kund.
3. Utgå från kunden
Utgå inte från dig själv när du ska prata priser. T ex: ”jag måste ta höjd för de dagar då jag inte har några kunder” eller ”jag måste ha pension”. Min erfarenhet är att det bara funkar man känner uppdragsgivaren riktigt bra, och generellt är det inget bra säljargument. De ska betala för att du är bäst – punkt slut. Om du köper cateringmat från en egenföretagare vill du bara höra att maten är grym och att du kan lita på att allt fixas, inte att kocken måste ta höjd för de dagar då hen sitter sysslolös. Samma sak gäller här. Några argument som kunden går igång på: passion, att man verkligen kan tidningen, trygghet (de kan lita på dig), tid (dina artiklar kräver i princip ingen redigering) osv. Försök att väva i dem på ett naturligt sätt, i mejlet eller på telefon. Sen gäller det förstås att leva upp till argumenten.
4. Jobba på relationerna
Det är oftast hundra gånger lättare att förhandla med någon som man har en bra relation till, så jobba aktivt på att skapa sådana. Till exempel genom att äta lunch då och då eller att så småningom erbjuda dig att sitta med på deras redaktionsmöten. Jag tror t ex inte alls på att man inte kan höja sina priser under tidens gång – jag har själv gjort det med många uppdragsgivare när jag lärt känna dem bättre.
5. Förhandla med jämna mellanrum
Jag tycker inte att man ska förhandla vid varenda såld artikel bara för att – det blir tröttsamt för både dig och uppdragsgivaren. Ofta kommer det naturligt – man skriver för dem i några månader och sen ser man till att lägga på en femhundring eller en tusing genom att motivera det på ett bra sätt. Och då kan man använda det nya arvodet i fortsättningen, och så vidare. Men låt det inte bara gå år efter år utan ett snack om arvodena. Ingen kund kommer någonsin att säga: "Jasså du Britta, nu har du skrivit för oss i tre år, dags att höja arvodet!" Nej, det är du som måste ta snacket. Och det fixar du galant!
