Här är beviset – det går inte att plugga till företagare
26 mars,
2015
•
2 minuters läsning
Idag träffade jag en intressant forskare. Karl Wennberg heter han och finns på Institutet för analytisk sociologi vid Linköpings universitet. Ämnet för diskussionen var en rapport som nyligen publicerades i den ansedda vetenskapliga tidskriften ”Journal of Economic Behavior and Organization”.
Det låter högtravande, men resultaten är jordnära och viktiga för småföretagare.
Han har följt upp vad som hände med dem som drev UF-företag i gymnasiet i mitten av 1990-talet. I tre årskullar med 202 000 individer så valde 9 731 att bli företagare under ett år i skolan. Nu har UF-företagarna jämförts med sina oföretagsamma kamrater (förlåt, jag kunde inte låta bli).
Det visar sig att de forna UF-företagarna idag genomsnittligt tjänar tio procent mer än referensgruppen. Och det gäller oavsett om de blev företagare på riktigt eller gick vidare i livet som anställda.
Enligt Karl Wennberg beror det på att året som företagare tillförde kunskaper som den traditionella skolan inte kan förmedla. Men som har stor betydelse för framtida karriär och löneutveckling.
Skolan lär ut kognitiva färdigheter som att läsa och skriva. Det är vad Pisa-testerna mäter och som politikerna anser är avgörande för individens och hela Sveriges framtid.
Visst, att läsa och skriva måste man kunna. Men ute i verkliga livet, särskilt som företagare, är det icke-kognitiva kunskaper som gäller. Exempel på sådana är att lösa problem, entusiasmera och förhandla. Det kan man inte lära sig ur en bok, bara genom att göra själv och lära sig av praktiken och misstagen.
Metoden kallas problembaserat lärande och används flitigt i vissa delar av den akademiska världen. Som exempel är det så kirurger utbildas. Skickliga kan de bara bli genom att sticka skalpellen i grisar och sina medmänniskor.
Karl Wennberg drar slutsatsen att företagande inte går att lära i skolbänken. Nödvändiga färdigheter kan man endast lära sig genom att driva företag. Bara att leka företagare under ett år i gymnasiet ger ett stort försprång jämfört med Pisa-trimmade elever.
Så sträck på dig. Som företagare är du många gånger skickligare än rådgivarna som tror att de vet allt. Ytterst få av dem har drivit egna företag, allra minst för sin och andra försörjning.
Det låter högtravande, men resultaten är jordnära och viktiga för småföretagare.
Han har följt upp vad som hände med dem som drev UF-företag i gymnasiet i mitten av 1990-talet. I tre årskullar med 202 000 individer så valde 9 731 att bli företagare under ett år i skolan. Nu har UF-företagarna jämförts med sina oföretagsamma kamrater (förlåt, jag kunde inte låta bli).
Det visar sig att de forna UF-företagarna idag genomsnittligt tjänar tio procent mer än referensgruppen. Och det gäller oavsett om de blev företagare på riktigt eller gick vidare i livet som anställda.
Enligt Karl Wennberg beror det på att året som företagare tillförde kunskaper som den traditionella skolan inte kan förmedla. Men som har stor betydelse för framtida karriär och löneutveckling.
Skolan lär ut kognitiva färdigheter som att läsa och skriva. Det är vad Pisa-testerna mäter och som politikerna anser är avgörande för individens och hela Sveriges framtid.
Visst, att läsa och skriva måste man kunna. Men ute i verkliga livet, särskilt som företagare, är det icke-kognitiva kunskaper som gäller. Exempel på sådana är att lösa problem, entusiasmera och förhandla. Det kan man inte lära sig ur en bok, bara genom att göra själv och lära sig av praktiken och misstagen.
Metoden kallas problembaserat lärande och används flitigt i vissa delar av den akademiska världen. Som exempel är det så kirurger utbildas. Skickliga kan de bara bli genom att sticka skalpellen i grisar och sina medmänniskor.
Karl Wennberg drar slutsatsen att företagande inte går att lära i skolbänken. Nödvändiga färdigheter kan man endast lära sig genom att driva företag. Bara att leka företagare under ett år i gymnasiet ger ett stort försprång jämfört med Pisa-trimmade elever.
Så sträck på dig. Som företagare är du många gånger skickligare än rådgivarna som tror att de vet allt. Ytterst få av dem har drivit egna företag, allra minst för sin och andra försörjning.
