Hovfotografen jobbar bäst själv
28 december,
2017
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
4 minuters läsning
Kate Gabor är hovfotografen som gång på gång gått på samma nit. I jakten på att ”vilja vara som alla andra” har hon satsat för stort och på något hon inte alls trivts med. Här berättar hon om sina misstag.
”Jag har jobbat som fotograf på heltid de senaste 17 åren, men innan dess provade jag massor av olika yrken. Jag var bartender, servitris och reseledare, men också båtvärdinna, butiksbiträde och säljare. Samtidigt gick jag fotokurser och drömde om att bli fotograf, något som verkade ouppnåeligt då.
Till slut insåg jag att det var fotograferandet jag ville satsa på och gick en fotoutbildning i New York.
Jag fotograferar mest porträtt och under årens lopp har jag provat att ha en fast studio några gånger, trots att jag egentligen vet att det inte passar mig. Jag har fått ett infall, kanske blivit inspirerad av en kollega och tänkt att jag borde skala upp och tjäna mer pengar, bli ”vuxen” och mer affärsmässig.
Jag har gjort misstaget flera gånger och skaffat studio på såväl Södermalm som Östermalm och Djurgården. Det har kostat mycket pengar och tagit både tid och energi. Varje gång har jag ganska snabbt insett att det var ett misstag – och dragit mig ur. Låter ju inte klokt så här i efterhand, men just där och då tyckte jag det var en bra idé.
Jag märkte snabbt att jag inte alls trivdes med att jobba i en fast studio. Jag vill hellre åka ut till mina kunder – både på företag och hemma hos barnfamiljer. Jag vantrivdes dessutom med att ha kontoret på annat håll.
Jag älskar att flänga runt på olika fotouppdrag och sedan komma hem, sätta på mig träningsoverallen och jobba med bildredigeringen hemma. Det kanske är lite typiskt för oss som jobbar i kreativa yrken. Vi handlar ofta med hjärtat i stället för med hjärnan.
Nu när jag tittar i backspegeln inser jag att jag borde ha rannsakat mig själv mycket tidigare kring vad det egentligen är för uppdrag jag helst vill ha – och sedan satsat till hundra procent på det. Jag har velat hit och dit alldeles för mycket.
Min största lärdom från misstagen är att jag ska tänka till ordentligt och prata med kloka vänner innan jag gör stora förändringar i mitt liv.
Jag förlorade tid, energi, pengar – och fokus. Det har bara varit att bita ihop, erkänna att jag ännu en gång förhastat mig och sedan avveckla så fort som möjligt.
När allt var som jobbigast stöttade kollegor, vänner och familj. De försökte vara diplomatiska, men jag inser ju att de måste ha tänkt ”åh nej, inte nu igen.”
Nu har jag det för mig perfekta livet med stor frihet och låga fasta kostnader. Mina arbetsdagar kan idag bestå av företagsporträtt på förmiddagen, sedan en reklamplåtning och framåt eftermiddagen en barnfotografering i en park eller en nyfödd bebis i hemmiljö. Sedan jobbar jag med bilderna hemma i datorn.
Jag älskar de dagar när jag inte har några plåtningar alls och bara kan sitta hemma och redigera, med avbrott för en joggingrunda i skogen mitt på dagen.
Det är inte självklart att man blir lycklig av att växa och utöka sitt företagande genom att skaffa större lokal, personal och få större omsättning.
Man kanske trivs mycket bättre med att fortsätta vara ett litet enmansföretag, trots att man kanske skulle ha potential att bygga något stort. Nu vågar jag släppa det där och satsa på att bygga den optimala livsstilen för just mig.
Mitt råd är att följa strömmen i början och testa det som andra, etablerade, gör. Men var uppmärksam på vad just du brinner för. Det är ju det man vill hitta – det där som man verkligen brinner för, så att man vaknar varje måndag morgon med ett leende och är ivrig att ta itu med veckan.
Man lär sig av sina misstag, även om man kanske inser det positiva först långt senare. Idag kan jag skratta åt allt.
Jag tror att det finns en mening med allt som händer och tydligen var jag tvungen att ha dessa erfarenheter och prövningar för att nå fram till där jag är idag. Jag älskar verkligen mitt liv och min livsstil nu.”
”Jag har jobbat som fotograf på heltid de senaste 17 åren, men innan dess provade jag massor av olika yrken. Jag var bartender, servitris och reseledare, men också båtvärdinna, butiksbiträde och säljare. Samtidigt gick jag fotokurser och drömde om att bli fotograf, något som verkade ouppnåeligt då.
Till slut insåg jag att det var fotograferandet jag ville satsa på och gick en fotoutbildning i New York.
Jag fotograferar mest porträtt och under årens lopp har jag provat att ha en fast studio några gånger, trots att jag egentligen vet att det inte passar mig. Jag har fått ett infall, kanske blivit inspirerad av en kollega och tänkt att jag borde skala upp och tjäna mer pengar, bli ”vuxen” och mer affärsmässig.
Jag har gjort misstaget flera gånger och skaffat studio på såväl Södermalm som Östermalm och Djurgården. Det har kostat mycket pengar och tagit både tid och energi. Varje gång har jag ganska snabbt insett att det var ett misstag – och dragit mig ur. Låter ju inte klokt så här i efterhand, men just där och då tyckte jag det var en bra idé.
Jag märkte snabbt att jag inte alls trivdes med att jobba i en fast studio. Jag vill hellre åka ut till mina kunder – både på företag och hemma hos barnfamiljer. Jag vantrivdes dessutom med att ha kontoret på annat håll.
Jag älskar att flänga runt på olika fotouppdrag och sedan komma hem, sätta på mig träningsoverallen och jobba med bildredigeringen hemma. Det kanske är lite typiskt för oss som jobbar i kreativa yrken. Vi handlar ofta med hjärtat i stället för med hjärnan.
Nu när jag tittar i backspegeln inser jag att jag borde ha rannsakat mig själv mycket tidigare kring vad det egentligen är för uppdrag jag helst vill ha – och sedan satsat till hundra procent på det. Jag har velat hit och dit alldeles för mycket.
Min största lärdom från misstagen är att jag ska tänka till ordentligt och prata med kloka vänner innan jag gör stora förändringar i mitt liv.
Jag förlorade tid, energi, pengar – och fokus. Det har bara varit att bita ihop, erkänna att jag ännu en gång förhastat mig och sedan avveckla så fort som möjligt.
När allt var som jobbigast stöttade kollegor, vänner och familj. De försökte vara diplomatiska, men jag inser ju att de måste ha tänkt ”åh nej, inte nu igen.”
Nu har jag det för mig perfekta livet med stor frihet och låga fasta kostnader. Mina arbetsdagar kan idag bestå av företagsporträtt på förmiddagen, sedan en reklamplåtning och framåt eftermiddagen en barnfotografering i en park eller en nyfödd bebis i hemmiljö. Sedan jobbar jag med bilderna hemma i datorn.
Jag älskar de dagar när jag inte har några plåtningar alls och bara kan sitta hemma och redigera, med avbrott för en joggingrunda i skogen mitt på dagen.
Det är inte självklart att man blir lycklig av att växa och utöka sitt företagande genom att skaffa större lokal, personal och få större omsättning.
Man kanske trivs mycket bättre med att fortsätta vara ett litet enmansföretag, trots att man kanske skulle ha potential att bygga något stort. Nu vågar jag släppa det där och satsa på att bygga den optimala livsstilen för just mig.
Mitt råd är att följa strömmen i början och testa det som andra, etablerade, gör. Men var uppmärksam på vad just du brinner för. Det är ju det man vill hitta – det där som man verkligen brinner för, så att man vaknar varje måndag morgon med ett leende och är ivrig att ta itu med veckan.
Man lär sig av sina misstag, även om man kanske inser det positiva först långt senare. Idag kan jag skratta åt allt.
Jag tror att det finns en mening med allt som händer och tydligen var jag tvungen att ha dessa erfarenheter och prövningar för att nå fram till där jag är idag. Jag älskar verkligen mitt liv och min livsstil nu.”
