Inspiration
"Jag skulle bluffat mig igenom föreläsningen"
Yasemin Bayramoglu
27 november,
2018
•
3 minuters läsning
Foto: Psykologen och ståupparen Per Naroskin ångrar sin ärlighet. FOTO YASEMIN BAYRAMOGLU
En av Sveriges största föreläsare missade vilket språk hans föreläsning skulle hållas på. Efteråt krävde arrangörerna att han skulle betala tillbaka arvodet, säger Per Naroskin, psykolog, författare, ståuppkomiker och föreläsare. Här berättar han om det vad som hände dagen som började så bra ...
"Jag startade mitt aktiebolag för snart trettio år sedan efter att ha haft enskild firma i flera år, vid sidan av en fast anställning. Anledningen var framför allt att omsättningen ökade i takt med att jag fick fler uppdrag.
Sedan avslutades min anställning vid Polishögskolan där jag var anställd som lärare. Det berodde på att mängder av civilanställda skulle sägas upp och det blev en utmärkt startpunkt för mig att jobba helt som egen företagare och släppa greppet om tryggheten.
Jag arbetar idag som privatpraktiserande psykoterapeut, håller massor av föreläsningar och skriver krönikor, böcker och pjäser.
Mitt misstag, som fortfarande bränner lite obehagligt i minnet, ägde rum för många år sedan när jag var relativt ny som föreläsare. Jag hade flugit från Stockholm till Göteborg, hyrt en bil och stresskört upp till en konferensgård i något av alla de pittoreska små samhällena längs Bohuskusten.
Där väntade ett medelstort it-företag på att jag skulle hålla en tvåtimmarsföreläsning kring förändring och ledarskap och balans mellan arbete och privatliv.
Eftersom jag kört så snabbt var jag i god tid och hann prata med min kontaktperson, kolla lokalen, ljudutrustning, hälsa på några av medarbetarna och äta lunch tillsammans med dem. Sedan satt jag för mig själv i föreläsningssalen och läste på.
Längst fram satt tre personer och såg artigt förväntansfulla ut. Ingen av de andra deltagarna hade kommit ännu så jag hälsade på dem och de berättade på engelska att de var från Japan.
Efter en stund kom min kontaktperson och jag frågade henne lite viskande om de skulle vara med på föreläsningen eftersom de inte kunde svenska. Det måste ju bli väldigt tråkiga timmar för dem. Hon tittade förvånat på mig och utbrast: men du ska ju föreläsa på engelska!
Det var förfärligt att se paniken i hennes blick när jag chockat bekände att jag helt missat det. Jag ringde i panik till min agent som bekräftade hennes påstående och torrt konstaterade att det stod tydligt i avtalet.
Jag gick tillbaka till henne och sa att jag måste försöka få tag på en gammal engelsk översättning som jag hade någonstans, som åtminstone täckte en del av föreläsningen. Medan jag stressade omkring och försökte ordna det, flockades deltagarna i salen och tiden rann ut – jag fick hålla första delen av föreläsningen på improviserad engelska.
Min kontaktperson satt missnöjd med armarna i kors och deras vd var också kritiskt avvaktande. Jag kämpade på men blev antagligen flamsig och rörig, så att strukturen till stora delar gick förlorad även om ett och annat skämt gick fram.
I pausen kom texten från Stockholm, men då var skadan redan skedd och någon egentlig upphämtning gick inte att göra
De tackade mig kort och jag körde med skammens rodnad på kinderna tillbaka till Landvetter.
De krävde efteråt att jag skulle betala tillbaka större delen av arvodet, vilket jag var helt införstådd med. Värre var deras besvikelse. Jag kan fortfarande inte skratta åt händelsen.
Jag lärde mig förstås att läsa förutsättningarna noga därefter och det har jag gjort. Men jag gjorde ytterligare en lärdom, nämligen att jag borde ha bluffat och hållit masken.
Om jag inte tillstått att jag missat informationen utan bara gillat läget och improviserat på engelska skulle sannolikt ingen märkt något och de skulle blivit nöjda. Jag har genom åren genomlidit många andras förberedda föreläsningar på svengelska. Lite mer is i magen i det kritiska läget hade inte skadat.
När det gäller misstag i företagsvärlden brukar jag tänka på något som den legendariske Electrolux-chefen Hans Werthén brukade säga: att han bara ville anställa chefer som misslyckats med något, för då visste han att de lärt sig och att det var bättre att de gjort sin kullerbytta och kommit på fötter igen innan de började sin anställning hos honom.
BERÄTTAT FÖR CAROLINE ENGVALL
"Jag startade mitt aktiebolag för snart trettio år sedan efter att ha haft enskild firma i flera år, vid sidan av en fast anställning. Anledningen var framför allt att omsättningen ökade i takt med att jag fick fler uppdrag.
Sedan avslutades min anställning vid Polishögskolan där jag var anställd som lärare. Det berodde på att mängder av civilanställda skulle sägas upp och det blev en utmärkt startpunkt för mig att jobba helt som egen företagare och släppa greppet om tryggheten.
Jag arbetar idag som privatpraktiserande psykoterapeut, håller massor av föreläsningar och skriver krönikor, böcker och pjäser.
Mitt misstag, som fortfarande bränner lite obehagligt i minnet, ägde rum för många år sedan när jag var relativt ny som föreläsare. Jag hade flugit från Stockholm till Göteborg, hyrt en bil och stresskört upp till en konferensgård i något av alla de pittoreska små samhällena längs Bohuskusten.
Där väntade ett medelstort it-företag på att jag skulle hålla en tvåtimmarsföreläsning kring förändring och ledarskap och balans mellan arbete och privatliv.
Eftersom jag kört så snabbt var jag i god tid och hann prata med min kontaktperson, kolla lokalen, ljudutrustning, hälsa på några av medarbetarna och äta lunch tillsammans med dem. Sedan satt jag för mig själv i föreläsningssalen och läste på.
Längst fram satt tre personer och såg artigt förväntansfulla ut. Ingen av de andra deltagarna hade kommit ännu så jag hälsade på dem och de berättade på engelska att de var från Japan.
Efter en stund kom min kontaktperson och jag frågade henne lite viskande om de skulle vara med på föreläsningen eftersom de inte kunde svenska. Det måste ju bli väldigt tråkiga timmar för dem. Hon tittade förvånat på mig och utbrast: men du ska ju föreläsa på engelska!
Det var förfärligt att se paniken i hennes blick när jag chockat bekände att jag helt missat det. Jag ringde i panik till min agent som bekräftade hennes påstående och torrt konstaterade att det stod tydligt i avtalet.
Jag gick tillbaka till henne och sa att jag måste försöka få tag på en gammal engelsk översättning som jag hade någonstans, som åtminstone täckte en del av föreläsningen. Medan jag stressade omkring och försökte ordna det, flockades deltagarna i salen och tiden rann ut – jag fick hålla första delen av föreläsningen på improviserad engelska.
Min kontaktperson satt missnöjd med armarna i kors och deras vd var också kritiskt avvaktande. Jag kämpade på men blev antagligen flamsig och rörig, så att strukturen till stora delar gick förlorad även om ett och annat skämt gick fram.
I pausen kom texten från Stockholm, men då var skadan redan skedd och någon egentlig upphämtning gick inte att göra
De tackade mig kort och jag körde med skammens rodnad på kinderna tillbaka till Landvetter.
De krävde efteråt att jag skulle betala tillbaka större delen av arvodet, vilket jag var helt införstådd med. Värre var deras besvikelse. Jag kan fortfarande inte skratta åt händelsen.
Jag lärde mig förstås att läsa förutsättningarna noga därefter och det har jag gjort. Men jag gjorde ytterligare en lärdom, nämligen att jag borde ha bluffat och hållit masken.
Om jag inte tillstått att jag missat informationen utan bara gillat läget och improviserat på engelska skulle sannolikt ingen märkt något och de skulle blivit nöjda. Jag har genom åren genomlidit många andras förberedda föreläsningar på svengelska. Lite mer is i magen i det kritiska läget hade inte skadat.
När det gäller misstag i företagsvärlden brukar jag tänka på något som den legendariske Electrolux-chefen Hans Werthén brukade säga: att han bara ville anställa chefer som misslyckats med något, för då visste han att de lärt sig och att det var bättre att de gjort sin kullerbytta och kommit på fötter igen innan de började sin anställning hos honom.
BERÄTTAT FÖR CAROLINE ENGVALL
