Lär dig av gubbsen
24 november,
2009
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
3 minuters läsning
Nu ska du få ett gratisråd om hur du i fortsättningen gör lysande affärer. Jag har provat det själv, nästan satt det i system får man en känsla av. Ta råd. Av gamla gubbar.
Tanter är minst lika kloka, men de är så upptagna. Får du ändå fatt på en tant mellan vernissaget, svampplockningen och kvällens teaterföreställning är det inte säkert att hon har lika goda råd som gubben. Dagens tanter har inte i samma utsträckning fått tillfälle att göra affärer och därför har de inte samma erfarenhetsgrund att råda utifrån. Detta är förstås helt individuellt, men statistiskt. Det är helt en generationsfråga, inte en könsfråga och dessutom snabbt övergående. De tanter som går i pension nästa och näst-nästa år är redan mer erfarna än dagens tanter, men ack så upptagna.
De kloka farbröderna går inte på teater, de har kanske inte ens några vänner och de fördriver sin tid med att förkovra sig ännu mer. I värsta fall till ingens nytta. Hittar du en klok farbror, passa på att släng i väg en fråga.
Exempel på frågor man kan ställa: När är det dags att ta in riskkapital? Vilken är bästa banken tycker du? Hur får jag till en affär? Hur snärjer jag min kund? När är det dags att skicka offert? Vad har varit svårast, i ditt affärsliv? Gjorde du några misstag? Hur räddade du dig ur det?
Gubben låter då lite irriterad, det är så gubbar låter, kanske mest för att de är så ovana att umgås med andra, särskilt sådana som inte själva är gamla gubbar. Stålsätt dig och fråga igen. Gubbar älskar i själva verket att prata och ge råd.
Det kan bli så bra. Benny, Puppa, Howard, Christoffer, Conny, Anders, Jimmie och så vidare, och så vidare för att bara nämna några av de fantastiska gamla vd:ar, professorer, management konsulter och företagsmagnater jag snikat mig till ett spännande svar av. Gamla kanske, men lika smarta som när de skapade sin förmögenhet. Och tid har de.
Den här typen av gubbe finns det så gott om att du borde kunna finna dig egna. I början på förra veckan frågade jag en klok gubbe som jag fått av min svägerska, han var verkligen inte sysslolös, och precis så där självsäker en bra rådgivare bör vara. En mes som inte säger något konkret är ingen rådgivare, det är en samtalspartner.
Han sa, faktiskt utan att jag hunnit ställa en rak fråga: "Sälj absolut ingen del av ditt företag i dagsläget. Låna pengar om du behöver till utvecklingen av a och b, du borde få ett lån hos banken på Dina mediciner till högst tre procent, sedan pratar du min min kompis på X och Y och sedan hör du av dig igen. Kunderna har precis börjat komma in, saker och ting förändras snabbt och du kommer att ångra dig om du sätter ett pris nu. Lycka till!"
Det rådet skulle kostat tiotusentals kronor om det varit för ett par år sedan men idag är han bara en klok gubbe. Se så, fråga en gubbe nu. Det kommer ju ett och annat dålig råd kanske, typ vartannat, men jag gillar även dem. De stärker lojaliteten med ursprungsplanen och ut kommer du ännu mer övertygad.
Gamla gubbar blir inte konservativa, de blir oftast mer radikala än vad de var under sina mest yrkesverksamma år. Det var manusgurun Robert McGee som sa det till mig i en intervju. Det är är förstås viktigt att väga in, men det är kul.
Tanter är minst lika kloka, men de är så upptagna. Får du ändå fatt på en tant mellan vernissaget, svampplockningen och kvällens teaterföreställning är det inte säkert att hon har lika goda råd som gubben. Dagens tanter har inte i samma utsträckning fått tillfälle att göra affärer och därför har de inte samma erfarenhetsgrund att råda utifrån. Detta är förstås helt individuellt, men statistiskt. Det är helt en generationsfråga, inte en könsfråga och dessutom snabbt övergående. De tanter som går i pension nästa och näst-nästa år är redan mer erfarna än dagens tanter, men ack så upptagna.
De kloka farbröderna går inte på teater, de har kanske inte ens några vänner och de fördriver sin tid med att förkovra sig ännu mer. I värsta fall till ingens nytta. Hittar du en klok farbror, passa på att släng i väg en fråga.
Exempel på frågor man kan ställa: När är det dags att ta in riskkapital? Vilken är bästa banken tycker du? Hur får jag till en affär? Hur snärjer jag min kund? När är det dags att skicka offert? Vad har varit svårast, i ditt affärsliv? Gjorde du några misstag? Hur räddade du dig ur det?
Gubben låter då lite irriterad, det är så gubbar låter, kanske mest för att de är så ovana att umgås med andra, särskilt sådana som inte själva är gamla gubbar. Stålsätt dig och fråga igen. Gubbar älskar i själva verket att prata och ge råd.
Det kan bli så bra. Benny, Puppa, Howard, Christoffer, Conny, Anders, Jimmie och så vidare, och så vidare för att bara nämna några av de fantastiska gamla vd:ar, professorer, management konsulter och företagsmagnater jag snikat mig till ett spännande svar av. Gamla kanske, men lika smarta som när de skapade sin förmögenhet. Och tid har de.
Den här typen av gubbe finns det så gott om att du borde kunna finna dig egna. I början på förra veckan frågade jag en klok gubbe som jag fått av min svägerska, han var verkligen inte sysslolös, och precis så där självsäker en bra rådgivare bör vara. En mes som inte säger något konkret är ingen rådgivare, det är en samtalspartner.
Han sa, faktiskt utan att jag hunnit ställa en rak fråga: "Sälj absolut ingen del av ditt företag i dagsläget. Låna pengar om du behöver till utvecklingen av a och b, du borde få ett lån hos banken på Dina mediciner till högst tre procent, sedan pratar du min min kompis på X och Y och sedan hör du av dig igen. Kunderna har precis börjat komma in, saker och ting förändras snabbt och du kommer att ångra dig om du sätter ett pris nu. Lycka till!"
Det rådet skulle kostat tiotusentals kronor om det varit för ett par år sedan men idag är han bara en klok gubbe. Se så, fråga en gubbe nu. Det kommer ju ett och annat dålig råd kanske, typ vartannat, men jag gillar även dem. De stärker lojaliteten med ursprungsplanen och ut kommer du ännu mer övertygad.
Gamla gubbar blir inte konservativa, de blir oftast mer radikala än vad de var under sina mest yrkesverksamma år. Det var manusgurun Robert McGee som sa det till mig i en intervju. Det är är förstås viktigt att väga in, men det är kul.
