Att våga ta ställning

Jenny Eklund

Publicerades: 30 september, 2013

Som företagare kan man inte riktigt sticka ut hakan offentligt. Inte öppet ta ställning i samhällsfrågor, eller yttra någon tydlig åsikt om något som kan uppfattas som irriterande. Det finns ju risk att stöta sig med någon potentiell kund eller samarbetspartner.

Och i vimlet bland sociala medier är bäst att verka så intressant, så framgångsrik och så trevlig som möjligt. Posta bilder från spännande uppdrag, eller strössla med citat från nöjda kunder. Verka upptagen, helst jämt, men samtidigt vara noga med att inte verkar utarbetad utan sådär hälsosamt engagerad.

För när som helst, var som helst, överallt och jämt så behöver du hela tiden vara medveten om att du är ditt varumärke och en säljare av ett koncept.

Eller?

Det slog mig en dag för några månader sedan: att jag inte längre kände igen mig själv i offentliga sammanhang. Att jag sakta men säkert blivit mer och mer försiktig i mina uttalande och att jag medvetet undvikt ämnen som kan uppfattas som provocerande, av hänsyn till företagandet. Det var egentligen ingen som varnat mig eller pekat på vissa förhållningsregler, det var helt enkelt bara något jag fått för mig. Att en företagare inte kan engagera sig i annat än företagsfrågor.

Jag tyckte inte om utvecklingen som skett hos mig själv, så jag bestämde mig för ett experiment. Jag skulle testa att göra det som jag just var rädd för: att våga berätta om misslyckanden och motgångar också (inte bara framgångssagorna), att sticka ut hakan och våga ta ställning i exempelvis politiska frågor, och ta upp annat som ligger mig varmt om hjärtat.

Första gången hände inget särskilt. Ingen blev provocerad eller less. Andra gången uppstod det en riktigt intressant diskussion. Och tredje gången blev responsen överväldigande positiv och fick viral spridning.

Och jag bestämde mig för att aldrig mer göra avkall på den jag är som person, bara för att jag också är företagare. Självklart tänkte jag fel från början. Jag begränsade mig själv, helt i onödan, på grund av en felaktig föreställning om vad en företagare är och inte är, får och inte får göra. En företagare är givetvis också människa, och precis som alla andra behöver vi bli mer levande, mer tredimensionella med kött och blod, ha fler åsikter och bjuda på historier om både sånt vi älskar och får kämpa med.

Både för vår egen skull – och för våra samarbetspartners, kunder och medmänniskors. Först då kan vi på allvar diskutera företagsfrågor också. 😉