Borg hastverk förstör en god sak

Anders Andersson

Publicerades: 30 maj, 2013

Tänk vad ett illa genomtänkt hastverk på regeringskansliet kan förstöra för en god sak.

Anders Borg upptäckte plötsligt att landets revisionsbyråer överutnyttjar 3:12-reglerna genom att deras hundratals delägare sänker sin skatt genom att utnyttja regeln om att många anställda kan ge stor lågbeskattad utdelning.

Det är något som varit välkänt för de flesta i hans bransch i åratal och som många med rätta upprörts över. Men för finansminiser Anders Borg var det tydligen ett nyvaknande som kom efter några radioinslag.

Han borde veta att hela problemet med 3:12-reglerna är att de är oerhört komplicerade och svårbegripliga också för skattepolitiker. Ska man ändra något i detta lapptäcke måste man tänka sig för mycket noga och sådant utredande borde ta tid.

Men han och hans utredare hade ett förslag klart på bara några veckor. Han hade tidigare fått intern kritik från näringsminister Annie Lööf för ett föreslag om krav på månadsrapportering för anställda. Denna gång ville han undvika kritik från henne. Enligt Dagens Industri var det därför han var angelägen att få hennes namn under den debattartikel i DI där förslaget i april presenterades.

Till en början väckte artikeln inget intresse från media. Det var bara Driva Eget som uppmärksammade den stora positiva nyheten – att många småföretagare från nästa år kan fördubbla den utdelning som beskattas med endast 20 procent. Läs mer om det här.

Det var en bra och enkel förbättring, som jag hyllade i min blogg här.
 

Men den andra delen i förslaget visade sig vara ett illa genomtänkt och slarvigt hastverk, som Borg och hans mannar borde utrett med mycket större omsorg.

Syftet var gott – att försöka förändra reglerna som gör att vissa mycket stora revisionsbyråer och advokatbyråer tar ut lågbeskattad utdelning i stället för lön åt sina hundratals delägare.

Men det var metoden för att komma till rätta med detta som var ett hastverk – att endast den som äger mer än 5 procent av ett företag ska få använda 3:12-reglerna.

Nu stormar inte bara de berörda företagen mot regeländringen. Nästan alla remissinstanser säger med olika argument att regeländringen är illa genomtänkt.

Och när jag nu själv funderar över konsekvenserna med en regeländring inser jag att det skulle innebär att storföretagen skulle brytas ned i mindre företag för att reglerna skulle kunna tillämpas. Det finns risk för att kreativitet skulle läggas på skattetekniska konstruktioner i stället för på nyttigas innovationer.

Konkurrensen mellan dem som kan använda regeln och inte använda den skulle också snedvridas. Det blir konsekvenserna om man rättar till ett missförhållande som existerat i åratal.

Under fredagen kom Borg och Lööf med ändringar i en ny debattartikel i DI. Det skulle kunna se ut som om de backade från grundförslaget och tagit intryck av kritiken. Men ändringarna var försumbara (4 i stället för 5 procent för att använda lönereglerna). De skrev att de tagit hänsyn till remissinstansernas kritik. Men det är fel. Deras ändringar är i princip betydelselösa.  Mer om det här.

De skulle kunna ha ändra gränserna för hur stor utdelning som får tas ut eller att det skulle krävas högre vanlig lön för att delägare skulle kunna använda lönesummeregeln.

Men det är svårt att justera ett förslag som fått så kraftig kritik. Vilka ändringar det än blir det ny kritik – det hjälper inte att syftet bakom förslaget är gott. Hade förslaget varit väl förankrat och genomtänkt från början hade det däremot lättare gått att få en ändring.

Men det finns en lösning som blir allt mer uppenbar ju mer man petar i lapptäcket 3:12 – att avskaffa reglerna helt.