Försäkrad till tänderna

Lisbet Olofsson

Publicerades: 31 mars, 2010

Nu håller jag på att få ihop mitt liv igen.

Min make dog oväntat några dagar före jul och lämnade mig helt oförberedd på en massa praktiska saker att lösa.

Om jag bortser från att jag mist min livskamrat, min ena hälft, stöttepelare och glädjeämne så har jag tampats med en mängd olika situationer som jag aldrig varit i förr. Tack och lov så hade vi sett till att ha försäkringar om något skulle gå fel.

Det enda som ställer till det en hel del är att vi inte hade gemensamma barn utan hade särkullebarn som de kallas i boupptäckningen. En väldigt bra grej var att vi hann gifta oss – två dagar före så jag har giftorätt till viss del. Ett tips är att se till att skriva sig på de prylar som man anser sig ha köpt själv eftersom de inte tas med i boupptäckning. Det är så vanligt och enkelt att ”mannen” skriver sig på alla bilar, släpar och en massa andra prylar.

Se till att ha bra försäkringar som gäller vid dödsfall som en livförsäkring + begravningshjälp. Min make hade en livförsäkring men begravningshjälp ligger i beloppet och inte utanför som just den ligger utanför. Ta också en försäkring på lån så att den som blir kvar inte sitter fast med alla lån utan att de förfaller – mycket smart och bra.

Jag har också fått ”omställningspension” i ett år eftersom vi hade varit sambo så länge och hann gifta oss. Det underlättar när man har med banken att göra eftersom hans konton + vårt gemensamma konto FRYSES. Har man inget eget konto så får man inte tillgång till sina pengar förren boupptäckningen är klar. Jag skötte mitt företags ekonomi och han vårt privata, så jag hade inte ens koden till dosan för att betala räkningarna.

Helt plötsligt fick jag påminnelser på en en mängd fakturor som jag aldrig fått. Det visade sig att min make hade e-faktura på en hel del och jag kunde inte signera dem eftersom alla passord, lösen ord till diverse hade han i huvudet. Jag hade inte tillgång till det.

En till lite rolig grej är att jag måste öppna bankfacket och när vi står på banken frågar de efter …NYCKELN…  Jag har ingen nyckel och har inte sett någon. SÅ jag fic se hur den såg ut och jag ingen aning om vart en sådan kan vara…. SÅ det är bara att leta.

Just nu känner jag mig mer som ett dbo – allt som kommer med posten går till dbo. (dödsbo)

De var allt för mig

Lisbet Olofsson
HalsoZam