Inspiration
20 års passion med Lexington
10 juni,
2018
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
5 minuters läsning
Foto: Hon startade Lexington.
Hur är det med passionen efter en längre tid som företagare? Inga problem! Det menar Kristina Lindhe, som nyligen firade 20-årsjubileum med sitt Lexingtonprojekt.
Det har skrivits mycket om Lexington sedan starten 1997 och inte minst om Kristina själv. Högstadieläraren som bara 1,5 år efter examen bestämde sig för att hoppa av och satsa helhjärtat på sin passion: mode och inredning.
Inte bara det. Hon gjorde det fast beslutad om att snabbt ge sig utanför Sveriges gränser för att bli en internationell aktör.
Ändå fanns inget av det på kartan när hon flyttade till Stockholm för att börja på lärarhögskolan några år tidigare …
– Jag kom en från familj där det var självklart att studera. Inte förrän jag kom till universitetet såg jag att man faktiskt kunde jobba med det som man tyckte var kul. Det som var en passion. Man behövde inte bara ha ett bra jobb och sedan syssla med sin passion på fritiden, säger hon.
Varför det var så vet hon inte riktigt. Kanske för att mamma och pappa inte var några entreprenörer. De hade just vanliga jobb, för att sedan ägna fritiden åt sina stora intressen. Pappa hade möbelsnickeri i källaren, mamma älskade att sy och sticka. Kristina växte upp i en miljö där det inte fanns några kreativa begränsningar egentligen.
– Jag rörde mig helt fritt mellan de här världarna. Jag trodde ju att alla barn hade ett snickeri i källaren. Jag funderade inte så mycket på det förrän senare i livet.
Efter avhoppet från lärarkåren öppnade hon sommarbutiker i skärgården ett par år. Det gick inte så bra, så hon startade i stället Arctic Wool Design, som blev något av en uppvärmning inför Lexington.
Kristina låter långt som den själv-
säkra typen när hon talar. Hon är lugn och nästan lite försiktig. Men skenet bedrar. För hon har aldrig tvivlat på att Lexington skulle funka. Ängslan bor hos henne.
– Jag kan tänka efteråt att det varit vissa lägen där jag varit lite naiv och kanske borde tänkt mer på risk. Men jag är inte sådan som person, jag tror inte jag har den genen helt enkelt. Jag har aldrig känt oro för att inte idén ska hålla.
När det kommer till förverkligandet av idén har hon lärarbakgrunden att tacka för en hel del.
– Det är själva tankesättet – ska man få företaget att växa måste man få medarbetarna att växa – och ge förutsättningar för det, vilket kräver ganska mycket struktur. Det fick jag med mig, hur du presenterar saker för att andra ska förstå. Det har varit en viktig nyckel. Plus att jag fick en orädd inställning till det mesta. Trettio 14-åringarär nog den största utmaningen en ledare kan ha! Det är fantastiskt vilken kraft det finns när man får med sig gruppen, den känslan är mycket värd, säger Kristina.
Trots en tidvis tuff omställning när hela retailbranschen vänds upp och ner av digitaliseringen har tron på grundidén aldrig sviktat. Medan branschmedia skrivit om sänkt aktiekurs fortsätter Kristina och kollegorna att fokusera på digital närvaro, öppna butiker och växa på nya marknader.
Och kärleken till produkterna lever kvar.
– Jag jobbar mycket med vår produktutveckling. Jag vill vara involverad. Speciellt nu när det händer så mycket spännande på materialsidan till exempel, med nya blandningar. Och hela hållbarhetsaspekten är otroligt intressant. För oss har det varit så självklart, det ingår i vårt DNA, men vi har varit ganska dåliga på att tala om det. Där måste vi bli bättre.
hon är fortfarande lika otålig när det gäller att dra igång nya projekt. Men hon är mer noga med att hålla helikopterperspektivet. Att vara den som har den övergripande blicken på vart de är på väg.
Hur har det gått med fritiden då när hobbyn blev ett jobb? Nja, Kristina har inte skaffat någon ny. Hon håller helst lusten uppe med
– ingenting!
– Jag gillar att vara ute i naturen och att träna. Men min största extravagans är en dag utan schema. Det brukar ju bli att jag jobbar en av dagarna på helgen, så en dag är det skönt att inte göra någonting. Men jag tror att oavsett vad du gör måste du ha en glöd. Det är inte företaget som kommer först, det är din idé.
AV YASEMIN BAYRAMOGLU
Många ägnar mycket tid åt att analysera och fundera. Men då händer det ju ingenting. Bara gör! Skriv listor och bocka av. Hinner du inte med två punkter så för över dem till nästa dag. Det är okej. Listorna är ett bra sätt att prioritera det som är viktigast.
2. Gör en kalkyl.
Det räcker med en enkel plan i början. Som mindre entreprenör är det viktigt att få ihop ekonomin i slutändan. Det är svårt att driva om du inte har en grundförståelse för ekonomin. Och det är ändå det som ger kraft att köra.
3. Kolla drivet.
Om du inte har drivet kanske du ska fundera på om du verkligen ska starta eget. Man ska inte behöva kämpa till sig drivet.
4. Tänk större!
Detta gäller framför allt många kvinnor. Många med bra bolag
vågar inte utnyttja sina möjligheter. Jag har respekt för att man inte vill, men jag tror att många missar att de kan skala upp. Och Sverige behöver företagare.
5. Satsa på det du är bra på.
Jag är ingen anhängare av att man ska lära sig av sina misstag. Varför ska man kämpa med det man är mindre bra på? Om man satsar på det man är bra
på kommer man längre.
Det har skrivits mycket om Lexington sedan starten 1997 och inte minst om Kristina själv. Högstadieläraren som bara 1,5 år efter examen bestämde sig för att hoppa av och satsa helhjärtat på sin passion: mode och inredning.
Inte bara det. Hon gjorde det fast beslutad om att snabbt ge sig utanför Sveriges gränser för att bli en internationell aktör.
Ändå fanns inget av det på kartan när hon flyttade till Stockholm för att börja på lärarhögskolan några år tidigare …
– Jag kom en från familj där det var självklart att studera. Inte förrän jag kom till universitetet såg jag att man faktiskt kunde jobba med det som man tyckte var kul. Det som var en passion. Man behövde inte bara ha ett bra jobb och sedan syssla med sin passion på fritiden, säger hon.
Varför det var så vet hon inte riktigt. Kanske för att mamma och pappa inte var några entreprenörer. De hade just vanliga jobb, för att sedan ägna fritiden åt sina stora intressen. Pappa hade möbelsnickeri i källaren, mamma älskade att sy och sticka. Kristina växte upp i en miljö där det inte fanns några kreativa begränsningar egentligen.
– Jag rörde mig helt fritt mellan de här världarna. Jag trodde ju att alla barn hade ett snickeri i källaren. Jag funderade inte så mycket på det förrän senare i livet.
Uppvärmning inför Lexington
Efter avhoppet från lärarkåren öppnade hon sommarbutiker i skärgården ett par år. Det gick inte så bra, så hon startade i stället Arctic Wool Design, som blev något av en uppvärmning inför Lexington.
Kristina låter långt som den själv-
säkra typen när hon talar. Hon är lugn och nästan lite försiktig. Men skenet bedrar. För hon har aldrig tvivlat på att Lexington skulle funka. Ängslan bor hos henne.
– Jag kan tänka efteråt att det varit vissa lägen där jag varit lite naiv och kanske borde tänkt mer på risk. Men jag är inte sådan som person, jag tror inte jag har den genen helt enkelt. Jag har aldrig känt oro för att inte idén ska hålla.
När det kommer till förverkligandet av idén har hon lärarbakgrunden att tacka för en hel del.
– Det är själva tankesättet – ska man få företaget att växa måste man få medarbetarna att växa – och ge förutsättningar för det, vilket kräver ganska mycket struktur. Det fick jag med mig, hur du presenterar saker för att andra ska förstå. Det har varit en viktig nyckel. Plus att jag fick en orädd inställning till det mesta. Trettio 14-åringarär nog den största utmaningen en ledare kan ha! Det är fantastiskt vilken kraft det finns när man får med sig gruppen, den känslan är mycket värd, säger Kristina.
Satsar på digital närvaro
Trots en tidvis tuff omställning när hela retailbranschen vänds upp och ner av digitaliseringen har tron på grundidén aldrig sviktat. Medan branschmedia skrivit om sänkt aktiekurs fortsätter Kristina och kollegorna att fokusera på digital närvaro, öppna butiker och växa på nya marknader.
Och kärleken till produkterna lever kvar.
– Jag jobbar mycket med vår produktutveckling. Jag vill vara involverad. Speciellt nu när det händer så mycket spännande på materialsidan till exempel, med nya blandningar. Och hela hållbarhetsaspekten är otroligt intressant. För oss har det varit så självklart, det ingår i vårt DNA, men vi har varit ganska dåliga på att tala om det. Där måste vi bli bättre.
hon är fortfarande lika otålig när det gäller att dra igång nya projekt. Men hon är mer noga med att hålla helikopterperspektivet. Att vara den som har den övergripande blicken på vart de är på väg.
Hur har det gått med fritiden då när hobbyn blev ett jobb? Nja, Kristina har inte skaffat någon ny. Hon håller helst lusten uppe med
– ingenting!
– Jag gillar att vara ute i naturen och att träna. Men min största extravagans är en dag utan schema. Det brukar ju bli att jag jobbar en av dagarna på helgen, så en dag är det skönt att inte göra någonting. Men jag tror att oavsett vad du gör måste du ha en glöd. Det är inte företaget som kommer först, det är din idé.
AV YASEMIN BAYRAMOGLU
Kristina tipsar!
1. Gör det!Många ägnar mycket tid åt att analysera och fundera. Men då händer det ju ingenting. Bara gör! Skriv listor och bocka av. Hinner du inte med två punkter så för över dem till nästa dag. Det är okej. Listorna är ett bra sätt att prioritera det som är viktigast.
2. Gör en kalkyl.
Det räcker med en enkel plan i början. Som mindre entreprenör är det viktigt att få ihop ekonomin i slutändan. Det är svårt att driva om du inte har en grundförståelse för ekonomin. Och det är ändå det som ger kraft att köra.
3. Kolla drivet.
Om du inte har drivet kanske du ska fundera på om du verkligen ska starta eget. Man ska inte behöva kämpa till sig drivet.
4. Tänk större!
Detta gäller framför allt många kvinnor. Många med bra bolag
vågar inte utnyttja sina möjligheter. Jag har respekt för att man inte vill, men jag tror att många missar att de kan skala upp. Och Sverige behöver företagare.
5. Satsa på det du är bra på.
Jag är ingen anhängare av att man ska lära sig av sina misstag. Varför ska man kämpa med det man är mindre bra på? Om man satsar på det man är bra
på kommer man längre.
