Inspiration
3 steg – så utmanar du din oro
Yasemin Bayramoglu
28 november,
2018
•
5 minuters läsning
Foto: Oro hindrar inga katastrofer, menar psykologen. FOTO GETTY IMAGES
Om du var mer tolerant inför osäkerhet, vad skulle du göra annorlunda? Det går att lära sig leva med oron som liten företagare utan att låta den begränsa en. Du kanske till och med kan dra nytta av den!
Har du tillräckligt många kunder? Är de nöjda? Kommer de att komma tillbaka? Hur står du dig jämfört med dina konkurrenter? Hur bör du anpassa din vara eller tjänst på bästa sätt? Kommer du att kunna leva vidare på företaget eller inte? Finns det risk för finanskris? Tänk om du blir sjuk?
Att driva eget innebär att lära sig leva med många frågor som saknar säkra svar.
[caption id="attachment_28943" align="alignright" width="153"]
Anna Kåver. FOTO STEWEN QUIGLEY[/caption]
En som vet hur det är, och som också är väl insatt i fenomenet oro är Anna Kåver, legitimerad psykolog och psykoterapeut med 40 års erfarenhet. Förra hösten gav hon ut boken Oro: att leva med tillvarons ovisshet, där hon delar med sig av sin kunskap och ger råd för att hantera och försöka minska oron.
– Jag är själv småföretagare, och det är en speciell situation. Man tvingas göra så herrans många val utan att veta konsekvenserna och utan att kunna luta sig mot någon annan. Man står där själv, säger hon.
Människans förmåga att förutse potentiella faror har utvecklats för att hjälpa oss att överleva. Problemet är att vår hjärna har svårt att skilja på fantasi och verklighet. Ibland skenar vi iväg i orostankarna, ofta av iver att slippa bli överrumplade av starka obehagliga känslor, som rädsla, skam och hjälplöshet, berättar Anna.
– Oron är priset vi får betala för vår välutvecklade hjärna. Men själva livet innebär till ganska stor del att inte veta. Vi måste lära oss acceptera ovissheten om vad som kan drabba oss.
LÄS OCKSÅ: GÅ UNDER ELLER ÖVERLEVA – HÄR ÄR NYCKELN
Upplevelsen av skydd, förberedelse och kontroll som oron skänker är nämligen falsk, slår Anna fast.
– Vi tänker att ”om jag oroar mig mycket så kommer jag att vara förberedd eller det jag oroar mig för inte hända”, nästan lite magiskt. Men det är ju inte så att katastrofer händer för man inte oroade sig. Det finns inga garantier eller sätt att förutspå till hundra procent vad som ska ske.
Ett bra förhållningssätt till orostankar är att försöka betrakta dem på avstånd i stället för att vara i dem, att sätta dem i perspektiv, menar Anna. En nyckel är mindfulness, att styra uppmärksamheten till här och nu – där den också gör mest nytta, påpekar hon. Acceptera det som sker – även ditt eget obehag – utan att undvika eller döma. När ett orosmoln dyker upp så tänk: ”nu fick jag tanken att …” och inse att det inte nödvändigtvis avspeglar sanningen, råder Anna.
– När du väljer att vara tillåtande och låta saker vara som de är, exempelvis din oro, väljer du att inte bli ett offer för dina känslor och tankar.
All oro är dock inte giftig. En del är nödvändig ”klok oro”, som Anna kallar den. Den möjliggör empati och omsorg om andra människor – och ditt företag – och nödvändig planering och problemlösning.
– Ett litet sting av oro kan vara konstruktivt om man då tänker på det som att ha en hög energinivå för att ligga steget före och tänka ut vad som kan hända i ditt företagarliv, hitta olika lösningar, väga för och emot och samla information. Så länge det inte slår över i katastroftänkande och ett malande ”tänk om”.
För, vissa av oss lever i ständig och alldeles för hög beredskap. Destruktiv oro är ett ständigt upprepande av skräckscenarier och hottankar som inte leder någonstans. Blir oron handikappande och hindrar dig från att leva normalt är det läge att söka hjälp, råder Anna. Tecken på det kan vara sömnsvårigheter, att du drar dig undan, blir rädd för att göra saker, förlorar möjligheten att koncentrera dig och tappar din glädje, nyfikenhet och kreativitet.
Vill du minska din oro tipsar Anna om att samla alla orostankar som dyker upp till en förbestämd tidpunkt varje dag då du får ägna dig åt dem, i stället för att gå runt och mala dem hela tiden. Eller, plågas du av skräckfantasier om hur det går dåligt i framtiden? Bilder av hur kunden ringer och skäller ut dig eller av hur du plötsligt står helt utan uppdrag? Då kan du redigera dem och skapa en motbild. Till exempel kan du se dig själv hävda dig mot kunden och lösa situationen eller att hela mejlkorgen fylls av jobbförfrågningar.
Det går också att träna upp sitt mod. Nyckeln är, enligt Anna, att exponera sig för rädslan, bryta gamla vanor och släppa kontrollen. Som exempel lyfter hon att våga köpa något nytt till företaget utan att först kolla i månader för att försöka göra det optimala valet, om det ens finns.
– Ha inte dubbla kalsonger och hängslen hela tiden. Våga göra lite läskiga saker. Fatta lite snabba beslut ibland, ta lite risker utan så mycket information och försäkringar i förväg. När du inser att det inte var så farligt, du blev inte så rädd, det hände inga skämmiga saker, blir det en positiv erfarenhet. Man överskattar alltid de negativa känslorna, hur läbbigt det kommer att bli eller kännas.
Annas råd är att även göra en livskompass, en kartläggning av vad som är viktigt för dig i livet, vad som gör dig glad och tillfreds och vad du vill hålla fast vid.
– Så att du bibehåller din motivation och vet hur viktigt företaget är för dig och går i den riktning du vill, inte låter oron hindra dig, säger Anna.
För, påpekar hon, du kan behöva ta ett principiellt beslut: om valet stod mellan att vara helt orosfri eller att leva det liv du vill – vilket väljer du?
AV EBBA ARNBORG
Har du tillräckligt många kunder? Är de nöjda? Kommer de att komma tillbaka? Hur står du dig jämfört med dina konkurrenter? Hur bör du anpassa din vara eller tjänst på bästa sätt? Kommer du att kunna leva vidare på företaget eller inte? Finns det risk för finanskris? Tänk om du blir sjuk?
Att driva eget innebär att lära sig leva med många frågor som saknar säkra svar.
[caption id="attachment_28943" align="alignright" width="153"]
Anna Kåver. FOTO STEWEN QUIGLEY[/caption]En som vet hur det är, och som också är väl insatt i fenomenet oro är Anna Kåver, legitimerad psykolog och psykoterapeut med 40 års erfarenhet. Förra hösten gav hon ut boken Oro: att leva med tillvarons ovisshet, där hon delar med sig av sin kunskap och ger råd för att hantera och försöka minska oron.
– Jag är själv småföretagare, och det är en speciell situation. Man tvingas göra så herrans många val utan att veta konsekvenserna och utan att kunna luta sig mot någon annan. Man står där själv, säger hon.
Skyll oron på hjärnan!
Människans förmåga att förutse potentiella faror har utvecklats för att hjälpa oss att överleva. Problemet är att vår hjärna har svårt att skilja på fantasi och verklighet. Ibland skenar vi iväg i orostankarna, ofta av iver att slippa bli överrumplade av starka obehagliga känslor, som rädsla, skam och hjälplöshet, berättar Anna.
– Oron är priset vi får betala för vår välutvecklade hjärna. Men själva livet innebär till ganska stor del att inte veta. Vi måste lära oss acceptera ovissheten om vad som kan drabba oss.
LÄS OCKSÅ: GÅ UNDER ELLER ÖVERLEVA – HÄR ÄR NYCKELN
Upplevelsen av skydd, förberedelse och kontroll som oron skänker är nämligen falsk, slår Anna fast.
– Vi tänker att ”om jag oroar mig mycket så kommer jag att vara förberedd eller det jag oroar mig för inte hända”, nästan lite magiskt. Men det är ju inte så att katastrofer händer för man inte oroade sig. Det finns inga garantier eller sätt att förutspå till hundra procent vad som ska ske.
Ett bra förhållningssätt till orostankar är att försöka betrakta dem på avstånd i stället för att vara i dem, att sätta dem i perspektiv, menar Anna. En nyckel är mindfulness, att styra uppmärksamheten till här och nu – där den också gör mest nytta, påpekar hon. Acceptera det som sker – även ditt eget obehag – utan att undvika eller döma. När ett orosmoln dyker upp så tänk: ”nu fick jag tanken att …” och inse att det inte nödvändigtvis avspeglar sanningen, råder Anna.
– När du väljer att vara tillåtande och låta saker vara som de är, exempelvis din oro, väljer du att inte bli ett offer för dina känslor och tankar.
Viss oro är klok
All oro är dock inte giftig. En del är nödvändig ”klok oro”, som Anna kallar den. Den möjliggör empati och omsorg om andra människor – och ditt företag – och nödvändig planering och problemlösning.
– Ett litet sting av oro kan vara konstruktivt om man då tänker på det som att ha en hög energinivå för att ligga steget före och tänka ut vad som kan hända i ditt företagarliv, hitta olika lösningar, väga för och emot och samla information. Så länge det inte slår över i katastroftänkande och ett malande ”tänk om”.
För, vissa av oss lever i ständig och alldeles för hög beredskap. Destruktiv oro är ett ständigt upprepande av skräckscenarier och hottankar som inte leder någonstans. Blir oron handikappande och hindrar dig från att leva normalt är det läge att söka hjälp, råder Anna. Tecken på det kan vara sömnsvårigheter, att du drar dig undan, blir rädd för att göra saker, förlorar möjligheten att koncentrera dig och tappar din glädje, nyfikenhet och kreativitet.
Vill du minska din oro tipsar Anna om att samla alla orostankar som dyker upp till en förbestämd tidpunkt varje dag då du får ägna dig åt dem, i stället för att gå runt och mala dem hela tiden. Eller, plågas du av skräckfantasier om hur det går dåligt i framtiden? Bilder av hur kunden ringer och skäller ut dig eller av hur du plötsligt står helt utan uppdrag? Då kan du redigera dem och skapa en motbild. Till exempel kan du se dig själv hävda dig mot kunden och lösa situationen eller att hela mejlkorgen fylls av jobbförfrågningar.
Träna upp ditt mod
Det går också att träna upp sitt mod. Nyckeln är, enligt Anna, att exponera sig för rädslan, bryta gamla vanor och släppa kontrollen. Som exempel lyfter hon att våga köpa något nytt till företaget utan att först kolla i månader för att försöka göra det optimala valet, om det ens finns.
– Ha inte dubbla kalsonger och hängslen hela tiden. Våga göra lite läskiga saker. Fatta lite snabba beslut ibland, ta lite risker utan så mycket information och försäkringar i förväg. När du inser att det inte var så farligt, du blev inte så rädd, det hände inga skämmiga saker, blir det en positiv erfarenhet. Man överskattar alltid de negativa känslorna, hur läbbigt det kommer att bli eller kännas.
Annas råd är att även göra en livskompass, en kartläggning av vad som är viktigt för dig i livet, vad som gör dig glad och tillfreds och vad du vill hålla fast vid.
– Så att du bibehåller din motivation och vet hur viktigt företaget är för dig och går i den riktning du vill, inte låter oron hindra dig, säger Anna.
För, påpekar hon, du kan behöva ta ett principiellt beslut: om valet stod mellan att vara helt orosfri eller att leva det liv du vill – vilket väljer du?
AV EBBA ARNBORG
