”Hon verkar tro att jag latar mig”
30 april,
2018
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
5 minuters läsning
Foto: Psykologen svarar på läsarfrågor. Illustration Göran Uggla
Anders, som har kontoret hemma, tycker att hustrun är oförstående för hans situation. Psykologen och psykoterapeuten Madeleine Gauffin Rahme ger honom råd hur han ska hantera situationen.
"Jag startade eget företag för två år sedan nu och har valt att ha kontoret hemma för att hålla nere de fasta kostnaderna. Min fru är ute och reser en del i sitt jobb och kan jobba sena kvällar. Hon har massor av kollegor medan jag sitter ensam på mitt kontor mesta delen av tiden.
Det som irriterar mig är att när hon kommer hem är det som att hon tittar på mig som om jag bara är hemma och har semester.
Är det stökigt i köket när hon kommer hem får jag gliringar för det. Klagar jag på att jag är trött får jag höra om hur jobbiga möten hon har haft och hur stressigt det har varit att hinna med.
Nej, jag behöver inte springa mellan mötena under mina dagar. Jag har möten ibland, men inte hela dagar. Så jag känner inte igen mig i hennes stress. Men hon känner inte in min stress heller.
Och då handlar det om helt andra saker – som att jaga nya uppdrag samtidigt som jag har fullt upp med att hinna med de jag håller på med just nu. Oro för att pengarna inte ska räcka, att jag ska bli omkörd i branschen och så vidare. Sådant som min fru, som är anställd, aldrig behöver bekymra sig om.
Jag måste väl erkänna att jag tycker att hon har det ganska bekvämt med sin fasta lön och betald tjänstepension.
Jag vet inte hur många gånger vi bråkat om det här. Men det blir som att det bara blir en tävling i att ha det jobbigast. Det blir ingen förståelse. Vad gör vi?"
/Anders
Tack för dinfråga som det finns flera olika delar i. Det som omedelbart slår mig är om du verkligen vill vara egen företagare. Du har nu i två år haft egen verksamhet och då i hemmet för att spara pengar. Förvisso en god idé, men kanske tänkte du inte på hur det skulle bli. Det kanske kostar på annat vis?
Det låter som att du med viss avund tittar på hur din fru har det. Anställning med fast lön, tjänstepension, resor och kollegor. Du har det tvärtom.
Du upplever att du har det stressigt då du måste fixa kunder och uppdrag, du oroar dig för pengar och du känner dig lite ensam i ditt hemmakontor. Ingen att bolla med, ingen att prata igenom saker med.
Leder ditt, till viss del, missnöje med hur du har det till att du blir irriterad och lite försvarsinställd gentemot din fru? Känner du av avund mot hur ”enkelt” hon har det jämfört med dig?
Det låter onekligen som att det blivit en tävling i vem som har det jobbigast. Hur blev det så, tror du? Vad bråkar ni om mer specifikt? Vad är det för uppmärksamhet ni vill ha av varandra? Vilket erkännande? Vad längtar du efter att få höra från din fru? Att du är duktig och driftig? Berätta det för henne!
När det gäller hemarbetet är det nog en god idé att ni delar upp det mellan er båda. Du kanske behöver förklara för din fru att du vanligtvis har svårt att hinna göra saker i hemmet på dagen eftersom du jobbar då. Å andra sidan är det rimligt att du plockar undan det du själv använt under dagen.
Du skriver att ni saknar förståelse för varandras situation. Gäller det er båda, det vill säga att du saknar förståelse för din frus situation med sena möten? Vad tycker du att hon inte förstår när det gäller hur du har det?
Jag undrar när det började bli så irriterat er emellan. Var det i samband med att du startade eget? Har du en känsla av att du måste kämpa så mycket mer än din fru och att det är lite synd om dig? Skulle du vilja säga att du ibland gör dig till offer?
Det är nog dags att ta ställning till hur du vill ha det. Har livet som egen företagare blivit som du tänkt dig eller är det sämre/svårare?
Om du ska fortsätta som egen behöver du nog fatta det beslutet igen och då med all den kunskap och erfarenhet som du har nu.
Ibland blir saker inte alls som man tänkt sig. Det kan vara lätt att underskatta variabler som utebliven fast inkomst och den otrygghet det innebär. Tänk igenom vad som finns på plus- respektive minussidan. Var ärlig och realistisk.
Om du kommer fram till att du fortfarande vill ha egen verksamhet – vad behöver du då förändra för att det ska bli mer positivt och mindre av klagomål och sneglande på din frus förmåner som anställd? Kanske hyra in dig på ett ställe med andra? Kanske ha en deltidsanställning så du får en viss trygg inkomst? Har du någon klok person att bolla idéer med? Om inte kan det vara bra att försöka hitta en sådan.
Inget är hugget i sten. Känner du att livet som egen företagare blivit fel, för mycket och för oroligt bör du fundera över alternativ. Vissa saker behöver vi prova bara för att inse att det inte passar oss. Det är då en konst att se det som en berikande erfarenhet som inte var bra just då och att försöka undvika att se otrivseln som ett misslyckande. Hur ska vi veta vad vi tycker om vi inte vågar prova oss fram?
Försök förklara för din fru hur du faktiskt känner det. Det görs bäst utan att anklaga. Ett lugnt och sakligt berättande hur du har det brukar vara en bra början. Be sedan henne berätta för dig hur hon känner det i er relation. Förhoppningsvis leder det till en djupare förståelse er emellan.
Lycka till!Madeleine Gauffin Rahme
"Jag startade eget företag för två år sedan nu och har valt att ha kontoret hemma för att hålla nere de fasta kostnaderna. Min fru är ute och reser en del i sitt jobb och kan jobba sena kvällar. Hon har massor av kollegor medan jag sitter ensam på mitt kontor mesta delen av tiden.
Det som irriterar mig är att när hon kommer hem är det som att hon tittar på mig som om jag bara är hemma och har semester.
Är det stökigt i köket när hon kommer hem får jag gliringar för det. Klagar jag på att jag är trött får jag höra om hur jobbiga möten hon har haft och hur stressigt det har varit att hinna med.
Nej, jag behöver inte springa mellan mötena under mina dagar. Jag har möten ibland, men inte hela dagar. Så jag känner inte igen mig i hennes stress. Men hon känner inte in min stress heller.
Och då handlar det om helt andra saker – som att jaga nya uppdrag samtidigt som jag har fullt upp med att hinna med de jag håller på med just nu. Oro för att pengarna inte ska räcka, att jag ska bli omkörd i branschen och så vidare. Sådant som min fru, som är anställd, aldrig behöver bekymra sig om.
Jag måste väl erkänna att jag tycker att hon har det ganska bekvämt med sin fasta lön och betald tjänstepension.
Jag vet inte hur många gånger vi bråkat om det här. Men det blir som att det bara blir en tävling i att ha det jobbigast. Det blir ingen förståelse. Vad gör vi?"
/Anders
”Tycker du lite synd om dig själv?”
Tack för dinfråga som det finns flera olika delar i. Det som omedelbart slår mig är om du verkligen vill vara egen företagare. Du har nu i två år haft egen verksamhet och då i hemmet för att spara pengar. Förvisso en god idé, men kanske tänkte du inte på hur det skulle bli. Det kanske kostar på annat vis?
Det låter som att du med viss avund tittar på hur din fru har det. Anställning med fast lön, tjänstepension, resor och kollegor. Du har det tvärtom.
Du upplever att du har det stressigt då du måste fixa kunder och uppdrag, du oroar dig för pengar och du känner dig lite ensam i ditt hemmakontor. Ingen att bolla med, ingen att prata igenom saker med.
Leder ditt, till viss del, missnöje med hur du har det till att du blir irriterad och lite försvarsinställd gentemot din fru? Känner du av avund mot hur ”enkelt” hon har det jämfört med dig?
Det låter onekligen som att det blivit en tävling i vem som har det jobbigast. Hur blev det så, tror du? Vad bråkar ni om mer specifikt? Vad är det för uppmärksamhet ni vill ha av varandra? Vilket erkännande? Vad längtar du efter att få höra från din fru? Att du är duktig och driftig? Berätta det för henne!
När det gäller hemarbetet är det nog en god idé att ni delar upp det mellan er båda. Du kanske behöver förklara för din fru att du vanligtvis har svårt att hinna göra saker i hemmet på dagen eftersom du jobbar då. Å andra sidan är det rimligt att du plockar undan det du själv använt under dagen.
Du skriver att ni saknar förståelse för varandras situation. Gäller det er båda, det vill säga att du saknar förståelse för din frus situation med sena möten? Vad tycker du att hon inte förstår när det gäller hur du har det?
Jag undrar när det började bli så irriterat er emellan. Var det i samband med att du startade eget? Har du en känsla av att du måste kämpa så mycket mer än din fru och att det är lite synd om dig? Skulle du vilja säga att du ibland gör dig till offer?
Det är nog dags att ta ställning till hur du vill ha det. Har livet som egen företagare blivit som du tänkt dig eller är det sämre/svårare?
Om du ska fortsätta som egen behöver du nog fatta det beslutet igen och då med all den kunskap och erfarenhet som du har nu.
Ibland blir saker inte alls som man tänkt sig. Det kan vara lätt att underskatta variabler som utebliven fast inkomst och den otrygghet det innebär. Tänk igenom vad som finns på plus- respektive minussidan. Var ärlig och realistisk.
Om du kommer fram till att du fortfarande vill ha egen verksamhet – vad behöver du då förändra för att det ska bli mer positivt och mindre av klagomål och sneglande på din frus förmåner som anställd? Kanske hyra in dig på ett ställe med andra? Kanske ha en deltidsanställning så du får en viss trygg inkomst? Har du någon klok person att bolla idéer med? Om inte kan det vara bra att försöka hitta en sådan.
Inget är hugget i sten. Känner du att livet som egen företagare blivit fel, för mycket och för oroligt bör du fundera över alternativ. Vissa saker behöver vi prova bara för att inse att det inte passar oss. Det är då en konst att se det som en berikande erfarenhet som inte var bra just då och att försöka undvika att se otrivseln som ett misslyckande. Hur ska vi veta vad vi tycker om vi inte vågar prova oss fram?
Försök förklara för din fru hur du faktiskt känner det. Det görs bäst utan att anklaga. Ett lugnt och sakligt berättande hur du har det brukar vara en bra början. Be sedan henne berätta för dig hur hon känner det i er relation. Förhoppningsvis leder det till en djupare förståelse er emellan.
Lycka till!Madeleine Gauffin Rahme
