Känslan av att ha gjort läxan
9 april,
2015
•
Uppdaterades 18 december,
2024
•
2 minuters läsning
Kommer ni ihåg stressen från skolan när man på väg in till lektionssalen visste att man inte riktigt läst på läxan? Samtidigt som man satte sig vid bordet och läraren startade lektionen hoppades man ha tur med frågorna på pappret, som läraren snart började dela ut. En jobbig känsla, eller hur? När jag i måndags satt på möte med två personer (en säljare och en leverantör) insåg jag att jag hade gjort läxan. Ja, nästan som rinnande vatten svarade jag på deras frågor. En skön känsla, för det är viktigt att vara påläst och visa att man har en genomtänkt idé. Jag har alltid självförtroende när jag pratar om mina olika projekt, och det är mycket lättare när man kan visa att man gjort allt det som förväntas av en.
Mötet i måndags handlade om PÅL, min innovation. Nu har jag förhoppningsvis hittat en person som kan hjälpa mig med produktionen, som ännu inte är igång. Av olika anledningar får projektet ta lite tid. Att ta fram en produkt kräver noggrannhet, och inte minst ekonomi... Jag väljer att vänta in rätt läge, och jag tror att det har kommit nu. En av personerna jag träffade i måndags kommer att resa till Bangladesh nästa vecka och kommer då att ha med sig PÅL och andra produkter. Planen är att jag nu ska få nya prover samt ett pris på tillverkning. Det blir lätt ett moment 22 då jag helst vill spara kostnaden att göra fler prototyper, men samtidigt behöver de nuvarande prototyperna justeras lite för att jag ska vara helt nöjd. Innan jag är det kan jag inte börja sälja in dem hos tänkta återförsäljare, som är ett viktigt steg för att jag ska våga beställa hem en första order. Därför känns steget att ta hem några prover, se vilka färger som är aktuella och andra detaljer, för utan dem står jag fortfarande still.
Små steg, men hellre det än att trampa snett. Det är en lärande process hela tiden, och jag hoppas att jag kommer att fortsätta ha svar på de frågor som jag får. Känslan av att ha gjort läxan betyder väldigt mycket för att fortsätta våga satsa.
Mötet i måndags handlade om PÅL, min innovation. Nu har jag förhoppningsvis hittat en person som kan hjälpa mig med produktionen, som ännu inte är igång. Av olika anledningar får projektet ta lite tid. Att ta fram en produkt kräver noggrannhet, och inte minst ekonomi... Jag väljer att vänta in rätt läge, och jag tror att det har kommit nu. En av personerna jag träffade i måndags kommer att resa till Bangladesh nästa vecka och kommer då att ha med sig PÅL och andra produkter. Planen är att jag nu ska få nya prover samt ett pris på tillverkning. Det blir lätt ett moment 22 då jag helst vill spara kostnaden att göra fler prototyper, men samtidigt behöver de nuvarande prototyperna justeras lite för att jag ska vara helt nöjd. Innan jag är det kan jag inte börja sälja in dem hos tänkta återförsäljare, som är ett viktigt steg för att jag ska våga beställa hem en första order. Därför känns steget att ta hem några prover, se vilka färger som är aktuella och andra detaljer, för utan dem står jag fortfarande still.
Små steg, men hellre det än att trampa snett. Det är en lärande process hela tiden, och jag hoppas att jag kommer att fortsätta ha svar på de frågor som jag får. Känslan av att ha gjort läxan betyder väldigt mycket för att fortsätta våga satsa.
